2348350 GP0955 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:55 Tisdagen den 22 januari 2001/02 55 2002-01-22 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:111 om misshandlade kvinnor som vågar polisanmäla interpellationsdebatt 3215BD5A-4D5A-4FE9-9CE2-FEA72492BB30 36 Justitieminister Thomas Bodström (s) s Fru talman! Anne-Katrine Dunker har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att minska tiden mellan anmälan och domstolsprövning. Hon har vida- re frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att misshandlade kvinnor under pågående utredning inte ska behöva leva under hot och fortsatta trakasserier av den åtalade mannen. Både kortare handläggningstider inom rättsväsen- det och ökat skydd för dem som riskerar att utsättas för våld av närstående eller tidigare närstående är högt prioriterade frågor inom Justitiedepartementet. Redan för drygt ett år sedan tillsatte regeringen en särskild beredning, Beredningen för rättsväsendets utveckling. En av beredningens viktigaste uppgifter är just att lämna förslag på hur handläggningstiderna inom rättsväsendet kan kortas. I somras lämnade beredningen sitt första delbe- tänkande (SOU 2001:59). Förslagen i betänkandet är avsedda att utgöra ett huvudalternativ för hur ett nytt snabbförfarande i brottmål kan se ut. Det föreslås bl.a. att åklagarens möjlighet att utfärda stämning och kalla till huvudförhandling ska utvidgas. Det föreslås också att åklagaren ska ges behörighet att fatta beslut - och det redan under förundersökningen - om att inhämta viss personutredning. Beredningen har dessutom strax före jul lämnat ytterligare ett delbetänkande (SOU 2001:93). Där lämnas förslag som ska göra det möjligt att i avsevärt större utsträckning än för närvarande utreda brott på ett förenklat sätt. Enligt beredningens bedömning ska även detta förslag kunna medverka till att förkorta de totala handläggningstiderna inom rättsväsendet. Båda betänkandena bereds inom departementet och kommer att utgöra en grund för det fortsatta re- formarbetet. Redan nu pågår på flera orter försöksprojekt som syftar till att, inom ramen för gällande regelverk, förkorta de totala genomströmningstiderna från brottsanmälan till dom. För de flesta projekt finns en målsättning om att tiden mellan brottsanmälan och dom ska vara cirka fyra veckor. De första projekten startade för cirka två år sedan i Handen, SL-projektet, och i Jönköping, KLÖS-projektet. Dessa är nu avslu- tade, men arbetet på dessa orter drivs vidare på det sätt som utvecklades under försöken. SL-projektet i Handen var inriktat på våld mot kvinnor. Där be- stämdes tiden för brottsutredningsförfarandet till fyra dagar från anmälan om brott till beslut i åtalsfrågan. Redan veckan efter det att åtalsbeslut fattats skulle huvudförhandling äga rum. När det gäller Handen- projektet har det konstaterats att det - sedan projektet pågått en tid - skett en minskning inom domkretsen av antalet anmälda fall av misshandel mot kvinnor. Bland dem som deltagit i projektet finns uppfattning- en att detta har sin grund i att samhällets reaktion på brottet kommit snabbare. När det gäller den andra frågan - vilka åtgärder jag ämnar vidta för att misshandlade kvinnor under pågående utredning inte ska behöva leva under hot och fortsatta trakasserier av den åtalade mannen - kan jag också här komma med positiva besked. Justitiedepartementet har nyligen remitterat en departementspromemoria med förslag till lagändring- ar som syftar till att förbättra skyddet för dem som utsätts för våld och trakasserier av någon närstående eller tidigare närstående. I promemorian föreslås bl.a. att ett besöksförbud ska kunna avse den egna bostaden om det på grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den person förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Polisen föreslås även få befogenhet att meddela interimistiska beslut om besöksförbud, s.k. tillfälligt besöksförbud. Vidare föreslås att ett besöksförbud ska kunna utvidgas till större områden än i dag. Remisstiden går ut i mitten av mars och jag hop- pas kunna komma tillbaka till riksdagen i höst med förslag till lagändringar. Fru talman! Jag vill i detta sammanhang också understryka att försök att sabotera brottsutredningar eller rättegångar genom att påverka bevispersoner genom våld eller hot inte bara är ett angrepp mot den utsatta personen. Det är ett angrepp mot oss alla och mot Sverige som rättsstat. Att vittnen och målsägande kan känna sig trygga och därigenom vågar berätta vad de har iakttagit är en förutsättning för att brottsbe- kämpningen ska kunna bedrivas effektivt. Regeringen har därför, nyligen, tillkallat en sär- skild utredare med uppgift att utforma ramen för ett program till skydd för bevispersoner m.fl. och föreslå den lagstiftning som behövs (dir. 2001:107). En av de frågor utredaren särskilt ska överväga är vilka åtgär- der som behövs för att förhindra att bevisperson, på grund av rädsla, vid huvudförhandling ändrar en tidigare lämnad uppgift eller avstår från att lämna en sådan. Uppdraget ska slutredovisas senast hösten 2003. Avslutningsvis en kort kommentar till Anne- Katrine Dunkers påstående om att merparten av de tillskott som polisen tillförts går åt till att minska polismyndigheternas underskott. För 2001 utökades polisens anslag med nästan 1,2 miljarder kronor ex- klusive pris- och löneomräkningen. Vid ingången av 2001 uppgick polisens underskott till ca 300 miljoner kronor. Det innebär att anslagsökningarna både kan finansiera tidigare underskott och bidra till höjd kva- litet i utredningsarbetet samt ökad lagföring. 0581480697617 N 2010-01-01 00:00:00 148458 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0955/#anf36