2348340 GP0945 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december 2001/02 45 2001-12-11 00:00:00 Energi E7B3F8A2-D4AD-442E-95BF-AEE65A567C8B 87 EVA FLYBORG (fp) fp Fru talman! Folkpartiet anser att de energipolitis- ka riktlinjer som antogs i riksdagen 1997 skadar Sve- rige som industri- och miljönation. Särskilt allvarligt var beslutet att genomföra den förtida avvecklingen av kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke och som kommer att medföra väl- färdsförluster på sikt. Miljön skadas, och det blir svårare att bekämpa arbetslösheten. Resultatet har blivit att elpriserna stiger, och hela samhällets energi- försörjning hotas vid stark kyla eller vid avbrott i någon del av nätet. I skrivelsen redogörs på ett nästan desperat sätt för hur Svenska kraftnät upphandlar effekter och ingår avtal med företag att minska ef- fektuttaget vid köldknäppar m.m. Elförbrukningen i Sverige ökar dock mer och mer. Sammantaget under år 2000 ökade elanvändningen med i snitt 2 % netto. Beräkningar från Energimyn- digheten tyder också på att förbrukningen kommer att fortsätta att öka framöver. Det här gäller såväl i Sve- rige som i övriga Norden. Vi i Folkpartiet har en väsentligt annorlunda syn på energipolitiken än regeringen. Folkpartiet anser att en rationell energipolitik bäst främjas genom en fri handel och produktion av energi. Staten har funda- mentala uppgifter att ställa upp krav beträffande sä- kerhet och miljö, att kontrollera att kraven uppfylls samt att främja forskning och utveckling på ener- giområdet som syftar till att ersätta fossilbaserad energiproduktion med förnybara energikällor och till att forskning inom energiområdet främjas. God tillgång på energi är en förutsättning för väl- stånd. Elektriciteten är mycket viktig, bl.a. för indust- rin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hus- hållen, dvs. för hela vårt samhälle. Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Men omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning, dvs. välfär- den på sikt. Kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till regeringens och dess stödpartiers förtida avstängning av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu aktuella andra reaktorn. Det är i sig naturligtvis glädjande att regeringen kommit till slutsatsen att den andra reaktorn i Barse- bäck inte kan stängas förrän tidigast år 2003. Men Folkpartiet kan ändå inte dela regeringens generella bedömning av när och hur reaktorer ska stängas. De ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller miljökrav. De energipolitiska besluten bör begränsas till att fastställa övergripande mål och vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen. Vi motsätter oss således kraftfullt att den andra reaktorn i Barsebäck ska stängas. Beräkningar av Riksdagens utredningstjänst i samband med riksdagens beslut om stängning av reaktor 1 i Barsebäck under hösten 1999 visade att nuvärdet av statens kostnad för enbart stängningen av denna reaktor uppgår till över 8 miljarder kronor. Samhällsekonomiska kostnader i övrigt är inte beak- tade. Och någon som helst redovisning av kostnader för stängning av den andra reaktorn, fru talman, finns inte. Men det här är inte bara en fråga om ekonomi. Det handlar också om miljö. Stängningen av enbart en reaktor i Barsebäck leder till att utsläppen av kol- dioxid ökar med 2-4 miljoner ton per år. Stängningen av den första reaktorn har lett till att denna elproduk- tion ersatts med produktion från smutsiga kolkraft- verk i Danmark eller i Tyskland. Regeringen ger inga som helst garantier för att detta inte också blir fallet vid en stängning av Barsebäck 2. Snarare är det väl troligt att det är just så här det blir, fast värre, fru talman. Vi i Folkpartiet anser att växthusgasernas klimat- påverkan är särskilt oroande i det här fallet. Rege- ringen bör därför snarast tillsätta en miljökon- sekvensutredning som bl.a. redovisar utfallet av ett ökat beroende av el från t.ex. danska kol- och oljeba- serade elproduktionsanläggningar. Svensk energipolitik tycks med den rödgröna re- geringsröran vara beroende av milda vintrar och stän- dig lågkonjunktur med låg efterfrågan på energi. Noteras bör väl också i sammanhanget att utsläppen från den importerade elen inte bokförs som svenska utsläpp. De finns inte med i någon statistik någon- stans. Inte heller bokförs de i det land som producerar den energi som man exporterar. Det tycks, fru talman, vara frågan om någon sorts utsläppens svarta hål eller en politikens Bermudatriangel där utsläpp oförklarligt försvinner ut i ett svart hål eller ett tomt intet - så praktiskt förresten. En annan fråga, fru talman, som jag måste beröra i dag är frågan om Horno och statliga Vattenfalls brun- kolsbrytning i Tyskland. Vi i Folkpartiet anser att brunkolsbrytning och användning av brunkol är en verksamhet som är helt oförenlig med en ekologiskt och socialt hållbar fram- tidsstrategi. En stor del av brunkolsbrytningen i östra Tyskland pågår just i de områden där den sorbiska minoriteten bor. Brunkolsbrytningen innebär både en storskalig landskaps- och miljöförstöring och ett hot mot hela kulturen hos den västslaviska folkgruppen sorberna. Den sorbiska byn Horno ligger, som vi hört här tidigare, mitt i det stora brunkolsfältet Jänschwal- de. Den ska nu rivas för att lämna plats åt den fort- satta expansionen av brunkolsbrytningen. Vi menar att det finns flera utarbetade alternativ för att förhind- ra denna ödeläggelse av byn och tvångsförflyttningen av dess invånare. Trots att statliga Vattenfall i sin miljöpolicy utta- lar att företagets agerande präglas av respekt för kul- tur, seder och värderingar i de länder där man verkar i enlighet med sin etiska grundsyn - dvs. att man bryr sig. Trots detta är det uppenbart att bolaget i den här frågan inte har tagit miljömässiga och mänskliga hänsyn. Vår uppfattning är att riksdagen ska besluta att re- geringen genom ägardirektiv ska ålägga Vattenfall att leva upp till sina egna miljöetiska krav, så att den kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno skyddas och en tvångsförflyttning av dess invånare förhindras. Vi menar också att frågan om statliga företags etiska förhållningssätt måste resas. De stora svenska privata företagen har faktiskt för längesedan insett behovet av att utveckla etiska och sociala principer i verksamheten. De ställer också i allt högre grad stora krav på underleverantörerna. De har insett att det handlar om företagets överlevnad och att det inte längre räcker att företaget har t.ex. en miljö- eller jämställdhetspolicy. Om inte en etisk policy finns i vart och ett av de statliga företagen bör regeringen visa ansvar genom att snarast ge ägardirektiv och kräva en sådan. Varje företags policy bör sedan redovisas i årsberättelse. I regeringens årliga redogörelse för statligt ägda före- tag bör det även anges om företaget har en etisk po- licy på samma sätt som det i dag nämns om miljöar- bete, mångfald och jämställdhet. Statliga Vattenfall står nu inför en utplåning av en liten, kulturellt mycket värdefull sorbisk by. Om byn utplånas bryter inte Vattenfall mot någon tysk lag, som vi har hört flera andra talare här i dag påpeka, men väl mot varenda moralisk regel som jag känner till. Det kanske inte var Norge som var den sista Sovjetstaten. Det kanske var ett annat land. Riv därför upp beslutet om att statliga Vattenfall skövlar i östra Tyskland! Överge brunkolen som energikälla! Redo- visa de koldioxidutsläpp som förorsakas av den im- porterade elen. Det sker faktiskt inte i dag var sig för den el som produceras eller för den som konsumeras. Fru talman! Göran Persson sade på valnatten för tre år sedan: Vi fortsätter regera. Jodå, det betalar vi ett högt pris för i dag, både för miljön och för ekono- min men inte minst också för dem som statliga Vat- tenfall nu är med och tvångsförflyttar i östra Europa i dag. Det är något som vi mycket väl, Lennart Värm- by, kan påverka i Sveriges riksdag. Sveriges riksdag har ett ägaransvar genom regeringen, som har sin representant i Vattenfalls styrelse. Försök inte komma undan ansvaret. Fru talman! Med några sekunders marginal vill jag också hinna beröra hur jag tycker att man agerar från Vänsterpartiet, speciellt i den här saken. Dels har man i utskottet, som Lennart Värmby redogjorde för, röstat nej till de motioner som föreslår ett stopp för denna skövling och tvångsförflyttning. Dels mark- nadsför man lite grann de ledamöter som jag säkert tror har ett eget, privat och genuint intresse för frå- gan. Det brukar kallas dubbelmoral, fru talman. Det tycker jag är tråkigt, speciellt i den här frågan. 0401150407611 N 2010-01-01 00:00:00 147509 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0945/#anf87