2348341 GP0946 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:46 Onsdagen den 12 december 2001/02 46 2001-12-12 00:00:00 Regional utjämning och utveckling samt en politik för tillväxt och livskraft i hela landet 8AAA5F7C-B20D-4DFB-9367-21F5081ADFA0 30 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) fp Fru talman! I näringsutskottets betänkande nr 2 har vi fyra borgerliga partier och Miljöpartiet enats när det gäller EU:s framtida regionalpolitik, som tidigare har sagts. Jag yrkar givetvis bifall till utskot- tets förslag på den punkten. Folkpartiet deltar inte i beslutet om budgetramar- na, och vi har ett särskilt yttrande som vi har fogat till betänkandet. För min del, och för de flesta andra, förmodar jag, är det viktigaste betänkandet i dag näringsutskottets betänkande nr 4, som är en reaktion på regeringens proposition En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. För mig, som var Folkpartiets representant i den regionalpolitiska utredningen, som många redan har varit inne på, är det på många sätt en besvikelse att regeringen inte nådde mer än en liten bit i förhållande till vad hela den regionalpolitiska utredningen, inklu- sive regeringspartiets företrädare, hade föreslagit. Jag hade en förhoppning när utredningens betänkande lades fram - förmodligen lite naivt, på grund av att det var den första utredning av det här slaget jag varit med i - att vi ändå skulle åstadkomma mer nytt än det blev. När regeringens proposition lades fram förstod jag att det i princip bara "bidde en tumme", som man brukar säga. Vi hade diskuterat mycket om att avveckla så mycket som möjligt av de selektiva bidragen, att satsa mer på utlokaliserad utbildning osv. Men det blev inte så mycket av borttagandet av selektiva bidrag. Vi i de fyra borgerliga partierna har i reservation 1 väl beskrivit det som vi alla tycker. Den regionalpolitiska propositionen innehåller inte mycket av den omorientering som den regional- politiska utredningen banade väg för. Regeringen håller i stort sett fast vid en föråldrad politik med bidrag, delegationer, utredningar och förstärkt statlig styrning. Detta kanske bl.a. beror på att landshöv- dingarna i de fyra nordligaste länen gjorde tummen ned för utredningens idéer. De ville i stället behålla de selektiva bidragen och därmed länsstyrelsernas inflytande över fördelningen av pengar. En del av bidragen behöver finnas kvar tills vidare - det håller jag med om - bl.a. för den viktiga medfinansieringen till EU-bidragen, så länge de finns kvar. Men i övrigt vill vi satsa på annat: förbättrade möjligheter för företagande samt enklare och färre regler. Jag yrkar därför bifall till reservation 1. Jag kan inte här, av tidsskäl, gå in på alla de re- servationer där Folkpartiet finns med, och jag kom- mer inte heller att yrka bifall till dem alla. Men jag vill kort beröra några punkter. I punkten 7 om stärkt lokal näringslivsutveckling anser vi, tillsammans med Moderaterna och kd, att ett sådant program inte behövs. Vi hävdar i stället att det viktigaste är att snabbt driva igenom det regelförenk- lingsarbete som Småföretagsdelegationen föreslog. På punkt 8 har vi i reservation 5 föreslagit att av- dragsrätten för arbetsresor med bil ska förbättras. Folkpartiet har också i motioner föreslagit att av- dragsrätten ska omfatta resor till och från barntillsyn, men vi har i dagsläget nöjt oss med att tillsammans med de övriga borgerliga partierna yrka att rätt till avdrag för resa till och från förskola i anslutning till arbetsresa skyndsamt ska utredas. Jag yrkar därmed bifall till reservation 5. När det gäller lokala och regionala resurscentrum för kvinnor har vi, tillsammans med Moderaterna och kd, anfört att det finns en del åtgärder som är särskilt viktiga för att främja kvinnors företagande: etable- ringsfrihet i den offentliga sektorn, att uppmuntra avknoppningar av offentlig verksamhet och att se till att upphandling av kommunal verksamhet sker i kon- kurrens. Vi vill också att det viktiga arbete som de regionala och lokala resurscentrumen bedriver ska ges goda förutsättningar. I arbetet i den regionalpolitiska utredningen stred jag hårt för att framhålla betydelsen av utlokaliserad högskoleutbildning. I utbildningsdebatten i fredags, den 7 december, framhöll jag att vi i utredningen i princip var överens över partigränserna om att kom- muner som tar emot utlokaliserad utbildning bör kompenseras för de extra kostnader som är förknip- pade med utlokaliseringen - lokaler för undervisning, extra biblioteksresurser, lokaler för studentkåren m.m. Vi tyckte att de här pengarna inte ska vara regi- onala medel under utgiftsområde 19 utan komma från Utbildningsdepartementets utgiftsramar. Men Utbild- ningsdepartementets expert gillade inte vår stånd- punkt, och nu kämpar kommunerna med att klara av extrakostnaderna, som uppgår till ansenliga belopp. I min hemkommun, Lycksele, har vi i dag bl.a. en lärarutbildning, som förmodligen kommer att vara mycket betydelsefull för rekryteringen av nya lärare när ett stort antal 40-talister går i pension. Vi har också, tillsammans med ytterligare tolv kommuner i den s.k. Akademi Norr, många andra utbildningar som gör det möjligt för människor som annars inte skulle välja att skaffa sig en akademisk utbildning att faktiskt göra det. Jag hoppas därför att mina norrländska kamrater i alla partier ställer upp och propagerar för att vi ska få mer pengar på utbildningsområdet just för den här typen av utgifter. Jag vill yrka bifall till vår gemensamma reserva- tion 8. Till sist ska jag beröra reservation 9 om regionalt nedsatta sociala avgifter. I flera år har vi fört en nästan hopplös kamp mot Socialdemokraterna om den här nedsättningen. Rege- ringen har hävdat att EU inte godkänner en nedsätt- ning. Jag har själv varit på besök hos företag i det inre av Norrbotten och fått belägg för, t.o.m. i skriftlig form, att EU de facto har sagt att det är okej med en nedsättning. Och i den regionalpolitiska utredningen fick vi besked om att det är möjligt att införa en ned- sättning av de sociala avgifterna på upp till 100 000 euro på tre år, dvs. ca 900 000 kr. Detta faller inom ramen för det s.k. de minimistö- det. Regeringens förslag nu innebär enligt vår mening en halvmesyr. Vi anser att hela det tillåtna beloppet borde kunna utnyttjas. I vår reservation har vi anfört att man bör anstränga sig för att få en utökning av stödet till alla branscher. Det är min förhoppning att regeringen ändå lyssnar på dessa önskemål. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till reserva- tionen. Sedan kan jag inte underlåta att kort ta upp rege- ringens förslag om stöd till kommunala bostadsföre- tag, även om det inte finns med i det här betänkandet. Det är behandlat i bostadsutskottets betänkande nr 1. I det betänkandet, liksom i debatten här i kammaren, har jag framfört att Folkpartiet är mycket kritiskt till den här typen av stöd. Vi tycker att det är en flirt med röda kommuner. Det är inte rimligt att de kommuner som har ansträngt sig oerhört hårt för att klara av sin situation inte får någonting, medan de som bara låter det hela gå ska få hjälp. Det är vi helt emot. Jag står alltså bakom övriga reservationer där mitt parti finns med, men jag nöjer mig tills vidare med det jag nu har anfört. 0203071331400 N 2010-01-01 00:00:00 147630 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0946/#anf30