2348343 GP0948 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:48 Fredagen den 14 december 2001/02 48 2001-12-14 00:00:00 Internationellt bistånd 8686CFA8-3561-4E2A-89E4-B67047F134CB 47 LISELOTTE WÅGÖ (m) m Herr talman! Låt mig börja detta inlägg i debatten med att citera något ur en artikel som en kongolesisk kvinna vid namn Jeanette har skrivit. Titeln på arti- keln är Det materiella är inte bestående. Jeanette skriver: "Den 18 december 1998 var jag uppe tidigt på morgonen och städade på tomten. Jag var fortfarande klädd i morgonrock. De andra familjemedlemmarna befann sig inne i huset, bland dem min gamla mamma som var närmare 90 år. Något senare började man att skjuta. Jag gick in i huset för att packa det viktigaste i en väska. Under veckan innan hade det rått en otäck stämning i staden. När jag kom ut igen såg jag att två beväpnade män hade klättrat över muren till vår tomt. Den förste pekade på mig med sitt vapen och sa: 'Upp med hän- derna och lämna huset!'. Den andre gick in i huset för att tvinga de andra att gå ut. Jag försökte be om tillå- telse att få ta med min lilla väska, men då sköt man- nen i luften och vi fick alla lämna huset tomhänta och med händerna över huvudet." Jeanette fortsätter: Tillsammans med hundratals andra människor försökte vi hitta en flyktväg. På gatorna låg många döda kroppar. Det var mest män som hade dödats. Flera hus stod i brand. Vi kom fram till en stadsdel där vi fick bo hos goda vänner och under två veckor kunde vi inte bidra med någonting. Vi var tolv extra personer i deras hushåll. Ett av mina barn fick reda på var vi befann oss och såg till att jag kunde komma dit. Där fick jag hjälp i form av mat och kläder från vänner, från gamla elever och från syskon i tron. Allt som jag har på mig i dag är sådant som jag har fått av andra. Jeanettes öde delas av så ofantligt många männi- skor i världen. Mänskliga rättigheter och demokrati är ytterst en fråga om människovärde och mänsklig värdighet. För att få begreppet mänskliga rättigheter begripligt måste vi nog lämna det akademiska, juridiska språket när vi vill förklara för gemene man varför just detta är så viktigt i det internationella biståndet. Folkrätten slår fast att alla länder kan engagera sig i andra länders bristande respekt för mänskliga rättig- heter och humanitär rätt. Det gäller människors behov av säkerhet och skydd. Människor måste tillförsäkras trygghet och skydd till liv och hälsa av sina egna regeringar. Brott mot mänskliga rättigheter är och ska vara en berättigad angelägenhet för hela världssamfundet. Vi ska lägga oss i, vi ska lägga näsan i blöt riktigt or- dentligt och vi ska inte tystna. Att inte bry sig, att inte lägga sig i, att tiga kan vara förödande för människor som lever under stora umbäranden varje dag. Bara vetskapen om att någon bryr sig, agerar, kan vara helt avgörande för den enskilda utsatta människan. Sverige måste därför i sitt internationella bistånd gå i täten för att barn, ungdomar och kvinnor, inte minst, får grundläggande utbildning. I en sådan ut- bildning är det viktigt att mänskliga rättigheter och demokrati ingår som ämnen, för det är där vi måste börja. Vi måste bygga demokrati och välstånd från grunden. Kunskap, insikt, förståelse och respekt för varandra, kunskaper om varje enskild människas unika värde är de allra viktigaste grundstenarna i detta arbete. Herr talman! Dagens krigsoffer är ett oskyldigt barn. Det är inte den stridande soldaten. Dagens våldsoffer är ett niomånaders spädbarn i Sydafrika, våldtaget och massakrerat. Offren är inte våldsver- karna utan de hiv- och aidssmittade männen. Det är barnsoldaten i Sierra Leone som är offret, inte makt- havarna. Det är barnet som säljs på den internatio- nella marknaden som sexslav som är offret, inte slav- handlaren själv. I vårt bistånd måste vi fokusera på offren, men här gäller det att måla brett och med bred pensel. Vi måste också inom ramen för vårt bistånd bekämpa våld, människohandel och korruption, ja, vad det än är som hotar människor i världen, och överordnat allt. Vi får aldrig förtröttas i vårt arbete för fred och frihet. Herr talman! År 2001 är ett dystert år i många av- seenden. Många konflikter, terrorattacker, regelrätta krig och eskaleringen av konflikten i Mellanöstern inger stor oro. Det är lätt att känna vanmakt, men det gäller att inte släppa taget. Jag brukar tänka på en sak som en god vän brukar säga när det är riktigt bistert ute i världen: Tänk på att när det är som mörkast, då lyser stjärnorna som star- kast. Låt oss ta till oss den insikten, och låt oss till- sammans arbeta för att den sämst ställda och utsatta människan får del av världssamfundets samlade över- flöd. Låt oss tillsammans bli framgångsrika i detta arbete. Sedan vill jag rikta mig till Viola Furubjelke och framföra ett mycket, mycket varmt tack för allt det goda samarbete som vi har haft i utskottet. Tack ock- så för alla trevliga stunder och alla glada skratt på våra resor. Jag kan försäkra att även jag framöver ska försöka att hitta vägen till Damaskus för ett besök. Lycka till i det nya viktiga arbetet och uppdraget! Jag har i övrigt, herr talman, inga yrkanden utöver de som Bertil Persson redan har framställt i sitt anfö- rande. 0425391168202 N 2010-01-01 00:00:00 147989 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0948/#anf47