2348343 GP0948 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:48 Fredagen den 14 december 2001/02 48 2001-12-14 00:00:00 Internationellt bistånd ECFAC928-4383-4916-9183-136493760105 2 Andre vice talman EVA ZETTER- BERG (v) v Fru talman! Ett fotbollslag i Ouagadougou, Bur- kina Faso, som tränar både för att bli bättre i fotboll och i demokrati, hur man fattar beslut. Utbildning för riksdagsförvaltningen i Vietnam för att den ska bli effektiv, för att den ska fungera och nå ut med infor- mation. Kvinnor kan-mässa och utbildning i jäm- ställdhet och mänskliga rättigheter i Ukraina, Kazak- stan och andra länder inom östbiståndet. Återupp- byggda broar i Honduras m.fl. länder efter orkanen Mitch. Allt detta är exempel på biståndsinsatser. Det är exempel på hur man kan stärka demokratin, hur vi kan stärka mänskliga rättigheter och ge katastrofbi- stånd samt bidrag till återuppbyggnad och utveckling. Det finns väldigt många fler. Det är därför med glädje som jag i dag kan kon- statera att utrikesutskottet äntligen har tagit ett stort steg framåt vad gäller enprocentmålet, att vi har fast- ställt detta till år 2005 och att vi äntligen har social- demokraterna med oss för att kunna ta detta steg. Vi ökar biståndet så att det för år 2004 blir 0,86 % av BNI. Det är en bit kvar, men det måste gå fort. Nu fattas bara Moderaterna, eftersom alla vi andra partier länge har drivit denna fråga. Från Vänsterpartiets sida är vi inte nöjda. Det kan ju inget parti vara när vi ser situationen i världen i dag. Vi har globala miljökatastrofer. Vi har miljoner barn som lider av undernäring, brist på skolgång m.m. Bertil Persson har beskrivit situationen väl. Den grundläggande frågan är: Hur ska vi förverkliga våra högtidliga löften? Det fattas ju inte sådana. Vi har millenniemålen från föregående år, men också en rad andra sammanhang, t.ex. FN-konferenser, där värl- dens ledare har fattat beslut om vad som bör göras. Det är inte insikten och kunskapen som saknas. Nej, det som saknas är viljan att förverkliga de mål som har satts upp. Därför kommer den konferens för finansiering och utveckling som äger rum i Mexi- ko att bli avgörande. Där kommer det också att visa sig hur nödvändigt det är med samverkan mellan dels olika utvecklingsinstitutioner och stater, dels det privata kapitalet - hur illa en del av oss än kan tycka om det i princip. Det finns ingen annan väg framåt. Fru talman! Händelserna den 11 september kom- mer nog alltid att påverka livet för oss som lever i dag. Det kommer att finnas med, det förskräckliga som hände som inte får hända. Men jag kan ändå se att jag tror att det utvecklades något positivt efter detta, nämligen insikten hos alla stater om att vi måste samarbeta, att det måste till ett globalt samar- bete och att klyftorna måste minska mellan fattiga och rika och mellan nord och syd i vår värld. Jag tror att vi alla är klara över att biståndet i sig inte kan lösa världens problem. Det är en spillra av det vi kan åstadkomma. Det är en rad andra saker som måste till. Det är handel. Det är minskade tullar. Det är näringslivets intresse för sunda investeringar med miljöriktiga och arbetsmässigt bra betingelser. Det är också att visa ett samband med flyktingar och att ta ansvar för den frågan. Dessutom är det att sätta stopp för krigsmaterielexport och att minska de mili- tära satsningarna. De här frågorna kommer fram i den utredning om global utveckling, Globkom, som pågår och som snart landar med sitt resultat. Där får vi förhopp- ningsvis just det här sammanhanget klart för oss och inte bara skilda delar. Vänsterpartiet säger ja till rätt- viseperspektivet men nej till allmosor, ja till solidari- tet men nej till kommersialisering och egenintresse. Där har vår representant Ann Schlyter tagit upp idén om hur man måste utveckla vänskapssamarbetet, ett globalt samarbete, i en svensk fond för att stärka partnerskapet mellan nord och syd. Jag utgår också från att jämställdhet kommer att bli en huvudfråga för framtiden, och också för Glob- kom. Vi kan bara ta ett av de allra senaste exemplen, där en rapport för matprogrammet i FN, UNFP, för några månader sedan presenterades i Berlin. Där framhöll man betydelsen på lång sikt av jämställdhet mellan män och kvinnor. Man pekar på att jämställd- het är den enda vägen för att bryta den onda cirkeln av fattigdom, miljöförstöring och oönskade gravidi- teter. Därför måste jämställdheten vara en av de ab- solut viktigaste frågorna. Vi har ju ingen biståndsmi- nister hos oss i dag, men en fråga vi diskuterade för ett år sedan gällde ett institut för genderforskning i Göteborg. Då lät det hoppfullt från biståndsministern, men det har inte hänt något. I utredningen utgår vi också, liksom i det här be- tänkandet, från att barnperspektivet finns integrerat. Detsamma gäller insatser för funktionshindrade och deras rättigheter. Där är vi ännu bara i början och pekar på exempel. Men strukturer för att just bevaka deras rättigheter och få detta integrerat i olika bi- ståndsprogram fattas ännu. Detsamma gäller att byg- ga upp en fungerande lagstiftning för funktionshind- rades rättigheter världen över. Fru talman! Biståndet, det internationella samar- betet, har ju två viktiga delar. Det ena är det multila- terala. Där var Bertil Persson inne på skuldfrågan. Jag är glad över att Moderaterna visar ett så starkt intres- se för att på kort tid lösa skuldfrågan och eliminera skulderna för att komma en bit på väg i fattigdoms- bekämpningen. Men jag tycker ändå, måste jag säga, att vi har tagit ett bra steg framåt. Fr.o.m. nästa år, 2002, kommer satsningen att bli över 600 miljoner, närmare 700 miljoner, och den kommer att öka. Jag tror att det är svårt att satsa mer just nu, men jag vill också ställa en fråga, för jag tycker inte att ekvationen från Moderaternas sida går ihop. Hur ska man kunna minska biståndet totalt om man ska öka skuldavskrivningen så kraftigt? Vad är det då som får stryka på foten? På det bilaterala området är det självklart Afrika som får största delen. Det är väldigt motiverat med tanke på den stora fattigdomen och ökningen av hiv/aids. I Latinamerika sker det också en ökning, framför allt på områden som demokrati och mänskli- ga rättigheter. Enskilda organisationer spelar också en väldigt central roll, också för att stärka det civila samhället. Jag vill också peka på satsningen vad gäller IT, som inte ska bli något privilegium för den rika värl- den. Likaså ser vi en nystart i Indien. Där är det vik- tigt att se hur Sverige kan spela en specifik roll med projekt som är väldigt preciserade vad gäller jäm- ställdhet, barnarbete, mänskliga rättigheter m.m. Det sker också en utökad nysatsning på Afghanistan med tanke på den situation som nu kommer, när förhopp- ningsvis kriget är avslutat. Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 9, där vi tar upp frågan om EU. Murad Artin kommer att gå in närmare på de uppenbara problem som vi har med EU-biståndet, men också en rad andra faktorer. Tiden räcker inte till för att mer beskriva de frågorna. Även jag vill passa på att tacka Viola Furubjelke, utrikesutskottets ordförande, för den tid då jag har haft förmånen att samarbeta med henne. Det har varit en väldigt givande tid, det är min uppfattning. Jag vill helt instämma i Bertil Perssons ord, där är vi helt överens, om vilken betydelse Viola Furubjelke har haft för den svenska riksdagen men också i det inter- nationella arbetet. Jag och många andra har lärt mycket av Viola. Tack för det och lycka till i framti- den! Jag hade också velat hälsa Urban Ahlin välkom- men som ny ordförande i utrikesutskottet i dag, men det får anstå. Detsamma gäller den nya biståndsmi- nistern Jan O Karlsson. Till slut, fru talman, skulle jag vilja berätta om ett julkort som jag, och säkert många andra, fick härom- dagen. Det börjar med olika bilder: Om du har mat i kylen, kläder att ta på dig, tak över huvudet, en säng att sova i - då är du rikare än 75 % av världens folk. Det var också flera andra texter med ungefär liknande innehåll. Det var en bra tankeställare, tycker jag, för att inse att Sveriges ökade ansträngningar för att höja anslaget till internationellt bistånd är självklara, men också för att vi inte kan stanna här. Vi måste fortsätta för att förverkliga enprocents- målet senast år 2005 och på allvar ställa upp bakom millenniemålen till år 2015. Och vi måste driva på för att få en samordnad politik där biståndet ingår som en del, tillsammans med handel, tullar, avveckling av krigsmateriel m.m. Fru talman! Till sist vill jag citera Leonardo Boff, som vi nyligen hade som gäst här i riksdagen. Han är befrielseteolog från Brasilien och en av pristagarna till Right Livelihood Award detta år. I sitt tacktal till riksdagen sade han: "Den här gången har vi ingen Noaks Ark för att rädda några och låta de andra dö. Vi vill rädda oss själva tillsammans." 0163254848207 N 2026-05-28 16:23:59 147944 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0948/#anf2