2348341 GP0946 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:46 Onsdagen den 12 december 2001/02 46 2001-12-12 00:00:00 Regional utjämning och utveckling samt en politik för tillväxt och livskraft i hela landet 7258CF0F-D3D4-4B64-96AB-F1E78744AB10 31 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Fru talman! Den strävan som präglar den här pro- positionen är att få fram väl fungerande lokala ar- betsmarknadsregioner i hela landet. Allra viktigast för att få fram detta är några saker, t.ex. en fungerande infrastruktur med järnvägar och vägar, företagsfrågor och utbildning i mycket vid mening och service till den befolkning som bor ute i landet. Miljöpartiets landsbygdspaket går ut på att männi- skor ska kunna komma fram året runt på hela vårt vägnät och att industrierna kan köra med sina trans- porter där detta behövs. Viktiga järnvägssatsningar ska kunna komma i gång. Det är alldeles nödvändigt för att transportsystemet så småningom ska bli mer ekologiskt hållbart än vad det är i dag. När det gäller företagsfrågorna finns det några frågor som är alldeles särskilt viktiga. Det gäller t.ex. frågan om kapital, dvs. företagens möjligheter att få lån eller riskkapital. Det gäller också deras möjlighet att få kompetenta människor som arbetar i företagen. Detta är två flaskhalsar som särskilt företagen i gles- bygden upplever. Jag besökte en företagare i Storuman som ligger i Västerbottens inland. Han berättade att han stångade sitt huvud blodigt för att få låna pengar. Han hade fått höra av en presumtiv långivare att om han flyttade sitt företag till kusten skulle han satsa, men inte i Storu- man. Det var en konflikt som han inte tyckte om. Jag tycker också att det är förskräckligt. Någonting måste göras åt detta. Det finns ju rätt många ansatser till att göra någonting åt det här. I den proposition som vi diskuterar står det att regeringen bedömer, avseende statens insatser för riskkapital i huvudsak, att de ska inriktas mot att skapa institutionella förutsättningar för den privata marknaden. Statliga aktörer inom riskkapitalmarknaden ska ha en uttalat marknads- kompletterande roll. Nätverk mellan investerare, konsulter och entreprenörer ska främjas. Tidigare var det ju också så att man ansåg att svå- righeter att få lån och kapital främst gällde ungdomar, kvinnor och invandrare. Men nu har alla blivit alltmer överens om att detta inte är sant. Det gäller i princip alla små företag, men naturligtvis allra mest i gles- bygden t.ex. i Norrlands inland. Någonting som vi verkligen prioriterar är genom- förandet av ett system för statliga lånegarantier. Det pågår ett arbete för att få fram det. Det var ett krav från oss att ett förslag på hur detta ska se ut måste komma fram före valet. Sedan är vi också väldigt nöjda med att arbetsgi- varavgifterna sänks i stödområdet. Yvonne Ångström har berättat en del om det, så jag ska inte uppehålla mig vid det. Det är ett viktigt stöd. Det har pratats särskilt mycket om det i Norrbottens inland, men det är viktigt för alla företagare i stödområdet. När man hälsar på dem brukar de också nämna att transportstödet är ett mycket viktigt stöd för att göra Sverige rundare så att de inte ska ha ett handikapp av att de är så långt från sina marknader. Ett generellt problem som vi har i Sverige är att vi har för få små företag, och särskilt företag som drivs av kvinnor och invandrare. Det behövs verkligen speciella insatser för detta. Kvinnliga affärsrådgivare är en bra satsning. Affärsrådgivning för kvinnor och invandrare har vi fått medel till i budgeten, och det är vi glada för. Det innebär att den här verksamheten kan fortsätta. Sedan har vi också lokala resurscentrum för kvin- nor som är en viktig satsning. Vi har fått fram en basfinansiering för detta i den här propositionen, och det är jag mycket nöjd med. En grupp som däremot inte har fått någon utvid- gad basfinansiering är de lokala kooperativa utveck- lingscentrumen. De erkänns i propositionen för sitt viktiga arbete. Man vill bl.a. gärna att de ska fortsätta att utveckla den sociala ekonomin och ta ett stort ansvar där och att de ska ta ett stort ansvar för att utveckla kreditgarantiföreningar, som är något myck- et intressant som skulle kunna vara en lösning på en del av problemen i glesbygden, i små orter och i små regioner. Man har alltså bedömt att de lokala koope- rativa utvecklingscentrumen klarar att göra dessa stora viktiga uppgifter med mycket små medel. Jag är rädd för att i stället för att vara en stimulans för dem att arbeta vidare, innebär den medelssatsning som har gjorts att man bränner ut de lokala kooperativa ut- vecklingscentrumen i stället för att hjälpa dem till ett bra arbete. Lokal utveckling i vid bemärkelse är naturligtvis mycket viktigt. Här finns en hel del bra förslag i pro- positionen. Jag vill nämna några nyheter som jag tycker är intressanta. Det gäller bl.a. detta med bya- pengar. Det är en väldigt liten anslagspost, men det är en början till något nytt. Lokala grupper ska kunna söka och få medel för lokal utveckling. Det är gläd- jande, även om det är litet. Det kan peka mot en ut- veckling framöver. Sedan finns det också andra för- slag på lokal utveckling som kan bli betydelsefulla. Någonting mycket basalt i förslaget om väl funge- rande lokala arbetsmarknadsregioner är att bygga upp innovationssystem och kluster. Det diskuteras en hel del i betänkandet. Det är naturligtvis ett mycket vik- tigt område. Jag gläds särskilt åt att medel har getts t.ex. till ett träkluster. Det är ett oerhört viktigt områ- de som behöver utvecklas. Förnybar svensk råvara ska naturligtvis utvecklas och inte sättas på snålkost så att ingenting händer. Det är jätteviktigt med en avancerad förädling, och den kan gärna ligga i gles- bygden. Det händer ju också, eftersom råvaran finns där. Jag ser mycket positivt på detta. Det handlar om 20 miljoner. Det är inte mycket pengar, men det är i alla fall något. Man satsar också på bil- och komponenttestklust- ret, och det är bra. Det kan utvecklas mycket, särskilt om man arbetar tillsammans t.ex. med Internet Bay. Man satsar också på hållbar utveckling inom mine- ralutvinnande branscher. Detta ligger även inom Norrlands inland. Det är fråga om behövliga och glädjande satsningar. Ett ytterligare område där det behövs insatser är servicesektorn, som vi också har pratat mycket om. Det har på det området föreslagits en rad åtgärder. Det ska komma till en del lokala utvecklingsprogram för kommersiell service. Dessutom sätts extra medel in för att motverka ytterligare försämringar. Man kan kanske nämna att statliga myndigheter och företag får i uppdrag att ta ett större ansvar än vad de hittills har gjort. Vi får hoppas att de också gör detta. Jag tycker att det är intressant att Konsumentver- ket får i uppdrag att utveckla och testa nya lösningar inom det kommersiella serviceområdet. Det finns där redan väldigt goda exempel. Studerar man dem och utnyttjar innovationskraften hos den lokala befolk- ningen kan säkert mycket göras för att skapa en bättre service än vad vi har nu. I det sammanhanget vill jag gärna nämna kollek- tivtrafiken. Det är viktigt att den utvecklas. När man besöker människor i glesbygden brukar de ibland göra den kommentaren att det är väldigt många trans- porter som passerar förbi. Det gäller inte bara kollek- tivtrafik utan också varutransporter och samhälleliga transporter av olika slag. Det passerar förbi bilar och transportfordon, men det är få av dem som man man åka med i. Man kan nästan bara åka med den egna bilen och med någon enstaka glesbygdsbuss. Man har gjort försök med samordning av lokala transporter och fått mycket bra resultat. Man har fått en avsevärt höjd servicenivå till oförändrad kostnad. Jag tycker att det här är ett mycket viktigt område, som man kan koncentrera sig lite på. Jag hoppas också att så kommer att ske. Jag har i alla fall fått något slags löfte om det. Ytterligare ett jätteviktigt område är utbildning. Låt mig nämna några förslag i propositionen. Nätuni- versitetet kan bli väldigt betydelsefullt. Det gör att man kan bo i glesbygd och på platsen få en avancerad undervisning. Det är naturligtvis väldigt bra och ger stora möjligheter. Collegeutbildning gör att man kan rekrytera grupper som inte har så stor studievana. Att de får möjlighet att testa detta är viktigt, särskilt efter- som vi vet att utbildningsnivån ofta är lite lägre i glesbygden än på andra håll. Nätuniversitetet kan göra att människor vågar satsa på en utbildning eller åtminstone prova på en sådan. En annan viktig insats är den starkt utökade sats- ningen på olika former av samverkan mellan univer- sitet och andra utbildningsanordnare. Det görs redan mycket på detta område, och det finns mycket mer att göra. En satsning på skola och utbildning är helt cen- tral för att få den regionala utvecklingen att växla upp ytterligare. Propositionen markerar en början till att vända skutan, men det återstår mycket arbete och många ytterligare förändringar innan vi har kommit ett långt stycke framåt i den regionala utvecklingen. Detta är en början som vi inte ska förakta, och den ska vi stödja. Jag går nu över till betänkandet NU2, och jag vill där lite grann kommentera det ställningstagande som vi har gjort tillsammans med borgarna. Det gäller EG:s framtida regionalpolitik. EU:s egen revision har kommenterat hur medlen används i strukturfonder och regionalfonder, och man kommer med en mycket svidande kritik. Man skriver så här: Svagheter i bokföringssystemen och förfaranden innebär att den information som läggs fram i vissa fall är felaktig eller ofullständig, vilket ger upphov till en väsentlig förekomst av fel. Därtill har brister i handläggning och kontroll uppdagats, och problemen verkar vara störst inom strukturfondsområdet. Man skriver också att nivån på konstaterade fel fortfarande är för hög. Nästan samt- liga fel finns på stödmottagarnivå. De mest betydande av de väsentliga fel som Revi- sionsrätten redovisat i rapporten för 1999 är enligt redogörelsen i budgetpropositionen rapporteringen av ej stödberättigade utgifter, för högt deklarerade ut- gifter, ej tillräckligt med verifierade underlag, ej tillämpning av offentlig upphandling, felaktiga be- räkningar och otillåtna avdrag. Jag tycker att bara det här gör att man kan bli lite skeptisk mot de här stöden. Att man ska inta en skeptisk hållning och ska ha bestämt sig för vad man vill innan man går in i för- handlingar tycker jag inte är några konstiga krav. Varför ska inte Sverige ha en hållning inför de för- handlingar vi går in i om strukturfonderna? Jag tycker faktiskt att det är obegripligt. För min del anser jag att reformerna behövs och att inriktningen av regionalpolitiken måste ändras. Jag tycker att när EU ska stödja olika regioner för att gynna tillväxt och utveckling ska de fattigaste regio- nerna komma i fråga. Det är de som behöver stöd. Vi kan inte fortsätta att i den utsträckning som nu sker dela ut jättestora stöd. Det påpekas i propositionen att Sverige har fått väldigt mycket stöd till sin regional- politik, men det sägs inte att vi har betalat in väldigt mycket mer än vad vi har fått ut. Jag vill dock ge ett erkännande av att många av arbetssätten i de regionalpolitiska stödformerna är bra. Man har säkert rört om i grytan ordentligt under några år och fått människor att samarbeta på nya sätt. Lärdomarna från detta tycker jag inte att vi ska un- derskatta. Dem kan vi gott ta med oss. Jag tycker dock att vi måste motverka att EU alltmer utvecklas till en transfereringsunion som medlemsländerna betalar in pengar till för att sedan få dem tillbaka i form av strukturstöd. Detta är viktigt för en vettig ekonomisk hantering och även för att motverka korruption och sådana saker. Jag står i den här frågan på utskottsmajorite- tens sida. 0235494367806 N 2010-01-01 00:00:00 147631 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0946/#anf31