2348340 GP0945 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december 2001/02 45 2001-12-11 00:00:00 Energi 2AE39559-4D73-4F25-8253-4021DD6A1456 112 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Flera tidigare talare har tagit upp vår gemensamma fempartimotion N332. De har talat om själva grunden till vårt förslag. Regeringen bör ge- nom ägardirektiv ålägga Vattenfall att leva upp till sina egna miljöetiska krav och därmed skydda den kulturminnesmärkta byn Horno och förhindra en tvångsförflyttning av dess invånare. Det kan anses vara ett ganska rimligt krav. Nu ville inte socialdemokraternas representant Nils-Göran Holmqvist ens ta upp frågan i sitt anfö- rande. Det tycker jag är anmärkningsvärt nonchalant. Dessutom har Vänstern, Socialdemokraterna och Moderaterna i utskottet tillsammans röstat emot fempartimotionen. Mediebilden blev väldigt oklar tack vare det agerandet. Jag beklagar det agerandet. Vad vill Vänstern egentligen? Å ena sidan snyftar man, å andra sidan röstar man emot. När det gäller Teracom antar jag att Vänstern kommer att gå med på förslagen i den framlagda propositionen om att strama upp det statliga bolagets verksamhet till att gälla mer broadcasting. Men när det gäller Vattenfall ska riksdagen inte sätta sig i Vattenfalls rum, säger Lennart Värmby. Jag tycker att det här är märkligt. Inför Vänsterpartiets kongress finns det ett förslag om att alla stora företag ska förstatligas. Jag säger bara bevare mig väl för en sådan utveckling med tanke på hur Vattenfall agerar i dag. Vi från Miljöpartiet menar att om vi ska ha statli- ga företag ska det finnas en speciell mening med det. Precis som statssekreterare Claes Ånstrand tycker vi att statliga företag ska ha hög svansföring. De ska vara särskilt påpassade och maximering av vinsten ska ligga inom statlig policy när det gäller miljö, moral och etiskt ansvar. Precis som Ola Karlsson menar vi i Miljöpartiet att Vattenfalls omställningsarbete rimmar illa med accelererat brunkolsägande. Fru talman! Näringsutskottet drar slutsatsen i sitt betänkande att det är upp till Vattenfalls ledning och styrelse att fatta beslut om den operativa verksamhe- ten. Vi delar den uppfattningen, men vi ställer oss frågande till på vilken kunskapsgrund som ledningen och styrelsen har fattat sitt beslut. Samhället kan och bör gå in när missgrepp sker. För att själv bilda mig en bred uppfattning och undersöka alternativ har jag besökt Horno, talat med dess invånare, politiska företrädare, borgmästare och präst. Jag har träffat representanter för facket och varit i byar som tömts på folk, och jag har besökt ett nybyggt samhälle dit Hornos invånare ska flytta. Jag kan också konstatera att näringsutskottet är mer välinformerat än vad Vattenfalls ledning är. Detta ställningstagande baserar jag på ett samtal med verkställande direktör Lars G Josefsson som direkt- sändes i Riksradion. Där sade han bl.a.: "Det finns inga sorber i byn Horno, det är bara vad aktivister säger." Hur kan han säga så? Utskottet konstaterar att minoritetsgruppen uppgår till ca 60 000 personer, och att majoriteten av invå- narna i byn Horno är sorber. Det här stämmer också med min uppfattning. Över hälften av dem som jag träffade var sorber, och på byns kyrkogård fanns det bara sorbiska namn. Jag har foton med mig, så att ni kan själva få se. Vattenfalls verkställande direktör säger också att dagbrottet inte kan gå förbi Horno, att det inte finns någon alternativ och att om det hade funnits det hade dessa tagits till vara. Det är helt fel. När jag träffade representanter för Laubags fack- förening sade de att det visst finns möjligheter att gå förbi Horno, det är bara ett tekniskt problem. Natur- ligtvis skulle det innebära en merkostnad. Enligt Laubag skulle det kosta 5 miljarder kronor och enligt hornobornas egna beräkningar skulle det kosta 1 miljard kronor. Här måste konstateras att ingen obe- roende kostnadsanalys är gjord. Vattenfall borde se till att det görs en sådan. Dessutom sparas kostnader för flytt av de 330 by- borna, kyrkan och dess gravplatser. Inga arbetstill- fällen hotas. Tvärtom lär det vara mer arbetsintensivt att gå runt byn. Verkställande direktören Josefsson säger också att byborna kommer att bli lyckliga efter flytten. Vilket extremt cyniskt och okunnigt uttalande! Hur kan de, efter 25 års kamp, bli lyckliga när de förlorar och tvångsförflyttas till en förort? Hur ska deras kära trädgårdar och hantverkslokaler kunna byggas upp igen? Det var flera saker som kom fram i samtalet som stärkte mig i min uppfattning att Vattenfalls ledning och dess styrelse endast har lyssnat på en part och skaffat sig kunskap därifrån, nämligen från Laubag. Det anser jag vara så alarmerande att ett brev har skickats ut till samtliga styrelseledamöter om dessa brister. Brevet behandlades med största allvar på torsda- gens sammanträde, och dess ordförande Dag Klack- enberg fick i uppdrag att kontakta mig. Vi får se hur denna fråga kommer att hanteras vi- dare. Jag är mycket glad över att styrelsen nu verkar ha tagit frågan på stort allvar och ser framemot ett samtal. Men det är vi - staten - som är ägare till företaget till hundra procent. Jag tycker att vi som ägare ska förtydliga ägarvillkoren, så att företaget åtminstone lever upp till sina egna högt uppsatta mål. Vattenfall säger sig vara ett företag som värnar naturen, sätter människors hälsa och säkerhet i centrum och agerar med respekt för kultur, seder och värderingar i de länder man verkar i. Det är helt uppenbart att policyn inte följs, och då är det vi - ägaren - som bör agera. Med det yrkar jag bifall till reservation 9 under punkt 6. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 147534 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0945/#anf112