2348351 GP0956 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:56 Onsdagen den 23 januari 2001/02 56 2002-01-23 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om våld och mobbning i skolan, ungdomsvåld samt integration särskild debatt DA3CF546-0823-495A-B0BB-5563333BA875 40 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) mp Fru talman! På grund av de knepiga debattregler- na har jag inte kunnat begära replik tidigare, så det här ska ses som en replik till Lars Leijonborg. Mobbning är en resursfråga. Mobbning är också en tidsfråga, i dubbel bemärkelse. Förr kallades mobbning för pennalism. Då fanns det auktoritära tänkandet både i skolan och i samhället. Det osynlig- gjorde men rättfärdigade också övergrepp. I dag har vi en mycket större medvetenhet om problemet, och vi söker aktivt vägar för att komma till rätta med det. Vi har bara inte lyckats så bra hittills. Det är också en tidsfråga för att det förebyggande arbetet tar tid. Att lösa akuta problem tar tid och att fostra unga människor i kärleksfullhet och inlevelse tar en väldig massa tid i anspråk. Tiden är vår tids största bristvara. Miljöpartiet arbetar oförtrutet vidare på att förmå andra partier och krafter att sänka nor- malarbetstiden för att föräldrar och barn ska kunna mötas och ha tid att ge åt varandra. Unga människor längtar efter att få bryta sina värderingar och forma dem tillsammans med vuxna. Men om de vuxnas liv bara är jobb och jobb överger vi de unga. Det är en av de viktigaste orsakerna till att barn spårar ur och förtrycker varandra. De har för lite vuxenkontakter och ser sina föräldrar för sällan. Lär av de lyckade franska arbetstidsförkortningar- na! De kostar egentligen inte pengar, men de ger glädje och kostnadsbesparingar. Mobbning är en samhällsfråga. Det är ett problem som berör hela samhället men också någonting som utövas i hela samhället. Senast hade vi en skolminis- ter som orättvist mobbades ut i kylan. Alldeles för många arbetsplatser för vuxna tillåts ha ett klimat där osynliggörande, undanhållande av information, för- löjligande och dubbelbestraffningar härskar. T.o.m. lärarkollegier kan kännetecknas av utfrysning och intriger. Samhällsklimatet återfinns i skolan. Glöm inte det! Droger och kemikalier i och utanför kroppen, dålig mat, trasiga familjer, torftiga miljöer och stress i samhället bäddar för att den mentala folkhälsan ska visa sig som bl.a. mobbning och låga irritations- trösklar i skolan. Mobbning är en personlig fråga men inte en pri- vat. Flata och rädda människor utan civilkurage har i alla tider givit efter för dem med stort hävdelsebehov, maktanspråk och lite empati. Det rår inga antimobb- ningsplaner och lagar på. Det handlar om vars och ens personliga uppgörelse med sig själv. Vilken sorts människa vill jag vara - en medmänniska eller en motmänniska? Jag måste få påminna om de bevinga- de orden att världens ondska inte beror på de onda människornas tilltag utan på de goda människornas tystnad. Mobbning är verkligen en skolfråga - också. Mycket utspelar sig inom skolans ram, och skolans ansvar och dess möjligheter att lyckas är stora både när det gäller att förebygga och att lösa problemen. Forskning och modeller finns. Kraven på att förebyg- ga, rapportera, lösa och kvalitetssäkra finns också, tack vare Miljöpartiets tidiga arbete med de här frå- gorna. Kunskapen när det gäller att se och våga ingripa, som jag nyss nämnde, är extra viktig för lärare och skolpersonal. Det är viktigt att de förstår mekanis- men. De kan behöva kvalificerad handledning för att komma framåt, men det behövs också en hängiven och stark ledning i varje skola. Det behövs fler kolle- ger, specialpedagoger, fritidsledare och kamratstödja- re, mer hemspråksundervisning och en förstärkt till- syn. Det stavas skattemedel. Fem miljarder är på väg, delvis tack vare oss. Lärare, som är en av samhällets viktigaste befatt- ningshavare, skulle behöva få vart sjunde år inbyggt i sin tjänstgöring för fortbildning eller annat arbete, som ett friår att hämta kraft ur. Mobbning är slutligen en normfråga - det säger inte bara Folkpartiet. Men de menar att det inte ska få kosta mera skattepengar. Man ska bara sätta ned foten, flytta bråkstakarna, sätta betyg tidigare och hjälpa de duktiga. Då blir det nog bra, tror de. Er skolpolitik riskerar att bli en mobbningspolitik. Det är förenklade, gammalmodiga analyser som leder till förenklade och verkningslösa åtgärder. Normerna ska växa fram, Lars Leijonborg. De ska komma inifrån, inte tvingas på utifrån. Något av det bästa som har hänt med svensk skola på länge är arbetet med värdegrunden. I dialog med eleverna ska medvetenheten om mobbning skapas. Ordet elevinflytande lyser så sorgligt med sin frånvaro i all liberal skolretorik. Normerna kan inte tryckas på de unga av resultatinriktade och stressade vuxna som beväpnats med s.k. befogenheter som maktmedel. Lös problemen, Leijonborg, flytta dem inte! Jag vill sammanfattningsvis säga, fru talman, att normer utan resurser kallas "prat". Vi gröna har mycket aktivt bidragit till de fem miljarder som nu ska lätta på trycket ute i skolorna och leda till med- vetenheten och till en förbättrad lärarutbildning. I detta anförande instämde Per Lager, Kia Andre- asson, Helena Hillar Rosenqvist och Gunnar Goude (alla mp). 0699787174310 N 2010-01-01 00:00:00 148549 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0956/#anf40