<anforande>
<dok_hangar_id>2348341</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0946</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:46 Onsdagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>46</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skattereduktion för fackföreningsavgif- ter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CEF512B4-8390-445D-B885-45F18E538572</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>ROLF KENNERYD (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Den skattepolitiska debatten känne-
tecknas bl.a. av ett mycket stort antal krav på skatte-
lättnader som gynnar speciella grupper av medborga-
re. Det är självfallet varje intresseorganisations rät-
tighet, och inför medlemmarna också en skyldighet,
att framställa just sina medlemmars specifika krav
och önskemål. Samtidigt är det en skyldighet för oss
politiker att genomskåda och övergripande värdera
dessa särintressens krav och önskemål. När vi i Cen-
terpartiet gör dessa överväganden har vi några prin-
ciper som vägleder oss.
En princip är att alla krav naturligtvis inte kan
tillgodoses. Det leder till ett starkt behov av priorite-
ringar, för annars raseras våra gemensamma finanser.
Det ger effekter som vi inte vill återuppleva efter
1990-talets bittra erfarenheter.
En annan princip är att befintligt utrymme för
skattesänkningar ska användas för skattesänkningar
som medverkar till höjd tillväxt i samhället.
En tredje princip är att skattesänkningarna ska ge
mest till den som bäst behöver.
Detta leder till att vi framför allt satsar på en in-
komstskattesänkning för låga och normala inkomster,
vilket jag i andra sammanhang har utvecklat här i
denna talarstol.
Den skattereduktion som vi nu diskuterar fyller
inte någon av de principer som är vägledande för våra
prioriteringar. Våra förslag har som utgångspunkt
sänkt skatt för den som bäst behöver det, inte för den
som skriker högst. Regeringspartiet och samar-
betspartierna agerar här tvärtom.
Fru talman! Det står nämligen klart att majoritets-
förslaget mer är inriktat på att tillgodose organisa-
tionsintresset än på att tillgodose medlemsintresset
inom dessa organisationer. En inte alltför djärv be-
dömning torde vara att en del, kanske t.o.m. en vä-
sentlig del, av det utrymme som skattereduktionen
ger medlemmen kommer att ianspråktas för en höj-
ning av avgifterna som annars inte skulle ha kunnat
komma till stånd. Dessutom komplicerar regerings-
förslaget ett redan tidigare komplicerat och invecklat
skattesystem.
Därför, fru talman, yrkar jag avslag på förslaget
om skattereduktion för fackföreningsavgifter och
bifall till reservation nr 3.
</anforandetext>
<intressent_id>0505931201806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>147671</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0946/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
