2348340 GP0945 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december 2001/02 45 2001-12-11 00:00:00 (forts. från 12 §) Arbetsmarknad och ar- betsliv (forts. AU1) 5F35CE28-E230-49B5-810A-7C10A8DDC5DF 126 Margareta Andersson (c) c Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva- tionerna 1, 7 och 11. I det län som jag kommer från och som hittills betraktats som tillväxtområde och sällan drabbats av stora nedläggningar har arbetslöshetsspöket nu börjat visa sig. I Vaggeryd har Flextronics varslat om nedlägg- ning av verksamhet, och Continental har beslutat att lägga ned verksamheten i Gislaved. Båda de här kommunerna ligger i det s.k. Gnosjöområdet där man hittills har kunnat behålla en mycket hög sysselsätt- ning även i svåra konjunkturlägen. Gislaveds gummi- fabrik är av stor betydelse för kommunen och den största privata arbetsgivaren. Nedläggningarna kom- mer att få svåra konsekvenser för dem som drabbats av att bli av med sina arbeten. Att dessutom få ett sådant besked före jul är ju inte precis den julklapp som man önskar ge människor i det här området. Arbetsmarknaden, som trots allt stabiliserat sig under de senaste fem åren, har nu åter kommit i gungning. Arbetslösheten stiger i Sverige, om än marginellt. I november i år är siffran 3,7 %, att jämfö- ras med 3,6 % år 2000. I USA har man den högsta nivån sedan år 1993, omkring 6 %. Antalet varsel ökar inom industrin. Vi kan ana en dyster vår. Den offentliga sektorn anställer fortfarande mer personal. Det gör att kvinnor inte drabbats i samma utsträck- ning som män av varsel eller av uppsägningar. Fru talman! Arbetsmarknadspolitik kan inte be- drivas solitärt. Alla politikområden hör samman och påverkar varandra. Därför kan en del förslag som lagts på skatte- eller näringsområdet vara minst lika viktiga för den framtida sysselsättningen som hur den rena arbetsmarknadspolitiken förs. Det är beklagligt att regeringen inte i större ut- sträckning har tagit till vara de goda åren och förbätt- rat möjligheten för företag och enskilda att bättre stå emot trycket i en lågkonjunktur. Vad man föreslår är förbättringar för dem som har det bra i samhället. Regeringen och samarbetspartierna inför maxtaxa i barnomsorgen och lovar höja taket i a-kassan. Det är märkligt hur fort det går att byta åsikt för vissa! För tio år sedan tog Vänsterpartiet bort k:et i sitt partinamn. Då Centerpartiet tillsammans med Social- demokraterna sanerade Sveriges ekonomi var Hans Andersson mycket upprörd när de arbetslösa tving- ades delta i besparingarna. Nu är han med och för- handlar om att ge de bäst ställda ökade förmåner; detta alltmedan de som har det sämst blir utan. Hur känns det, Hans Andersson? I dag varierar det från 20 kr om dagen - ja, jag säger 20 kr om dagen - till över 600 kr, beroende på vilken försäkring och vilken inkomst det rör sig om. Centerpartiet vill höja förmånerna i alla socialför- säkringar till minst 200 kr per dag. Det anser jag är att vara solidarisk med dem som inte har fått fotfäste i välfärdssystemen. Fru talman! Centerpartiet har i flera år krävt att regeringen ska lägga fram förslag till hur ett individu- ellt kompetenskonto ska införas och hur det ska an- vändas. Men regeringen har inte kommit till skott, mer än att man satt av pengar i tidigare budgetar för frågans lösning. Det hade varit bra om vi redan nu hade kunnat gå in med medel för att förstärka vidare- utbildningen i företagen. På flera håll, inte minst på orter som Gislaved, finns det ett stort behov av att ge människor en bättre grundutbildning och även av att spetsa de anställdas utbildning inom företagen. Den som riskerar att bli uppsagd behöver ny och fräsch kompetens för att kunna få ett nytt jobb - an- nars finns det säkert andra som är bättre rustade att få de jobb som finns. Företagen har också behov av att vidareutbilda sin personal, även på golvet. I en kon- junktursvacka finns det tid, men inte pengar. Vid högkonjunktur finns det kanske pengar, men inte tid. En utjämning över tiden via ett kompetenskonto skulle säkert överbrygga en temporär nedgång. Per- sonalen skulle också få ett avbrott och känna ett lyft i arbetet. Regeringen har visserligen aviserat att man kom- mer med förslag till våren. Men man hade behövt klara ut detta för ett par år sedan. Nu finns inga peng- ar avsatta, utan vi kan få vänta flera år innan vi ser resultatet av reformen. Sven-Erik Österberg, kommer det verkligen för- slag till våren? Och hur många människor ska tvingas ut i arbetslöshet innan man gör dessa förändringar som faktiskt kan innebära en konkurrensfördel för företagen? Den ökande ungdomsarbetslösheten är en annan källa till oro. Svängningarna i denna del av arbets- kraften är alldeles för snabba. Att man redan har tvingats erbjuda 6 000 fler ungdomar programinsatser jämfört med samma tid förra året är illavarslande. En tidig kontakt med arbetsmarknaden, där man kommer ut till arbetsgivarna och får visa vad man går för, är viktigt för att inte permanenta arbetslösheten i den här gruppen. Insatser i form av kompletteringar av tidigare kan- ske inte fullföljd gymnasieutbildning och högkvalita- tiv yrkesutbildning är den inriktning av stöden som Centerpartiet föreslår. De som kommit ut på arbetsmarknaden och som nu riskerar att förlora kontakten med den har ett stort behov av stöd; detta i en situation där snabba insatser är nödvändiga. En första åtgärd är, som Centerpartiet ser det, att se till att alla har en gymnasieutbildning i botten. Alltför många har så svag skolunderbyggnad att de har svårt att hänga med i dagens snabbt förän- derliga kunskapssamhälle. En yrkesutbildning av god kvalitet är ett andra steg för att människor ska vara inte bara arbetsföra utan också anställningsbara. På den socialdemokratiska partikongressen lovade näringsminister Björn Rosengren att man snarast ska höja a-kassan. Eftersom varken han eller Mona Sahlin deltar i arbetsmarknadsutskottets debatt får jag fråga Sven-Erik Österberg när denna höjning kommer. Vad betyder alltså "snarast"? En annan relevant fråga i sammanhanget är hur man tänker finansiera höjning- en. Det är flera veckor sedan riksdagen beslutade hur budgeten ska fördelas för år 2002. Har man egna guldgruvor att ösa ur, eller ska finansministern trolla med knäna? Fru talman! Centerpartiet har föreslagit över- gångsarbetsmarknader med en annan inriktning än den som regeringen lägger i ordet. På några ställen har man bildat arbetsgivarkretsar där människor som blivit övertaliga har fått flytta runt och pröva på ar- bete hos en annan arbetsgivare än den ursprungliga och på det sättet ofta fått nytt jobb. Arbetsförmed- lingen har kunnat gå in med utbildningsinsatser för att överbrygga brister i kompetensen. För att göra det intressant för företagen att ta in andra än redan anställda föreslår vi att företagen får sänkta kostnader via en nedsättning av arbetsgivarav- giften. Enligt två meddelanden från SCB förra veckan är det fortfarande stor brist på yrkeserfarna, samtidigt som många lämnar arbetslivet i förtid. En bättre reha- bilitering av dem som drabbats av skador och sjuk- domar skulle troligen råda bot på båda de här pro- blemen. Tyvärr finns det inte i socialförsäkringsut- skottet en majoritet för ett förslag som underlättar detta, och detta är bara att beklaga. Det drabbar ar- betstagare, arbetsgivare och samhälle både ekono- miskt och socialt. Det beslut som togs i våras om att människor ska kunna arbeta tills de är 67 år gamla riskerar att bli ett slag i luften. Alltför många är av olika anledningar utslagna långt tidigare. Arbetsmarknadsverkets organisation och styrning är en fråga som har blivit aktuell under hösten. Från Centerpartiets sida anser vi att man endast ska ha en liten central myndighet med i stort sett tillsynsansvar och förmedling av resurser ut till de lokala myndig- heterna. Den centralisering som regeringen genomför anser vi inte kommer att bli till nytta för arbetssökan- de och arbetsgivare. Det är på det lokala planet som man bäst känner till hur arbetsmarknaden ser ut. De funktionshindrades situation på arbetsmarkna- den är inte god. Alltför många kan inte få ett arbete som de är utbildade för och som de skulle kunna klara av. Centerpartiet begär därför tillsammans med Folk- partiet och Kristdemokraterna en översyn av åtgär- derna för arbetshandikappade. Bl.a. har man inte höjt beloppsgränserna för lönebidrag sedan början av 1990-talet. Många som skulle kunna få arbete om bidraget var större står i dag utanför arbetsmarkna- den. Centerpartiet har ett budgetförslag, som tyvärr redan fallit, om en höjning av gränsen för lönebidrag från 13 700 kr per månad till 15 000 kr. Även Samhalls funktion i samhället är i behov av översyn. I dag har många kommuner startat en verk- samhet som ibland kallas Komhall. Meningen med att starta Samhall för drygt 20 år sedan var att komma bort från den ojämna belastning på kommunerna som den skyddade verksamheten innebar och att man även som funktionshindrad skulle få ett jobb på arbets- marknaden. Nu tycks vi vara tillbaka i samma situa- tion, och det är inte värdigt för dem som är beroende av samhällsstöd. Fru talman! I dag uppmuntras människor att starta eget eller att hitta nya lösningar på försörjnings- problemet. Detta motverkas i dag ofta av den osäker- het som drabbar den som går ifrån de traditionella anställningsformerna eller blir egen företagare i den mest vanliga ordningen. Den som vill starta någon form av kooperativ verksamhet eller lösa anställ- ningsproblemen - eller egentligen redovisnings- problemen - på ett nytt sätt drabbas av att bli ställd utanför trygghetssystemen. Varken a-kassa eller sjuk- försäkring fungerar utan att det blir många svårighe- ter. Rättssäkerheten är liten, då det beror på vilken a- kassa du hör till om du får ersättning vid arbetslöshet eller inte. Jag har ett exempel där fyra kvinnor skulle sätta i gång ett kooperativt vårdhem. De tillhörde från bör- jan olika a-kassor. En person fick ett ja. Det stöttar vi, sade man. En person fick ett ja under förutsättning att personen i fråga inte hade avgörande inflytande på företaget, och en av dem fick ett blankt nej. Det blev naturligtvis inget kooperativ. Fyra kvinnor blev mycket besvikna, och det blev ingen förnyelse av verksamheten på den orten. Samhället förlorar mycket på att det inte finns en- hetliga tolkningsregler på det här området och att inte AMS som tillsynsmyndighet har tagit upp frågan med a-kassorna. Inte heller den som sitter i styrelsen för sitt barns föräldrakooperativa daghem kan lita på att få ersättning från a-kassan om de blir arbetslösa från sitt jobb som inte alls har med kooperativet att göra. Här finns mycket att ta tag i för regeringen och för AMS för att reda ut begreppen. I stället för att hindra utvecklingen av arbetslivet bör man understödja nya driftsformer, som dessutom ofta är mer demokratiska än de allmänt praktiserade i dag. Har Sven-Erik Österberg något besked att ge oro- liga människor som svar på de här frågorna? Från Centerpartiets sida anser vi att detta är en del i att förenkla företagande och försörjning varför vi hel- hjärtat stöder de här företagsformerna. 0928964569700 N 2010-01-01 00:00:00 147548 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0945/#anf126