2348343 GP0948 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:48 Fredagen den 14 december 2001/02 48 2001-12-14 00:00:00 Internationellt bistånd 28F91613-8ED8-4DA8-896E-D3489D6095E5 18 Marianne Samuelsson (mp) mp Herr talman! En blomma i Afrikas öken heter en liten bok som handlar om en somalisk kvinna som beskriver sitt liv från sin födelse och framåt. Jag läste den nyligen och fascinerades av hennes beskrivning av hur livet var för henne. Hon beskrev när hon som sexåring omskars av en kvinna med ett utslitet rakblad, hur hon lades under ett träd i lite skugga och lämnades i sin ensamhet med feber, infektion och nära-döden-upplevelse. Sedan berättar hon hur hon med hårt arbete fick ta hand om djuren och sina syskon och om sin flykt från Somalia när pappan meddelade att han skulle gifta bort henne med en gammal man. Hon var då tolv år. Hon hamnade i England och försökte där utan pass och uppehållstillstånd klara sig. Hon blev en känd modell och fick många bilder publicerade inter- nationellt, och då vågade hon ta upp och berätta om sin barndom. Hon har även hjälpt FN på många sätt genom att beskriva hur kvinnor omskärs och kampen för att slippa detta. Men beskrivningen är också intressant därför att den visar i-ländernas ansvar, hur svårt det är att komma in i ett i-land och över huvud taget försörja sig och leva där och hur totalt omöjligt det är att få ett uppehållstillstånd. Hon berättar hur hon tvingades söka upp en skumraskadvokat som tog rejält betalt för att gifta ihop henne med någon nedsupen engelsman som därmed kunde ge henne sitt namn och ett pass. Bilden som ges i boken är en så tydlig beskrivning av hur orättvis vår värld är i dag. I-länderna bygger skyddsmurar runt sig själva för att slippa vara med och hjälpa till på ett solidariskt sätt. Detta är något som vi måste se till att förändra. Vi måste se till att vi får en öppnare värld där vi visar en större solidaritet med dem som har det svårt och dem som behöver stöd och hjälp. I dag debatterar vi Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd och de förslag som ligger inom den budgeten. Enprocentsmålet har varit uppe till diskussion ti- digare i dag. Jag tycker att det är bra att vi i Miljö- partiet har varit med och sett till att det har blivit en budget som också innebär att vi får mer pengar. Na- turligtvis hade jag önskat att vi hade kunnat öka på just biståndssidan ytterligare. Men i ett samarbete får man ge och ta. Därmed kanske det inte blev riktigt som vi hade tänkt oss när det gäller biståndet. Därav har jag skrivit ett särskilt yttrande som beskriver Miljöpartiets politik på biståndssidan och vårt lång- siktiga mål om att få 2 % till bistånd. Vi tror på att vi skulle kunna öka biståndet och minska de militära rustningarna här hemma och i världen och att Sverige skulle kunna vara ett föregångsland. Jag är dock förvånad över att Moderaterna inte ens klarar att nå upp till 0,7 % i bistånd. Moderaterna satt med i den regering som på Riokonferensen skrev under klimatkonventionen. Där gav Sverige ett inter- nationellt löfte om att bidra med 0,7 %. Det är ganska skamligt att u-länderna har blivit så totalt svikna i 0,7-procentsmålet som de har blivit efter Riokonfe- rensen. Jag var med på konferensen, och jag vet att det var oerhört svårt att få de länder där en stor del av regnskogen finns att vilja vara med på klimatkonven- tionen. Vi var då alla medvetna om att regnskogen är oerhört viktig för allas vårt klimat. Det gällde att försöka få till en konvention där det gick att bevara en del av regnskogen. I förhandlingarna gick i-länderna med på att 0,7 % av BNI skulle gå till bistånd. Hur ser det ut i dag? Det är väl bara fyra eller fem länder som har klarat att leva upp till detta. Det är en inter- nationell skam för i-länderna. Det talas ofta och mycket om i-ländernas ekono- mi, börsnytt osv. Det talas lite om behovet av att satsa på u-länderna och hur i-länderna hanterar u-länderna ekonomiskt. Sverige måste vara mycket mer pådrivande i frå- gorna. Det hade varit bra om vi hade kunnat visa på att vi hade kommit upp till 1 %. Då hade vi med ännu större stolthet kunnat gå in i den debatten. Vi ligger i varje fall i nivå med det vi har lovat - och något till. Det innebär att Sverige måste vid internationella konferenser och inom EU kunna kräva att alla i- länder ska leva upp till 0,7-procentslöftet. Det skulle innebära en något förbättrad ekonomisk situation för många av biståndsländerna. Världen i dag ser inte särskilt bra ut. Det är många som har hiv/aids. Detta har varit en stor fråga sedan FN-konferensen. 36 miljoner är smittade. 22 miljoner har dött i hiv/aids. Hiv/aids hotar många av de fattiga ländernas utveckling på grund av att de som man har satsat utbildning på ofta är de som har drabbats av hiv/aids. Det är naturligtvis jätteviktigt att vi tar ansvar för den här frågan. Det är inte bara hiv/aids som männi- skor dör av. 30 000 barn dör varje dag i sjukdomar, och de flesta av dessa sjukdomar har vi sedan länge botemedel för - och skulle kunna rädda barn. En stor andel barn dör i sjukdomar som i-länderna har lös- ningar för och som vi slipper därför att vi har medici- ner, och vi har råd att ge mediciner. Handelsfrågorna är en av de stora, viktiga frågor- na för att komma till rätta med dessa problem. Det är naturligtvis inte rättvist att u-länderna inte ska kunna använda sig av mediciner som vi har råd att använda men som de inte klarar att betala därför att det finns patentregelsystem som innebär att de inte kommer åt medicinerna. Dessa frågor har bärighet på den inter- nationella solidariteten och samarbetet. Handelsfrågorna är viktiga, inte bara för att län- derna ska komma åt att få sälja produkter till oss men också för att de ska kunna ta del av det som vi har nytta av på ett rättvist och bra sätt. Därav blir andra delar, inte bara biståndet utan också de internationella samarbetsformerna med handelsfrågorna, viktiga i vårt internationella samarbete. Jag hoppas på att Sve- rige kan vara pådrivande vid de internationella möten som ska komma framöver. Mötet i Mexiko. Mötet i Sydafrika. Där kommer frågor som berör vår gemen- samma framtid att komma upp. Där bör Sverige föra en tuff kamp för att våga ställa upp för de fattiga länderna. Jag tycker naturligtvis inte heller riktigt om den lilla passusen om att det inte är självklart att vi ska nå upp till enprocentsmålet 2005. Det borde gå snabbare, och det borde vara ett självklart löfte oavsett hur ekonomin ser ut framöver. De signaler som hörs nu om att ekonomin börjar darra, lågkonjunktur osv., är oerhört farliga om de leder till att man säger att man inte har råd att ge bistånd. Biståndet är en del i att generera en bättre ekonomisk situation i hela världen. Därav bör vi se till att vi verkligen når upp till 1 %. Om Karl-Göran Biörsmark, Folkpartiet, och Mil- jöpartiet hade haft ett bättre väljarstöd hade vi kunnat driva denna fråga på ett tuffare och hårdare sätt. Vi får hoppas att vi får det efter valet så att vi verkligen kan se till att det blir 1 %. Jag vill instämma i hyllningskören och tacka Vi- ola för din insats i utskottet, och jag önskar utskottet och utskottets kansli en god jul. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 147960 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0948/#anf18