<anforande>
<dok_hangar_id>2348352</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:57 Torsdagen den 24 januari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>2002-01-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>6FC06981-0227-4C76-944D-7513C44BEF35</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>PATRIK NORINDER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! För en glesbygdsbo är ofta intressen
som naturupplevelser, jakt och fiske och svamp- och
bärplockning det avgörande för boendet på landsbyg-
den. Men i dag hotas tyvärr både boendet i glesbyg-
den och mångas fritidsintressen av den stora expan-
sionen av rovdjur: björn, varg och lo.
I mina hemtrakter i Gävleborgs län finns för när-
varande två stora flockar med vargar. I Finnskogen
runt Katrineberg finns det 14 vargar och i Voxnaregi-
onen en flock på åtta, och vi kan vänta oss en ytterli-
gare föryngring under våren.
Kvinnor och män vågar snart inte ge sig ut i sko-
gen för att plocka bär eller svamp, och jägarna vågar
inte släppa sina hundar. Mammor törs inte lämna sina
barn ensamma utanför stugan, och jordbrukarna
fruktar för sina husdjurs säkerhet. Älg och småvilt
utplånas av rovdjur. Så här kan vi inte ha det.
Jag tänkte fråga jordbruksministern: Vad ska man
göra för att inte vargflockar ska hota människor,
husdjur och viltstammen?
</anforandetext>
<intressent_id>023451344303</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>148686</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0957/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
