2348352 GP0957 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:57 Torsdagen den 24 januari 2001/02 57 2002-01-24 00:00:00 Aktuell debatt: Sysselsättningen och före- tagsflytten aktuell debatt 91272268-7E4F-4263-B44E-080B4B612653 9 BARBRO FELTZING (mp) mp Fru talman! De senaste åren har sysselsättningen ökat i landet. Det har lett till minskad arbetslöshet och en högre BNP-tillväxt än vi varit bortskämda med på sistone samt inte minst bättre statsfinanser. Det privata konsumtionsutrymmet har ökat. Skat- teintäkterna har också ökat, vilket lämnat utrymme för både utgiftsreformer och skattesänkningar. Framtiden ser dock dystrare ut. En mycket ange- lägen fråga i dagens debatt, fru talman, är varför många av våra företag flyttar utomlands - främst till låglöneländer - och lämnar besvikna uppgivna före detta anställda åt sina öden. Det kan vara anställda som har jobbat länge i företaget och kanske förväntat sig att stanna på sin arbetsplats till pensionen. Att inte i tid möta framtidens krav och t.ex. kom- petensutveckla sin personal är ett resursslöseri man inte har råd med i dagens globaliserade värld, präglad av snabba förändringar. Kontinuerlig kompetensut- veckling gynnar både arbetstagare och arbetsgivare och måste huvudsakligen vara dessas ansvar, framför allt arbetsgivarens. Staten kan på olika sätt försöka underlätta kompetensutvecklingen. En av dessa chanser kunde ha varit möjligheten till individuella kompetenskonton som regeringen nu tyvärr sumpar genom att skrota den ambitiösa utred- ningen. Den kunde ha legat till grund för att den en- skilde individen hade fått en liten grundplåt för sin kompetensutveckling och på så sätt stå bättre beredd vid nedläggning och arbetslöshet. Frågan blir vart de 2,5 miljarderna från överens- kommelsen tar vägen. Jag är rejält besviken. Lika besvikna kommer alla arbetstagare och enskilda fö- retag att bli som nu går miste om chansen att indivi- duellt få bestämma om sin kompetensutveckling. Fru talman! Varslen förra året var många: 31 000 bara inom industrin. Det har inte varit värre på över tio år då ca 80 000 inom industrin varslades. Nedläggningsbeslut på väletablerade företag som Gislaveds däck och stålverket i Degerfors skakar landet, och kommunalråd och landshövdingar deltar och uttalar sig. Ericsson säger också att man kommer att varsla på nytt. På alla dessa orter har människor fått gå från sina platser. I många av dessa fall var det inte huvudsakligen lönsamheten som brast utan vad företagsledningarna kallade strategiska hänsyn, vilka för utomstående inte alltid verkar invändningsfria. Fru talman! Underleverantörer som jagar kostna- der på alltmer hårdnande marknader drivs att flytta tillverkningen till låglöneländer. Om det enda som betyder något för svensk industri vore att jaga kort- siktiga kostnadsfördelar så kanske det är logiskt. Men det är inte så man bygger industriell långsiktig styrka, utan forskning visar att man gör det i kluster, i var- andras närhet och i utvecklingssamarbete mellan leverantörer och kunder. Givetvis måste ens kostna- der hela tiden ses över. Allt annat är dålig hushåll- ning. Men att stirra sig blind på dagens kostnads- struktur är ett statiskt reaktivt synsätt, vilket knappast leder till framgång i en dynamiskt föränderlig värld. Kortsiktigheten i näringslivet börjar nu också kri- tiseras internt, vilket förhoppningsvis kan öppna dörrarna för en diskussion om hur ägaransvaret ska tas i ett näringsliv som alltmer ägs av anonyma fon- der, vilka egentligen ska företräda våra intressen, eftersom det är våra sparpengar och våra pensions- pengar. Våra intressen som anställda, som underleve- rantörer, som kunder och som samhällsmedborgare, beroende av den service, infrastruktur och framtidstro som kan vara intimt förknippad med framtiden för de företag som vi själva delvis äger, måste givetvis göra sig hörda. Vad är viktigast för oss? Givetvis är det att företa- gen är konkurrenskraftiga nog att möta framtiden. Men viktigare än att kortsiktigt möta kvartalsbokslut och kanske få någon promilles högre avkastning kan vara att företaget på orten hemmavid kan fortsätta att verka där och att service och infrastruktur finns kvar där. Ibland kanske omvandlingstrycket omöjliggör annat än en nedläggning eller flytt. Men i andra fall kanske det skulle ha betydelse om styrelsen i bolaget speglat de faktiska ägarna och om alla hade fått säga sitt hjärtas mening. Då hade kanske andra beslut fattats och andra prioriteringar gjorts. Det är kanske dags att AP-fondernas, PPM- fondernas och sparfondernas rättmätiga ägare börjar föra sin egen talan. Man kan ju undra om de som nu sitter på rösträtterna, fondernas förvaltare, skulle föra sina rösträtters talan och argumentera som de rättmä- tiga ägarna, dvs. vi sparare, skulle. När uppsägningstiderna nu går ut är det ju ound- vikligt att arbetslösheten stiger om inte nyanställning- arna kan kompenseras. Och det fattas också utbildad arbetskraft. Våra stora företag som vi alla har räknat som svenska stöttepelare i ekonomin har i och med globa- liseringen sålt ut sig till större utländska ägare, och då är steget inte långt till att flytta verksamheten också. Negativt för sysselsättningen i Sverige är också att huvudkontoren efter uppköp och sammanslagningar ofta flyttas till det land där den största ägaren har sitt hemvist. Känslan att behålla företaget i Sverige finns inte kvar, och det är här som man skulle vilja ha en dis- kussion om ägandet och om hur Sverige ska stå in- dustriellt rustat för framtiden. Skillnaden mellan dagens lågkonjunktur och kri- sen för tio år sedan är att dagens kris beror på överin- vesteringar i IT-företag och telecom, en aktiebubbla som spruckit och exceptionella världshändelser. Vid den förra krisen var det också en kreditbubbla, men det var en kostnadskris. Då försökte vi med fast väx- elkurs. I dag klarar sig Sverige relativt väl tack vare att vi gynnas av att kronan är svag, framför allt gen- temot dollarn. Därför går exportföretagen bra. Förut- sättningarna hade inte varit lika goda om vi hade varit med i EMU. Och just detta, förmågan att lättare rida ut konjunktursvängningar och chocker, är ett av skä- len till att stå utanför. Rapporter pekar också på att Sverige har klarat sig mycket bra ekonomiskt gente- mot många länder i EU. I mitt nästa inlägg kommer jag att tala lite om kompetensen. 0553513261108 N 2010-01-01 00:00:00 148637 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0957/#anf9