2348355 GP0960 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:60 Onsdagen den 30 januari 2001/02 60 2002-01-30 00:00:00 Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m. BF6985A2-FF0D-423C-A548-145ED55E6198 133 Ana Maria Narti (fp) fp Fru talman! Det har diskuterats rätt så mycket och ingående här om talerätt i mål om hävande av fader- skap. Jag måste erkänna att jag inte kände till det fall som verkar vara känt för alla andra. Så jag tänker inte diskutera just det fallet. Jag tänker inte heller försöka konstruera möjliga fall, för jag tycker att vi komplice- rar den här diskussionen i onödan. Min reaktion, och mitt bifall till motionerna i den här diskussionen, bygger helt enkelt på den text som jag flera gånger har fått läsa omkring dessa frågor. Det var flera gånger som vi hade den här diskus- sionen i utskottet, och varje gång har vi i slutet av betänkandet fått läsa en oerhört komplicerad argu- mentering för att behålla gamla regler och gamla metoder för att bekräfta eller häva faderskap. Jag kan inte förstås varför vi fastnat i de här gamla reglerna, varför vi fastnat i de här gamla meto- derna. Alla fall som jag har hört beskrivna är otroligt komplicerade, och jag tror inte att vi någon gång kan skriva en lag som absolut, precis och exakt kan täcka vilken situation som helst i livet. Men en lagtext bör vara relativt enkel så att var och en förstår vad som står där. Det här blir så komplicerat, så otroligt sofis- tikerat. Det finns så många komplicerade steg som ska tas. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 1. Jag ska också tala om talerätt i umgängesfrågor. Då yrkar jag bifall till reservation 6. Tanja Linder- borg säger att hon inte vill utsätta barnen för oändliga rader av rättegångar. Det kan jag förstå. Jag har sett sådana situationer i vårdnadstvister, och då var inte morfar och mormor eller farfar och farmor inblanda- de på något sätt. Det var fruktansvärda konflikter mellan föräldrarna, och då blev ständiga överklagan- den av gamla vårdnadsbeslut ett slags ständigt pågå- ende tortyr av en f.d. partner, en f.d. make eller maka. Om vi vill ha ett mindre antal rättegångar i de här frågorna bör vi alltså i första hand tänka på att sätta stopp för de här evigt återkommande överklagandena. De kostar väldigt mycket tid. De tar väldigt mycket pengar från någon som måste betala. De är ett slags ständigt plågeri av dem som straffas av en f.d. part- ner. När det gäller umgänge med far- och morföräld- rarna vill jag bara säga att det är grymt att acceptera att konflikterna mellan föräldrarna drabbar både barn och gamla. Jag tror på familjen. Jag har själv sett vad det betydde för mina barn när min mor äntligen, efter många år av påtvingad skilsmässa på grund av en totalitär regim, kunde komma till Sverige. Jag såg hur mycket deras liv berikades, hur mycket större dimen- sion deras inre fick genom närheten med den gamla. En av de stora bristerna i vardagen i vår tid är segre- gationen mellan åldrarna. När jag försvarar den här reservationen vill jag åtminstone bidra lite grann till att minska denna ålderssegregation. Så jag yrkar bifall när det gäller det här med vårdnaden. Till slut, herr talman, vill jag med mycket glädje tala om det beslut som finns på s.14, där man tillkän- nager bifall angående de fall där våld förekommer mellan man och kvinna när det gäller en automatisk prövning av vårdnaden. Jag tycker att det är en stor vinst för oss alla att just den här komplicerade situationen äntligen har fått en mänsklig lösning. Vi föreslår inte att den som har brukat våld för alltid ska straffas att inte träffa sina barn. Men vi föreslår en prövning som gör det möjligt att den här våldsbenägna personen inte ska få vårdna- den av barn. Jag vill påminna om att våld mot kvinnor också är våld mot barn. Inget barn som har sett sin far slå modern kan må bra. Inget barn som lever i en familj där blodiga konflikter upprepas kan må bra. Barnets bästa krävde denna lagändring. Och jag är väldigt glad för att detta äntligen har kommit till en mycket bra och välbalanserad lösning. Våld mot kvinnor är tyvärr ett ämne som vi på ett fruktansvärt sätt har fått diskutera under de senaste veckorna. Varje steg vi tar för att minska möjlighe- terna för att våldet fortsätter är en mycket stor vinst för hela samhället. Med detta vill jag avsluta mitt anförande. 0283009944701 N 2010-01-01 00:00:00 149076 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0960/#anf133