2348342 GP0947 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:47 Torsdagen den 13 december 2001/02 47 2001-12-13 00:00:00 Kommunikationer och infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem C4BF2D2B-C866-4188-99FD-F2AAE8813E1F 39 Näringsminister Björn Rosengren (s) s Herr talman! Vi står nu i början av ett nytt år- hundrade. Det är dags att reinvestera väg- och järn- vägsnätet till modernt skick. Det är även hög tid att utveckla ett nytt och fram- tida transportsystem som möter Sveriges växande behov av snabba, effektiva, säkra och miljövänliga transporter. Utgångspunkten för det framtida transportsystem- et är en vision om en hållbar samhällsutveckling, en omställning till långsiktigt hållbara transporter, eko- nomiskt, socialt och ekologiskt, som ska främja hela Sveriges utveckling och växande ekonomi. EU-utvidgningen och informationssamhällets framväxt kommer att påverka transportpolitiken. Det är svårt att förutsäga exakt hur, men vad som hittills är känt är att både person- och godstransporterna ökar. Transporterna mellan medlemsländerna inom det utvidgade EU kommer att öka snabbt till följd av fördjupat samarbete. De gränsöverskridande handels- och persontransporterna i hela Östersjöområdet, Fin- land, Ryssland, Baltikum, Polen och även i förläng- ningen med omgivande länder utanför EU-området, kommer att få allt större betydelse. Av just den anledningen, för att transporterna är av så stor betydelse, presenterade jag här i riksdagen för två månader sedan regeringens proposition In- frastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsys- tem. I morgon kommer ni att gå till beslut - ett klokt beslut, det är jag övertygad om. Beslutet innebär att vi nu genomför den största samlade satsning på svensk infrastruktur i modern tid. Det satsas nu 364 miljarder kronor under perioden 2004-2015. En del av dessa resurser tidigareläggs för att kunna användas under perioden 2002-2004. Vi tar ett stort kliv framåt och reinvesterar i både väg- och järnvägsnäten, tjälsäkrar vägarna och bygger ut såväl stamnätet som länsvägarna. Vi tar också ett stort kliv framåt och satsar rejält på järnvägens fort- satta utveckling. Det är en långsiktig satsning som främjar Sveriges tillväxt och regionala utveckling, en långsiktig satsning som innebär ett stort kliv framåt för omställningen till ekologisk uthållighet i Sverige. Herr talman! För att utveckla det framtida trans- portsystemet måste man utgå från dagens problem. Ca 40 % av det svenska vägnätet tillkom under 1950- och 1960-talen. Dessa vägar är inte dimensionerade för att klara dagens trafikbelastning. En stor del av vägnätet kan därför inte upplåtas för tunga fordon. Det gäller särskilt under våren och tjällossningen då ca 15 % av det statliga vägnätet är stängt för tung trafik. Det får stora negativa effekter för bl.a. skogsindustrin. Näringslivets efterfrågan på investeringar i drift- och underhållsåtgärder i väginfrastrukturen är i dag stark. Väl utbyggda och underhållna vägar spelar en stor roll för näringslivets val för lokalisering av verk- samheter och stärker dess internationella konkurrens- kraft. Det finns också anledning att uppmärksamma de säkerhets- och framkomlighetsproblem som uppstår på stamvägar med låg standard och begränsade om- körningsmöjligheter när många tunga fordon ska samsas med personbilstrafik. Till bilden vill jag även lägga till de synpunkter som representanter från Sveriges samtliga län och regioner delgav mig när jag träffade dem i maj. Högst på önskelistan stod att vägunderhållet måste förbätt- ras. Regeringen delar den bedömningen. Att bevara och säkerställa det befintliga vägnätet är särskilt vik- tigt. Därför avsätter vi 87 miljarder kronor till drift och underhåll av vägnätet. Det är en avsevärd höjning jämfört med tidigare infrastruktursatsningar. Utöver det avsätter vi också 17 miljarder kronor i ett särskilt tjälsäkrings- och bärighetspaket. Vi fort- sätter även utbyggnaden av ett nationellt stamvägsnät med hög standard. Sverige har ett väl utbyggt vägnät i hela landet, ett vägnät som behöver kompletteras. En satsning på stamvägarna bidrar till att öka framkomligheten, öka säkerheten, minska mil- jöproblemen och ge förutsättningar för regionförsto- ringar. Till detta avsätts 39 miljarder kronor. Dessutom satsar vi 30 miljarder kronor på de re- gionala planeringsramarna, till insatser för bl.a. det regionala vägnätet, för bidrag till kollektivtrafik, kommunala flygplatser och kajanläggningar, för bi- drag till kommunerna när det gäller åtgärder för för- bättrad miljö och trafiksäkerhet samt för åtgärder för att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. Herr talman! Även inom järnvägen finns det stora brister. Det gäller såväl bärigheten som framkomlig- heten. Stora problem uppkommer när t.ex. gods- och persontrafik ska konkurrera om utrymmet på enkel- spår. För företagen är transportsystemet oerhört vä- sentligt. För företagens tjänsteresor och rekrytering av arbetskraft är det angeläget att persontrafiken med tåg motsvarar högt ställda krav. Men det är inte alla politiska partier som delar den uppfattningen. Moderaterna har inte insett järnvägens möjligheter. De anklagar regeringen för att inte följa de samhällsekonomiska kriterierna. Jag vill redan nu klarlägga att ett väl fungerande transportsystem handlar om mer än bara vägar och järnvägar. Det handlar om hur vi ska kunna förbättra välfärden och öka tillväxten. Det är också en fråga om miljö. Vi behöver ett transportsystem för att kunna knyta ihop alla delar av landet. Järnvägen har en nyckelroll om vi ska kunna uppnå allt detta. De vägar och järnvägar som vi nu planerar för ska kanske användas i hundra års tid. Under den perioden kommer vi att få ändrade värderingar och andra sam- hällsförändringar som inte fångas upp i dagens pro- gnoser. Regeringen tror att människor och företag allt oftare kommer att välja miljömässigt bra alternativ. Det kommer att gynna järnvägen. Vi tror att vi kan skynda på en sådan utveckling genom att göra denna satsning på järnvägen. Moderaternas dysterkvist Per-Richard Moléns ut- talande om järnvägsinvesteringar visar på en bristan- de framtidstro. Med den inställningen skulle varken Svealandsbanan eller Öresundsbron ha byggts - två riktiga triumfer för tågresandet. Jag vill också passa på att klargöra regeringens syn på tunneln genom Hallandsås, Botniabanan, Ci- tytunneln och förstärkt spårkapacitet genom centrala Stockholm. När det gäller den här typen av mycket stora in- vesteringar som på ett avgörande sätt knyter ihop stora befolkningskoncentrationer och skapar helt nya resemönster måste de politiska bedömningarna väga tungt. I grunden handlar dessa bedömningar om vil- ken typ av samhälle vi vill ha i framtiden. Citytunneln bidrar till en förbättrad integration i Öresundsområdet. Den ger helt nya möjligheter för utveckling av tågtrafiken i Skåne och stärker järnvä- gens konkurrenskraft gentemot biltrafiken. Tunneln genom Hallandsås ligger på Västkustba- nan där stora satsningar görs för att bygga ut till dub- belspår hela vägen, mellan Malmö och Göteborg. För att få ett fungerande trafiksystem längs hela sträckan och för att tåget ska kunna konkurrera med lastbilarna på sträckan är tunnelutbyggnaden helt nödvändig. Botniabanan är viktig för utvecklingen av Norr- land. Den knyter ihop de stora städerna längs Norr- landskusten och skapar helt nya möjligheter för ar- betspendling och pendling till högre utbildning. Bot- niabanan är dessutom viktig för den exportintensiva industrin i Norrland, som får bättre transportmöjlig- heter för sina produkter. Förstärkt spårkapacitet genom Stockholm innebär att det blir möjligt att köra fler tåg mellan Stockholm och övriga delar av Sverige i högtrafik. Här trängs lokala pendeltåg, Mälardalstrafik och snabbtågstrafik på samma två spår, och man saknar möjlighet att köra fler tåg. Investeringarna är därför nyckeln till en positivt utveckling för järnvägstrafiken i landet. Om det fanns metoder för att ta med alla positiva effekter vi får av dessa stora järnvägsprojekt i en kalkyl skulle kalkylen visa på lönsamhet. Men med de mätmetoder vi har i dag är det inte säkert att varje projekt framstår som lönsamt. Därför gör vi nu en politisk prioritering och säger att vi vill ha dessa projekt genomförda, och därför förelägger vi riksdagen dessa förslag. Det är faktiskt vi politiker som företräder allmä- nintresset. Det är därför en självklarhet för mig att såväl regionala som nationella politiska organ är med i beslutsprocessen kring utvecklingen av vårt trans- portsystem. Jag vill särskilt påtala att regionerna är med och bär sin andel av kostnaderna när det gäller de stora projekten Citytunneln i Malmö, spåren genom cent- rala Stockholm och Botniabanan. Vad gäller Citytun- neln rör det sig faktiskt om ca 1,8 miljarder kronor som Malmöregionen betalar för att få projektet. Tack för ordet, herr talman. 0294802296006 N 2010-01-01 00:00:00 147789 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0947/#anf39