2348342 GP0947 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:47 Torsdagen den 13 december 2001/02 47 2001-12-13 00:00:00 Kommunikationer och infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem 902F2105-20F2-4679-BE59-A2E566A35C4C 11 JOHNNY GYLLING (kd) kd Fru talman! Nu får det vara slut på klagosången, sade trafikutskottets ordförande Monica Öhman. Det är klart att luciasång är mycket vackrare än klago- sång. Det tycker nog vi alla. Men när regeringen dröjer två år med att lägga fram infrastrukturproposi- tionen, när den är dåligt underbyggd med finansiering och när man dessutom använder 5 miljarder två gång- er i den får man faktiskt vänta sig en del klagosång. Jag kommer att återkomma till den kritiken. Varför ska vi lita på regeringen och Socialdemokraterna just nu när vi ser att de trafikplaner som gäller i dag är underfinansierade? Fru talman! Sedan vill jag också bemöta Karin Svensson Smith som säger att inget borgerligt parti har satsat lika mycket på järnvägen som regeringen. Men det är fel. Kristdemokraterna har exakt samma belopp till järnvägssatsningar. Skillnaden är att vi har en stabil finansiering i vårt budgetalternativ. Fru talman! Jag vill förklara vad vi kristdemokra- ter vill med infrastruktur och transportpolitik både på kort och lång sikt. Tuve Skånberg kommer att tala för oss när det gäller vägar, Magnus Jakobsson när det gäller järnvägar, Lars Gustafsson när det gäller posten och Rolf Åbjörnsson när det gäller Estonia. Vi står bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall enbart till reservation 13 i TU2. Fru talman! Sverige är en ö ur ett transportpoli- tiskt perspektiv. Vi ligger långt ifrån den folkrika marknad där vi köper och säljer våra produkter. Vi exporterar varor och tjänster för omkring 65 miljarder kronor varje månad. Nästan 60 % av vår export går till andra EU-länder. 9 % är export till USA. Vi im- porterar också varor och tjänster för i runda tal 55 miljarder kronor per månad. Två tredjedelar av dessa kommer från andra EU-länder. Vi är med andra ord beroende av goda transporter till dessa och andra länder för att bygga en välfärd i vårt eget land. Dessutom har vi ett långsträckt och glest befolkat land med kyligt klimat. Man behöver inte vara pro- fessor i nationalekonomi för att inse att vi av dessa skäl är starkt beroende av en god infrastruktur med fungerande godstransporter och goda pendlingsmöj- ligheter. Därför är det anmärkningsvärt att den sittan- de socialdemokratiska regeringen gjort upp sin trans- portpolitik med två partier vars politik leder oss bakåt i utvecklingen, inte framåt. Dessa båda partier, Miljöpartiet och Vänsterparti- et, verkar ha enbart ett spår i trafikpolitiken. Det är en enögd politik som kännetecknas av det uttryck som Godstransportdelegationen så pricksäkert uttryckt i sin rapport när man varnar regeringen för att "skjuta sig själv i foten". Godstransportdelegationens förslag är mycket kloka, och vi föreslår att regeringen permanentar ett sådant forum där man kan ha en dialog med närings- livet och transportnäringen. Sverige måste både se till tillväxten och begränsa transporternas miljöpåverkan. Man kan inte välja bara ett av dessa spår. Socialdemokraterna har tyvärr blivit så beroende av stödet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att Sverige nu riskerar att ledas in på fel spår i trafikpoli- tiken. Det är ett enkelriktat spår som leder in i en återvändsgränd - utan krockkudde. Alla partier står ju bakom det transportpolitiska målet om en samhällsekonomiskt effektiv och lång- siktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Men den rödgröna politiken har glömt tillväxtdelen i målet och inriktar sig mest på att begränsa lastbilstrafiken i tron att det ska lösa klimatproblemen och alla miljöproblem. SIKA meddelar i ett pressmeddelande den 29 november att den svenska lastbilstrafiken trans- porterade 10 % mindre gods under andra kvartalet i år jämfört med i fjol. Det kan kanske glädja några parti- er här i kammaren, men det är enbart en pyrrhusseger för miljön, alltså en skenbar seger, eftersom den to- tala lastbilstrafiken ökar och andelen utländska last- bilar följaktligen blir större och större. Frågan är om dessa bilar är bättre ur miljösynpunkt än de svenska. Det vet vi kanske inte mycket om, men vi vet att svenska åkare kör på miljöklass 1-diesel, som är i stort sett svavelfri. Det är en framgång för miljön. På tio år har lastbilarnas svavelutsläpp i Sverige minskat med 99 %. Varför bekämpar ni lastbilen? Fru talman! Finns då inget gott i regeringens in- frastrukturpolitik? Jo, det framgår av våra motioner att vi i flera avseenden har gemensamma ståndpunk- ter i olika sakfrågor, t.ex. det övergripande målet som jag har pratat om. Jag tycker ändå att man bör resonera om att för- nya målet, och göra det i dialog med näringslivet. Hur är det med miljön? Vi kristdemokrater uppre- par ständigt i våra riksdagsmotioner att trafikpolitiken måste ha två utgångspunkter, nämligen tillväxt eller välfärd å ena sidan och miljöhänsyn å andra sidan. Vi redovisar också förslag på åtgärder som både ökar tillväxten och minskar miljöpåverkan. Vi tycker att vi har ett dubbelspår i trafiken, men s, v och mp kör på sitt enda spår allt längre in i återvändsgränden. I propositionen har regeringen en vision år 2030, som vi tycker är mycket luddig. Allt ska bli bättre och bättre, kan man sammanfatta visionen med. Vi före- slår i stället sju infrastrukturella utgångspunkter för tillväxt, säkerhet och miljö. För det första: Återställ den allmänna väg- och järnvägsstandarden. Många av transportlederna är i behov av en stan- dardhöjning. För att nämna endast ett av de stråk där eftersatt underhåll medför drastiskt förhöjda trans- portkostnader vill jag nämna inlandsvägen, huvud- sakligen riksväg 45. För det andra: Återupprätta nollvisionen. Om trafiksäkerhetsmålet ska vara realistiskt krävs att vägarnas standard höjs. Även om detta inte ensamt är en tillräcklig åtgärd är det en nödvändig del av trafiksäkerhetsarbetet. Vid sidan av de nationella och internationella stråk med motorvägar och fyrfältsvägar som vi före- slår ska byggas klara under planperioden finns det en del projekt som är angelägna ur trafiksäkerhetssyn- punkt. Det är en motorvägsutbyggnad alternativt fyrfältsväg på E 4 sträckan Uppsala-Mehedeby, på E 22 genom Blekinge och Skåne samt riksväg 73 på sträckan Nynäshamn-Stockholm. Breddning och i vissa fal fyrfältsväg bör genomföras på E 20 i Västra Götalands län, riksväg 45 i Västra Götalands län, E 22 i Kalmar län och E 4 på sträckan Umeå-Skel- lefteå. Fru talman! När jag är inne på området trafiksä- kerhet vill jag nämna en trafikgrupp som ofta känner sig bortglömd, nämligen motorcyklisterna. Jag har själv blivit en sådan under sommaren som gått och upptäckt att trafikmiljön inte alltid är utformad för dem som kör på två hjul. Nu har Vägverket glädjande nog upptäckt att de här fordonen också finns i Sveri- ge. För det tredje: Lös storstädernas trafikproblem. Väl fungerande transporter inom Stockholmsregi- onen är en avgörande förutsättning för en positiv utveckling i Sverige i sin helhet. Vi redovisar i vår motion fyra större projekt för att förbättra Stockholms trafiksituation. I Göteborg finns också stora problem med flask- halsar av samma typ som i Stockholmstrafiken. Där- för anser vi att regeringen bör tillsätta en Göteborgs- beredning med uppdrag att lämna förslag till åtgärder som förbättrar transportsystemet i Göteborgsregio- nen. För det fjärde: Fullfölj den svenska triangeln. Det innebär motorväg och snabbtågsstandard på sträckan Stockholm-Göteborg-Malmö. Det är skrämmande att regeringen ännu inte löst problemati- ken för markarydsborna längs E 4 i Småland. För det femte: Fullfölj den nordiska triangeln med en europeisk dimension. Det är ett gemensamt nordiskt intresse att förbätt- ra vägar och järnvägar mellan de nordiska länderna mot kontinenten. Den svenska infrastrukturen i syd- östra Sverige bör successivt förbättras med sikte på att skapa bättre transportförutsättningar gentemot Östersjöregionen med de nya EU-länderna som kommer med i gemenskapen. Därför vill vi ha en samlad infrastrukturpolitik för Östersjöregionen. För det sjätte: Utnyttja alternativa finansierings- former. Kristdemokraterna anser att erfarenheterna av partnerskap mellan staten och det privata näringslivet genom s.k. PPP-projekt är så goda att ett mer omfat- tande och långsiktigt investeringsprogram bör tas fram. För det sjunde: Utveckla användandet av IT i transportsystemet. Perspektivet på teknologins roll behöver föränd- ras. Det kan betyda stora förändringar inom hela den svenska transportpolitiken. Därför föreslår vi att rege- ringen tar initiativ till en nationell strategi för utnytt- jandet av transportinformatik i det svenska transport- systemet. Fru talman! Vi vill också utveckla sjöfarten och flyget. För sjöfartens del avsätter vi 3 miljarder kro- nor under planeringsperioden för investeringar i far- leder, kanaler och liknande. Vi har ju glädjande med hjälp av Vänsterpartiet och tillsammans med övriga borgerliga partier fått igenom ett tillkännagivande om att sjöfartens avgifter ska ses över i likhet med vad Godstransportdelegatio- nen har föreslagit och vad EU:s vitbok för transporter syftar till. Det är också viktigt att flyget ses som en del i ett integrerat transportsystem. Det innebär att möjlighe- terna till samordning mellan olika flygplatser liksom med järnvägar och vägar måste förbättras för att ska- pa långsiktigt fungerande kommunikationssystem. Fru talman! Jag återvänder så till det jag började med, nämligen pengarna till planen. På kort sikt säger vi nej till regeringens otydliga lånepengar för år 2002. Regeringen vill låna 2 miljarder. Till vad, säger vi. Det är inte preciserat. Det tycker vi strider mot budgetlagen. Vi anslår i stället de här pengarna i vårt budgetal- ternativ. Vi vill anslå totalt 5,7 miljarder mer än rege- ringen de närmaste tre åren. På hela planperioden däremot har vi sagt 375 miljarder, alltså 11 miljarder mer än regeringen. Regeringen har använt 5 miljarder två gånger, menar vi. Av de 8 miljarder som regeringen tänker låna de närmaste tre åren förbrukar man 5 miljarder år 2002 och 2003. Dessa 5 miljarder finns också upp- räknade i en tabell för planperioden 2004-2015. Re- geringen använder alltså pengarna två gånger. Man kan tycka att 5 miljarder är lite i förhållande till regeringens totala förslag om 364 miljarder, men 5 miljarder är väldigt mycket pengar, och jag ser fram emot en förklaring från näringsministern av hur man här har räknat. Dessutom ska 58 miljarder finansieras i mån av utrymme i kommande budgetar. Vi tycker att detta är alldeles för vagt. Varför ska vi lita på regeringen nu, när man inte har finansierat hittillsvarande planer? Vi vill ha 8 miljarder mer till vägar och 3 miljarder till sjöfartens infrastruktur. Till sist, fru talman, vill jag liksom Monica Öh- man föra fram ett tack till vår kollega Per-Richard Molén, som lämnar riksdagen. Tack för fint kamrat- skap! Jag önskar Per-Richard Molén allt gott i framti- den. För att avsluta mitt anförande innan den röda lampan lyser vill jag också säga att Kristdemokrater- na är beredda att tillsammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet sjösätta en ny transportpoli- tik, som ger luft under vingarna och skapar en bättre väg för Sverige. Då kommer det att gå som på räls. (Applåder) 0987147242812 N 2010-01-01 00:00:00 147761 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0947/#anf11