<anforande>
<dok_hangar_id>2348301</dok_hangar_id>
<dok_id>GP096</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:6 Torsdagen den 27 september</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>6</dok_nummer>
<dok_datum>2001-09-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om klimat- förhandlingarna i Bonn</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>2E01D365-5EF2-4529-BE82-F0CA4C4173BD</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>Marianne Samuelsson (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har inget svar på hur man ska få
USA att agera, men jag tycker att det är viktigt att
man på olika sätt trycker på - precis som ministern
har sagt - för att få någon form av handlingsplan även
från USA:s sida eftersom landet står för så stor andel.
Om vi tittar på de internationella sammanhangen,
t.ex. Riokonferensen, ser vi att man i vissa delar av
det politiska arbetet inte gjorde en konvention utan i
stället en politisk uppgörelse. Agenda 21-arbetet
bygger på detta. Där var man överens om att göra
någonting, men det var ingen konventionstext i be-
märkelsen av en bindande överenskommelse.
Det borde alltså kunna finnas andra vägar att gå
internationellt - om man nu ser så olika på vad tex-
terna får för nationellt betydelse - för att se till att
USA ändå tar sitt ansvar. Det är nämligen en så oer-
hört stor andel av utsläppen och ansvaret som ligger
på USA att vi på alla sätt måste trycka på för att man
går med på att göra någonting där också.
</anforandetext>
<intressent_id>0900533740700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>143862</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP096/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
