2348354 GP0959 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:59 Tisdagen den 29 januari 2001/02 59 2002-01-29 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:169 och 177 om postens service interpellationsdebatt 85031DED-1870-4FEF-BD02-DEBA470EA52A 18 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! När jag nu ska tacka för svaret, som man helst bör göra, slås jag av att sista sidan måste ha fallit bort. Statsrådet har valt att besvara två interpel- lationer samtidigt. Den ena handlar om brevbäring i landsbygd. Där får vi beskedet att regeringen har backat, såtillvida att man nu vill se över brister i den delen. Den andra handlar om kassaservicen. Det kan väl inte vara så att det uteblivna svaret på de frågor jag har rest är ett signifikant uttryck för regeringens bristande intresse, i synnerhet för kassaservice till landets medborgare och postkunder. Det är en ful tanke, så jag får stryka den. Jag påstår att Postens splittring av verksamheten i kombination med oklara besked om vad förändringen innebär har ställt till både oreda och oro. Reformen, eller kanske snarare förändringen, var dåligt förberedd. Framför allt var konsekvenserna inte genomlysta. När den situationen uppdagades fick näringsministern resa ut med "lugnande tal" både här i riksdagen och på möten och pensionärskongresser. "Allt ska bli bättre", var Björn Rosengrens fältrop. Det ska vara minst ett postkontor i varje kommun. Min fråga är: Vad är, med regeringens terminolo- gi, ett postkontor? När Postens koncept införs och under detta år slutgiltigt införs för kassaservicen är det några grup- per som känner av det mer än andra: pensionärer, småföretagare och glesbygdsboende. Den penning- förmedling som förutsätts ske i allt större utsträck- ning via elektronisk överföring är ju inte aktuell för de flesta pensionärer. De har ett traditionellt sätt att hantera sin hushållsekonomi, och för flertalet i denna grupp är IT eller datorköp inte aktuellt för att klara ett fåtal hushållsräkningar. När det gäller småföretagarna har man utöver dramatiska höjningar av t.ex. postboxavgifterna också blivit varse att man inte kan uträtta sina ärenden samlat. Man får privata paket på ett ställe och företa- gets brev och paket på ett annat serviceställe. Flertalet ekonomiska transaktioner får ske på banken. Dess- utom har man fått saldobesked på Postgirot fördröjda med en eller flera dagar. Glesbygdsboende, som i regel har en god lant- brevbärarservice, får nu finna sig i att bli avkrävda stora årliga belopp för att få posten utdelad, och i dagarna har Posten aviserat dramatiska höjningar av t.ex. tidningstaxan. Som jag sagt ser det ut som att regeringen försöker korrigera på just den punkten. Det koncept, fru statsråd, som tonar fram är inte att grunden för postal service har breddats. I stället har den smalnat av och selekterats. Den kundvänlig- het som Postens ledning och Näringsdepartementet talat om är inte bara begränsad, utan framför allt är den också dyrare. Om detta har regeringen genom statsrådet Mona Sahlin inget att säga. Ovissheten kring kassaservicen och dess, som det synes, försämring har gett utslag i den allmänna de- batten med stora reportage i svensk press. Dagens Nyheter har haft en jättelik artikel över två helsidor, och Aftonbladet har haft en serie på temat "Slakten av Posten" med löpsedlar som ropat ut: "Nu monteras Posten ned". En känd journalist på samma tidning skrev i en krönika att nu går "Posten in i dimman och blir osynlig". Inom facket är man bekymrad. Personalen, som i regel nästan undantagslöst är kvinnor, har kommit i kläm. Det offensiva Postverket riskerar att bli ett blödande förlustföretag. Redan talas det om minus i miljardklassen. Jag beklagar att Postens enda guldklimp, Postgi- rot, sålts ut. Med sunt bondförnuft kan det väl hävdas att man ska vårda sig om sin bästa mjölkko. Fru talman! Talartiden är slut, men jag återkom- mer. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 148901 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0959/#anf18