2348343 GP0948 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:48 Fredagen den 14 december 2001/02 48 2001-12-14 00:00:00 Internationellt bistånd 52C20B2C-501A-4844-B620-2A8EE07E7199 9 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Fru talman! I måndags debatterade vi i det sam- mansatta utskottet - försvarsutskottet och utrikesut- skottet - säkerhetspolitik. Det var intressant att följa den debatten. Det var väldigt mycket tal om interna- tionellt solidaritetsarbete genom FN och genom EU, om att bryta ned gränser och ha kontakt. Det är den vägen som man måste gå för att skapa en säkrare värld. Där är det internationella solidaritetsarbetet och biståndsarbetet en mycket viktig pusselbit. Man ger ju bistånd från den rikare delen av värl- den till den fattigare delen av världen för att hjälpa till. Men man också se det som ett egenintresse, som en investering för framtiden. Det är viktigt att ha detta med i resonemanget, att det är en investering och att det ska vara en bra, effektiv och generös investering i internationellt arbete. Som har sagts här är behoven enorma. Vi möts ständigt av dem via massmedier, FN-rapporter och UNDP-rapporter. Också Sida producerar väldigt fina rapporter. Vi har alltså all kunskap på bordet. Vi kan inte komma och säga att vi inte visste, eftersom vi har kunskap om tillståndet i världen. Precis som någon nämnde här tidigare framhöll Kofi Annan från den här talarstolen nu i veckan FN- organisationens behov av ekonomisk hjälp. Han om någon vet ju att det är ont om pengar. Det har talats om att FN måste effektiviseras, och det pågår ett effektiviseringsarbete inom FN, men det behövs na- turligtvis ytterligare resurser. Det här är en budgetdebatt. Jag ska därför ägna en del tid av mitt anförande åt budgetfrågor och pengar- na. Då är det naturligt att enprocentsmålet kommer upp. Jag vill även i dag lyfta fram det målet. Enprocentsmålet kom ju inte till av en sinkadus. Det finns ett heltäckande resonemang bakom som grundar sig på orättvisan i världen och att den rika delen har ett ansvar. Man antog enprocentsmålet här i kammaren för mer än 30 år sedan. Går man tillbaka till de texterna framgår det att utgångspunkten för resonemanget var att den rika världen måste ta sitt ansvar. Det var den enda budgetpost som hade en procentsats. Det finns ju inte för någon annan post i budgeten. Man har inte någon gång levt upp till detta mål. Folkpartiet anser att det nu är dags att ha en plan för hur riksdagen ska leva upp till det som en gång har sagts. Många talar väl om att vi ska nå detta mål inom en viss tidsperiod. Men det skjuts hela tiden framåt i tiden. Man talade om fem år för tio år sedan och för åtta år sedan. Sedan rullar man det framför sig så att det blir alltid förskjutet fem år fram i tiden. Det är därför som Folkpartiet vill att det ska finna en plan för detta. Nu säger många att målet ska vara uppfyllt 2005. Men majoriteten skriver i betänkandet att det ska vara uppfyllt "helst" 2005. Tidigare har man haft formule- ringen "när ekonomin så tillåter". Det finns alltid en reservutgång som jag förmodar att Finansdeparte- mentet har lyckats få in i texterna och som man sedan kan luta sig tillbaka mot när man inte uppfyller målet. Därför menar vi att det är viktigt att man har en sådan plan och att man lägger fast den. Folkpartiet har en realistisk plan, menar vi, i vårt budgetarbete. Det finns inget parti som satsar så mycket på biståndet som Folkpartiet. Vi planerar för en treårsperiod, för det ska vara realistiskt att nå må- let 2005. Vi säger att vi ska nå det senast 2005. Här skiljer sig framför allt Moderaterna och Folk- partiet åt. Vi står i denna fråga på varsin kant. Mycket av det som Bertil Persson har sagt här i dag ställer jag upp på. Det gäller effektiviteten i biståndet, demo- kratibiståndet, mänskliga rättigheter och skuldav- skrivningar. Jag kan göra listan lång. Det är mycket bra. Men detta kostar pengar. Mo- deraterna prutar ju i sitt förslag 2 ½ miljard, under det att Folkpartiet lägger på nästan 1,8 miljarder. Det är en diskrepans på 4,3 miljarder mellan våra förslag i budgeten. Ska vi prata i procenttermer innebär Folkpartiets förslag 0,82 % nästa år. Moderaterna når inte ens upp till FN-målet 0,7 %. Det blir 0,62 %. Då kan man säga som moderaterna att man inte tycker om procentmål. Bertil Persson brukar säga att det inte är checken man skriver på som är det viktiga. Checken är mycket viktig i detta sammanhang. Moderaterna talar också om utbetalningsmål. Nej, det är inte utbetalningsmål. Det är en budgetpost. Det är inte så att man har nått enprocentsmålet bara för att man har betalat ut 1 %. Man lägger i budgeten fast att 1 % ska gå till biståndet, men sedan ska man se till att pengarna används effektivt. Här finns inget motsats- förhållande. Det är klart att det får konsekvenser också i för- slaget om man prutar så mycket som moderaterna gör. Moderaterna föreslår en 85-procentig nedskär- ning av biståndet till Asien. Det blir 15 % kvar. Bi- ståndet till Latinamerika skär man ned med 75 %. Pengar till ekonomiska reformer, som egentligen är skuldavskrivningar, tar man helt bort. Dem lägger man naturligtvis på en annan post. Jag delar uppfattningen att man ska göra skuldav- skrivningar, men det kostar också pengar. Om jag ska gå vidare på listan när det gäller att skära ned kan vi titta på UNDP, som är ett FN-organ som också behöver pengar. Man skär ned med 80 %. Det är 20 % kvar till UNDP från svensk sida. När det gäller Unicefs arbete skär man ned med 35 %. När det gäller UNWRA - Palestinaflyktingar- na, som verkligen har det besvärligt - halverar man biståndet. Det är klart att det kostar att göra så krafti- ga nedskärningar som moderaterna gör. Av Sidas tidning - tre nummer tillbaks fanns det en artikel som hette Det heliga enprocentsmålet - framgår det att målet har nåtts och att borgerliga regeringar har lagt dessa pengar på bistånd. Det är precis som Bertil Persson har sagt tidigare. Egentli- gen är jag inte så orolig för hur det blir under en bor- gerlig regering, för vi brukar kunna övertyga mode- raterna i det skedet. Jag tycker att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort en lite sämre insats i den konstellation som nu formar budgeten. Ni skulle säkert kunnat göra mer i den vägen. Anledningen till att vi har ett enprocentsmål framkommer i Sidatidningen. Jag ska referera vad Sven Widmalm, som är intervjuad, säger. Han är statsvetare i Uppsala. Han säger så här: När man sitter och bestämmer budgeten har tredje världen ingen representant med. Det är ingen som skriker och gör sin röst hörd. Den är för fattig, och den är för långt borta. Det var just det som var bakgrunden till att man i riksdagen fattade detta beslut en gång. Det är dags att nå målet i starten på det nya millenniet. Jag yrkar bifall till vår reservation 2, som just tar upp vikten av en plan för enprocentsmålet. Jag ska också gå in på några konkreta saker som vi vill använda pengarna till. Utbildning har vi varit inne på tidigare. Det är naturligtvis mycket viktigt inte minst för flickor, som ofta inte har möjlighet att gå i skolan. Man satsar på pojkarna, och i regel på den första pojken. De yngre bröderna har ofta inte heller möjlighet att gå i skolan på grund av ekono- miska svårigheter. Det kostar ofta pengar att gå i skola i utvecklingsländerna. Hiv/aids kostar pengar - mycket pengar. Jag hade tillfälle att besöka Zimbabwe för några veckor sedan. Jag har ett förflutet där; jag var där på 60-talet. Det var mycket beklämmande att få uppleva att den snickare i den lilla byn Mataga som gjorde skolbän- kar på 60-talet, när man byggde skolor, i dag gör kistor. Detta är en explosionsartad bomb som ligger och tickar. Mellangenerationen dör ut. Kvar blir de små barnen och de gamla. De gamla försöker ta hand om de små barnen. Ni inser vilken situation det är. Mycket lidande följer i spåren av detta. Land efter land kommer att få enorma bekymmer på grund av att den produktiva generationen dör ut. Enskilda organisationer och deras arbete är också otroligt viktigt. Där är jag lite besviken på att man i majoritetstexten tonar ned de enskilda organisatio- nernas roll. Man skriver så här: Den tidigare spridda uppfattningen om enskilda organisationer inom ut- vecklingssamarbetet som mer effektiva biståndsad- ministratörer än staten har i dag ersatts av en mer nyanserad förståelse för organisationernas reella möjligheter att åstadkomma förändring. Jag är övertygad om att enskilda organisationer verkligen åstadkommer reella förändringar, för de har kontakt med det civila samhället. Det är på den grun- den som man gör förändringar. Slutligen vill jag säga att demokratibiståndet är basen för ett uthålligt bistånd som klarar påfrestning- ar. Därför är det viktigt att man har demokratimålet högt på listan. Vi menar att demokrati ska vara målet för de olika bistånden. Jag ska avsluta med att ta fram en liten figur som jag hittade i en afrikansk by. Det är en flodhäst. När jag såg den tänkte jag att jag skulle ta den med mig och ge den till Viola Furubjelke under hennes sista debattdag i riksdagen före jul. Därför satte jag ett litet rött band på den. Anledningen till att jag tog med denna lilla flod- häst är att det går ett par historier om en flodhästs liv. Jag har upplevt några ordföranden i utskottet. Vi har varit kamrater i bänken i tio år, och du har suttit som ordförande i utskottet i sex år. Jag har haft några ordföranden före dig, så jag har sett några olika sätt att arbeta. Den enda klagan jag egentligen har när det gäller Viola Furubjelke som ordförande är att det blir jät- telånga sammanträden utan pauser. Utrikesutskottet har ju de längsta sammanträdestiderna i riksdagen, ibland tillsammans med KU och miljö- och jord- bruksutskottet. Jag har funderat på hur Viola klarar att hålla på så här när vi andra suckar efter kaffe och lunch osv. Det är i det här avseendet som hon har något gemensamt med flodhästen. Afrikanerna har undrat hur i all sin dar flodhästen kan leva utan mat dag ut och dag in tills man så små- ningom kom underfund med att den äter på nätterna. Då går den upp ur floden och äter. Sedan lever den på dagen. Det måste vara något liknande med dig, Viola Furubjelke. Du äter antagligen på nätterna, och sedan kan du plåga oss på dagarna. Den andra likheten med den här flodhästen gäller det lugn och den trygghet som den utstrålar. Den utstrålningen har du. Den har du haft i arbetet som utskottsordförande, som riksdagsledamot, och den kommer du att ha stor glädje av när du nu går ut i ditt nya arbete. Det handlar om att sprida trygghet i dis- kussionen. Du behandlar dina politiska motståndare med respekt, och därför blir det också en bra debatt. Tack ska du ha, Viola, för de här åren, och lycka till i fortsättningen! 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 147951 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0948/#anf9