2348351 GP0956 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:56 Onsdagen den 23 januari 2001/02 56 2002-01-23 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om våld och mobbning i skolan, ungdomsvåld samt integration särskild debatt C3AE83DF-8B0A-4839-9651-928835D603C4 31 SOFIA JONSSON (c) c Fru talman! Jag har länge velat säga: Skärpning i debatten! Det gäller mina kolleger både till höger och vänster i allmänhet, men också till herrarna i Folk- partiet och till nya skolminister Östros i synnerhet. Vad hjälper det om vi endast i medierna och i talar- stolen går ut och kräver strängare straff, hårdare reg- ler och att flytta mobbarna det första vi gör? Det hjälper inte de barn som mår dåligt i skolan. Det hjälper inte de barn som varje dag går till skolan med ont i magen och är rädda för vad som ska hända un- der dagen. Det krävs ju samarbete och konkreta för- slag för att vi ska stärka barnen, eleverna och lärarna i skolan och försöka hitta en gemensam skolpolitik. Om vi vuxna smiter från ansvaret och vår skyl- dighet att säga vad som är rätt och fel, om inte vi låter elever i skolan få vara den de är, få ha de kläder de vill, se ut som de vill och tycka vad de vill, hur kan vi då begära att barn och elever ska göra det? Vi måste försöka hitta ett samarbete för att hjälpa och stötta alla i skolan. Nu hjälper det inte längre med att bara prata. Nu måste de konkreta åtgärderna till. Ett exempel är att många föräldrar säkert sitter med sina tonåringar hemma i dag och våndas över gymnasievalet. Man funderar: Räcker verkligen bety- gen, och de här IG, vad ska vi göra åt dem? Kanske är det först nu som man inser att ens barn har mått dåligt i skolan, att det finns en kraft och en tid som måste sättas in - men hjälper det den sista terminen i årskurs 9? Fru talman! Jag är helt övertygad om att kunskap är den enda riktiga vägen till social utjämning. Det är genom kunskap som människan växer och får insikt. Också därmed kan man stävja mobbningen och för- bättra situationen i skolan. Alla elever måste få en ärlig chans och en bra start i skolan. Allt annat är bara undanflykter och ett svek mot Sveriges elever. Genom att satsa mer resurser och vara tydlig i debatten, se till att det kommer fler lärare och specialpedagoger och att det finns en trygghet i skolan ger vi alla en bra start och goda möjligheter. Hela skolan måste reformeras. Det behövs en helt ny skolpolitik där man säger att kunskap är viktigt och tidiga insatser ska sättas in. Det är de första åren i skolan som är de absolut viktigaste. En skola med trygga elever kräver ett tydligt le- darskap på alla plan. Det innebär att vi inte ska ac- ceptera några kränkningar över huvud taget. Vi ska agera och reagera på det första glåpordet, inte när de första slagen utdelas. Det måste finnas tydliga lagar och regler. Det måste finnas handlingsplaner, så att skolan direkt kan gå in och agera. Lärare måste alltid rapportera händelser till både skolledning och föräld- rar så att alla vet vilka sanktioner som ska sättas in. Att flytta en elev är ett sista steg. Det finns så mycket annat som vi måste göra innan. Våra skolle- dare måste få förtroende och befogenheter att hantera situationerna. Vi ska ge dem verktygen. Vi ska ge dem resurserna och ansvaret. Men vi ska också utkrä- va ett ansvar sedan och säga: Ni har fått möjligheter- na och resurserna. Det är på varje skola lokalt som ni kan lösa problemen. Den nationella kampanjen som pågår kring mobbning är väldigt bra. Men det viktigaste är att komma ihåg att enskilda temadagar inte förändrar klimatet i en skola. Det krävs att man varenda lektion, varenda dag i skolan diskuterar respekten för var- andra, att man diskuterar hur elever och lärare kan förbättra arbetsklimatet i skolan. Det är det lokala engagemanget som är absolut viktigast. Finns inte det spelar det nästan ingen roll vilka lagar och regler som vi sätter upp här i Sveriges riksdag. Fru talman! Resurserna är viktiga. Både den tidi- gare och den nuvarande skolministern har i debatter och i medierna många gånger uttalat sig om hur vik- tigt det är att skolan får fler lärare och specialpedago- ger, att alla får en bra start och att det kommer resur- ser till skolan. Men vad är det egentligen som har hänt? Hur ser resultatet ut? T.o.m. socialdemokraternas egen partisekreterare Lars Stjernkvist säger att regeringens skolpolitik har misslyckats. Och han har rätt. Han har, precis som vi andra, vetat om att Wärnerssonpengarna inte räcker långt i kvalitetsarbetet. Vi kan inte ställa höga krav om det inte finns resurser och redskap lokalt för att lösa de problem som finns och utveckla alla möjlig- heter. Centerpartiet vill satsa på skolan. Vi vill satsa re- surser. Vi vill satsa på tidiga insatser, för vi vill ge alla barn en ärlig och rättvis chans från start. Vi gör det genom mer resurser men också genom reformer för att se till att skolpolitiken ska förändras. 0287864972117 N 2010-01-01 00:00:00 148540 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0956/#anf31