<anforande>
<dok_hangar_id>2348354</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:59 Tisdagen den 29 januari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>2002-01-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 2001/02:169 och 177 om postens service</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2D83392A-D7B6-4E01-BCFA-C4B4864AED60</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>MARIA LARSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Posten är en överlevnadsfaktor för
landsbygd och glesbygd. Kanske är det just därför
som vi är så pass många som deltar i den här debat-
ten. Vi anser att det är oerhört viktigt att slå vakt om
Postens funktion.
Om det finns bara en användare kvar på en lant-
brevbärarlinje kan man dra in den postlådan. Kunden
erbjuds då att i stället sluta ett närserviceavtal. Det
baseras på en årlig kostnad, som i sin tur baseras på
arbetstid och det antal mil som brevbäraren behöver
köra. Detta kan leda till att en enskild postkund på
landet får betala upp till 5 000 kr. Det är ett exempel
som jag själv har stött på. Jag tycker att det är orim-
ligt att en enskild person ska erlägga en så hög avgift
för att få sin post hem till lådan. Vad tycker statsrådet
om detta?
Det finns också exempel på att kunden protesterar
och inte sluter ett sådant här närserviceavtal utan
säger nej. Då kan beslutet omprövas. För de här när-
serviceavtalen är ingen förteckning gjord. Det finns
inget centralt register. Inte heller på lokal eller regio-
nal nivå kan man se hur avtalen ser ut, utan de är en
sak enbart mellan Posten och kunden. Jag tycker inte
att rättstrygghet garanteras för den enskilde postkun-
den om det inte går att jämföra och se om han fått en
riktig, en relevant, prisuppgift eller vilka kriterier som
legat till grund för andra beslut. Jag tycker att detta är
ohållbart i ett företag som har det uppdrag som Pos-
ten har.
Vidare kan kostnaden bli hur hög som helst därför
att den baseras på ett självkostnadspris. Bor man då
avlägset kan det generera en väldigt hög kostnad.
Rättstrygghet och ingen risk för godtycke är vad
jag efterlyser för de landsbygdsboende som råkar ut
för den här typen av avtal samt att det ska finnas en
form av taknivå så att det inte kan bli hur dyrt som
helst därför att man råkat bosätta sig ute på landet.
Post- och telestyrelsen anser inte att Postverket på
något sätt har hanterat de här frågorna felaktigt. Jag
har haft en brevväxling med Postens vd Lennart Gra-
be om detta. Han hävdar att Post- och telestyrelsen
tycker att sättet att sköta detta är fullt okej. Vad är
ministerns uppfattning i de här frågorna?
</anforandetext>
<intressent_id>0331967573912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>148902</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0959/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
