<anforande>
<dok_hangar_id>2348353</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:58 Fredagen den 25 januari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>2002-01-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:142 om värn för äldre</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A4B870BE-213C-479C-AA1A-2A8F897C661E</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>Socialminister LARS ENGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som Tullia von Sydow har påpekat
diskuterar vi delvis olika problem, men det har det
gemensamt - och det är viktigt - att det handlar om
människors utsatthet, om fördomar om äldre och om
bristande respekt. Det är detta som händelsen i Gisla-
ved antyder, att personal inte har haft respekt för de
människor som de är satta att ge vård och omsorg.
Den andra problemställningen är att denna bristande
respekt leder till en allmän otrygghet också i andra
miljöer som äldre människor lever och vistas i.
Det finns två problem i äldreomsorgen som är ge-
nerella, även om min övertygelse är - och det är vik-
tigt att säga - att svensk äldreomsorg mestadels fun-
gerar med den respekt som det finns anledning att
kräva. Personalen gör ett fantastiskt arbete.
Det ena problemet är att det fortfarande saknas
personal i tillräcklig utsträckning inom äldreomsor-
gen. Nu kan man glädjande konstatera att Socialsty-
relsen rapporterar att under den senaste sexårsperio-
den har antalet anställda i äldreomsorgen ökat med ca
29 000, dvs. det är en ökning från 270 000 till
300 000. Det innebär att vi är på väg mot en utveck-
ling där antalet anställda faktiskt ökar.
Det andra problemet är att det gäller att få tag i
personal med rätt kompetens och rätt utbildning. Där
har svensk äldreomsorg ett problem. Väldigt många
av dem som arbetar inom omsorgen har inte den
utbildning som krävs för uppgiften. Då är det viktigt
att man från statsmakterna och kommunerna arbetar
med att erbjuda kompetens och ökad utbildning, och
det arbetet pågår.
Jag ska be att få återkomma till frågan om kom-
petenscentrum.
I november månad uppvaktades jag av Demens-
förbundet. Vi hade en spännande diskussion om bris-
tande kunskap om i första hand demens och över
huvud taget när det gäller äldreomsorgen. Vi kom
överens om att regeringen ska tillsätta en särskild
arbetsgrupp som ska arbeta med i första hand att öka
kunskapen om demens. Den ska undersöka forsk-
ningsläget och över huvud taget gå igenom vilka
områden där vi behöver förstärka våra insatser, sprida
ny kunskap och stimulera forskning.
Vi håller på att arbeta med direktiven till denna
arbetsgrupp, och vi kommer att presentera dem om
några veckor. Då hoppas jag att vi kan diskutera om
det behövs ett särskilt nationellt kompetenscentrum
eller liknande för att stärka äldreomsorgen.
Väldigt mycket av det som Tullia von Sydow ef-
terlyser är redan på gång. Vi kan steg för steg göra
avstämningar för att skapa den trygghet för äldre som
Tullia von Sydow så förtjänstfullt är företrädare för.
</anforandetext>
<intressent_id>0763673691509</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>148849</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0958/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
