2348340 GP0945 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december 2001/02 45 2001-12-11 00:00:00 (forts. från 12 §) Arbetsmarknad och ar- betsliv (forts. AU1) D952615D-3439-420E-B530-AE43E64D5173 173 Camilla Sköld Jansson (v) v Herr talman! Några talare har redan varit inne på det faktum att vi befinner oss i ett osäkert konjunk- turläge. Utskottet har också mycket tydligt markerat vikten av en beredskap för att stärka sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken - detta för att både kort- siktigt och långsiktigt mota konsekvenser som annars kan följa av en skarp konjunkturnedgång. Sysselsättningstillväxt är A och O om vi ska klara den framtida välfärden. Det behövs nya jobb både i offentlig och privat sektor. Hans Andersson har tidi- gare redogjort för vår företagarpolitik. Jag vill komplettera med att Vänsterpartiet också menar att det behövs tillväxt och mer resurser i offentlig sektor. Det behövs både för att höja kvaliteten i vården, sko- lan och omsorgen och för att skapa bättre arbetsvill- kor för de anställda, som till stor del som bekant är kvinnor. Offentlig verksamhet, menar jag, kan också utgö- ra en motvikt till den kortsiktighet som alltmer präg- lar svenskt näringsliv. Kvartalsrapporter och aktieut- delningar betyder ofta mer än socialt ansvar och lång- siktiga investeringar. Nu och då hör vi om verksam- heter som läggs ned, trots att de går med vinst. Det finns all anledning att följa upp den utveck- ling som vi ser med alltfler varsel. Nu senast var det Gislaved som fick ta emot ett dystert besked. Mer än dubbelt så många personer har varslats t.o.m. novem- ber i år än under fjolåret. Här pågår det arbete via AMS, som följer upp vad som händer med framlagda varsel. Det pågår också ett viktigt arbete med att ta fram en omställningsför- säkring - en försäkring som vi hoppas ska bli obli- gatorisk för hela arbetsmarknaden. Men trots att detta sker finns det ett stort behov av att se över ytterligare möjligheter. Från Vänsterpartiets sida menar vi att det finns intressanta exempel på lagstiftning vid företagsned- läggelser i andra länder som vi bör titta närmare på. Det är olika former av lagstiftning som syftar till att stora företag ska ta ett större socialt ansvar. Det handlar både om krav på att nedläggningsbeslut ska motiveras på ett rimligt sätt och om krav på att före- taget i vissa fall ska betala ekonomisk ersättning för sitt agerande. Just nu finns det en del som tyder på att Sverige har en negativ konkurrenssituation och att det är "för billigt" att säga upp personal här jämfört med i andra länder. Nu är det inte enbart nedläggningar som är exem- pel på kortsiktighet. Även anställningsvillkoren har förändrats, och inte minst kvinnor har i stor utsträck- ning otrygga anställningsförhållanden - något som bl.a. resulterar i låga födelsetal. Vänsterpartiet har länge föreslagit att de nya för- utsättningar som vi ser i arbetslivet ska utredas och att arbetsrättslagstiftningen ska ses över i syfte att göra det tryggare för de anställda. Nu har Arbetslivs- institutet fått i uppdrag att göra en sådan översyn, och det är bra. Men det är beklagligt att det i direktiven helt saknas kvinnoperspektiv. Det finns inget krav på kvinnoperspektiv när man beskriver uppdragets inne- håll. Inte heller finns det några sådana krav på kom- mande konsekvensbeskrivningar. Visst är det an- märkningsvärt. Medvetenheten om att det är just kvinnor som missgynnas i dagens situation finns ju, precis som det finns en medvetenhet om att regler påverkar kvinnor och män olika och att det därför måste göras en ana- lys ur ett könsperspektiv av de förslag som Arbets- rättsutredningen så småningom lägger fram. Det är något vi får återkomma till. Vi ska ju be- handla både arbetsrättsbetänkande och jämställdhets- betänkande framöver. Vi vill ändå nu visa på detta faktum och påpeka hur viktigt det är att just kvinnor- nas situation belyses när man ser över arbetsrättslag- stiftningen. Det finns många exempel på att den arbetsmark- nad och det arbetsliv vi har i mångt och mycket präglas av denna otrygghet. Många har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Invandrare och funk- tionshindrade möts av ren diskriminering. Samtidigt är många av dem som finns på arbetsmarknaden pres- sade och stressade och måste sjukskriva sig. Det är en situation som kräver en rad förändring- ar. Vi menar att det handlar om arbetets organisation. Det handlar om inflytandefrågor. Det handlar om hur vi kan kombinera familj och arbete. Det handlar om resurser osv. Men visst är regeringens 11-punktsprogram väl- kommet. Regeringen försöker fånga in en rad olika aspekter. Man kan alltid säga att det är för lite och för oprecist, men det är ändå en början och ett försök att få grepp om en situation som innehåller så många olika komponenter som alla på olika sätt är relaterade till arbetsmiljön. Vi har, åtminstone på pappret, en stark arbetsmil- jölag i Sverige. Men i praktiken fungerar lagen inte tillräckligt bra som drivkraft när det gäller ett syste- matiskt och aktivt förebyggande arbete. Det blir ock- så allt svårare att följa upp hur lagen tillämpas, inte minst då antalet skyddsombud har minskat kraftigt. Om vi inte lyckas vända trenden kan det få stora negativa konsekvenser för det framtida arbetsmiljöar- betet. Det handlar om utbildning, som återkommer i 11-punktsprogrammet. Vi vill även se andra åtgärder. Vi behöver t.ex. se över om lagstiftningen måste skärpas. Ett viktigt inslag är att garantera regionala skyddsombud tillträde till de arbetsplatser som be- rörs. I betänkandet tas också den genomlysning som ska göras av Arbetslivsinstitutet upp. ALI bedriver forskning, utveckling samt utbildning bl.a. om ke- miska hälsorisker i arbetslivet. En stor del av arbetet syftar till att förse Arbetsmiljöverket och andra myn- digheter med ett bra underlag för att man sedan ska kunna ta fram riskbegränsande åtgärder, t.ex. genom att utarbeta olika gränsvärden. Det här är en viktig forskarkompetens, och efterfrågan på sådana här underlag bara ökar. Från Vänsterpartiets sida har vi försökt att på oli- ka sätt vara aktiva och noga följa vad som händer med Arbetslivsinstitutet. Vi vill understryka det som också står i betänkandet, hur viktigt det är att arbetet med gränsvärden inte får komma på undantag nu när man ska fullfölja den organisationsförändring som är på gång. Även Samhall genomgår som bekant en föränd- ringsprocess, och hela den samlade politiken för ar- betshandikappade ska ses över. Det är ett bra initiativ. Det är ett nödvändigt initiativ. Kraven på arbetsmark- naden har ökat sedan början av 1990-talet. Det har gjort det svårare att finna både praktikplatser och arbete till arbetshandikappade. Vad gäller Samhall är problemen komplexa; där finns både exempel på arbetsplatser med för höga krav och exempel på ar- betsplatser där det är svårt att hitta meningsfulla ar- betsuppgifter. Dessutom går det inte att komma ifrån att neddragningar och besparingar via beslut i riksdag och regering också har sin del i det hela. I den översyn som nu ska göras av arbetspolitiken för att stärka situationen för arbetshandikappade är det viktigt att man gör en genomlysning på bredden. Det handlar om Samhalls organisation och målsätt- ning, om lönebidragens funktion. Man kanske behö- ver skärpa diskrimineringslagstiftningen. Man kanske behöver se över vilka incitament arbetsgivarna har för sina rehabiliteringsinsatser osv. Herr talman! Detta var ett snabbt svep över några av de viktiga uppgifter som vi har framför oss och som har en koppling till arbetsmarknad och arbetsliv. Det görs och har gjorts en del, men mer behöver göras. 0841428824218 N 2010-01-01 00:00:00 147595 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0945/#anf173