<anforande>
<dok_hangar_id>2348342</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:47 Torsdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunikationer och infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>40ACF8B8-EBE4-4AEA-8754-E630FB7EC43C</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>Näringsminister Björn Rosengren (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Återigen: När det gäller vägar i till-
växtregionerna - Stockholm och Göteborg, för att ta
två stora sådana - menar jag att det kommer att finnas
pengar till detta.
Jag delar vidare Elver Jonssons konstaterande att
det måste finnas en balans. Jag anser att det finns en
väl avvägd balans mellan vägar och järnvägar och
även i vår ambition att långsiktigt föra över alltmer på
järnväg där det är möjligt. Man kan inte säga: Nu för
vi över allt på järnväg. Det är inte möjligt överallt, av
många skäl. Sverige är ett stort land till ytan, det är
glesbefolkat, och därav följer att tågtrafiken inte alltid
kan möta upp när det gäller persontrafik etc. Men den
kan möta upp på många andra ställen. Det varierar,
bitvis kör man bil med gods och lastar över till båt
eller järnväg. Det är det som är viktigt. Man måste se
hela den balansen.
</anforandetext>
<intressent_id>0294802296006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>147799</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0947/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
