<anforande>
<dok_hangar_id>2348355</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:60 Onsdagen den 30 januari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2002-01-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F77DD4E8-6899-4FFF-875D-5FF2E53D3B6F</anforande_id>
<anforande_nummer>135</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är väldigt skönt att höra att vi är
så sams när det gäller våld i familjen, hur mycket
skada barnen tar som åsyna vittne och att de i så fall
inte ska behöva bli föremål för vårdnad av den fa-
dern. Jag bara undrar varför inte samma motioner har
fått den behandling de nu får tidigare. Är det någon-
ting i Marina Petterssons erfarenhet som har gjort att
det nu går bra att få ett tillkännagivande? De här
motionerna har alltså väckts både 2000 och 2001.
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149078</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0960/#anf135</protokoll_url_www>
</anforande>
