2348339 GP0944 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:44 Måndagen den 10 december 2001/02 44 2001-12-10 00:00:00 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 659000B1-A144-4635-A4BC-93F1309373ED 96 INGE CARLSSON (s) s Fru talman! När vi för fyra år sedan debatterade budgeten för utgiftsområde 23 Jord-och skogsbruk, fiske och anslutande näringar fick jag frågan om jag trodde att samarbetet mellan oss socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna skulle hålla hela mandatperioden ut. Mitt svar var att vi hade alla förutsättningar att hålla ihop. Skälet var att vi hade liknande åsikter om djurskydd, miljö, livsmedelskva- litet, livsmedelssäkerhet, landsbygdsutveckling och konsumentperspektivet. Vi hade alltså samma upp- fattning om den här näringen och trodde - och tror - på den. Min motfråga till oppositionen var: Varför talar ni aldrig med varandra om hur ni vill forma den svenska jordbrukspolitiken? Jag fick inget svar. Ni såg bara förvånade på varandra. Under de gångna åren har ni anslutit er mer och mer till regeringens politik, och det är klokt. Men fortfarande är ni väldigt splittrade inbördes. Det är på något sätt som man sjunger i en sång: Än slank han hit, än slank han dit och än slank han ned i diket. Skillnaden är att ni alla befinner er i diket. Jag ska därför informera lite kort om den verklighet som jag och andra möter. Sveriges ekonomi är stark, och det har den varit under flera år. Det har inneburit att vi har haft låga räntor och låg inflation. När det går bra för Sverige, då går det också bra för lantbruket. Lönsamheten har förbättrats för alla lantbruksföretag år 2000, enligt den undersökning som LRF Konsult har gjort hos de närmare 10 000 lantbrukskunder som man har. Variationen inom produktionsgrenarna är dock stora och störst är den bland mjölkföretagen. Den största skillnaden i lönsamhetsspridningen beror, enligt LRF Konsult, på hur duktiga och aktiva lant- brukare är som företagare, om de är skickliga på att utnyttja sina resurser, förhandla om priser och an- ställa rätt personer. Det kan sammanfattas med att det handlar om att göra rätt saker i rätt tid och på rätt sätt. För mjölkföretagen har driftresultatet kraftigt för- bättrats under 2000 jämfört med 1999. Driftöver- skottet för hela jordbruksnäringen blev nära 4,5 mil- jarder kronor. En iakttagelse som vi socialdemokrater har gjort är att de yngre lantbruksföretagarna har en helt annan framtidstro och optimism än vad många av de äldre brukarna har. De yngre brukarna går tillsammans. De bildar bolag. De har under de senaste 5-7 åren inves- terat i nya maskiner. Jag vill hävda att vi har en av världens modernaste maskinparker. De yngre bygger ut och bygger nytt i en takt som aldrig förr. Alltfler tänker på sin gård ur ett miljöperspektiv som innebär att alltfler odlar ekologiskt. Det är natur- ligtvis med omtanke om konsumenternas efterfrågan. Näringen är på rätt väg. Men det finns mycket kvar att göra, inte minst när det gäller marknadsföring. Konsumenternas förtroende för maten är en förut- sättning för en framgångsrik livsmedelsindustri. Den oro för maten som svept fram över Europa i spåren av BSE-krisen - nu finns den även i Finland - har åter- igen påtagligt satt fokus på vår livsmedelssäkerhet. Det har också mycket klart belyst behovet av att alla som är involverade i livsmedelskedjan har sin del av ansvaret för att högsta standard upprätthålls. Det gäller såväl råvaruproducenter, tillverkare och distri- butörer som de myndigheter och kommuner som har ansvaret för tillsynsfrågorna. Dagens problem med tillsynsfrågor hänger natur- lig samman med dagens organisation av tillsynen med många olika självständiga myndigheter. Detta leder bl.a. till att vissa kommunala tillsynsmyndighe- ter inte avsätter tillräckligt med resurser för tillsynen eller inte har tillräcklig kompetens. Dessutom kan kommunikationen mellan olika myndigheter givetvis aldrig bli lika bra som inom en gemensam organisa- tion. Det innebär att djurskyddstillsynen i dag inte är effektiv och likvärdig i hela landet och därmed inte helt trovärdig, och det är viktigt att ändra på detta. Därför anför regeringen i propositionen att den har för avsikt att föreslå att en särskild djurskydds- myndighet inrättas för att djurskyddet ska förstärkas. För att finansiera denna djurskyddsmyndighet före- slås ett nytt anslag, 42:7 Djurskyddsmyndigheten. Med anledning av en socialdemokratisk motion föreslår utskottet att regeringen ser över statens an- svar för skördeskador i samband med naturkatastro- fer. Övriga motioner avstyrks. Fru talman! Den 1 januari 2002 sätter Svenska Lantarbetareförbundet punkt för drygt 80 års verk- samhet. Här i riksdagen talar vi inte ofta om det gamla anrika förbundet som under tidigt 1900-tal har satt många frågor under luppen. Dit hör statsystemet, bostadsfrågan, strejkrätten, vräkningar m.m. Men Lantarbetareförbundet har fostrat många aktiva, fram- synta och socialt engagerade ledare som bidrog till den svenska samhällsomdaningen när Sverige föränd- rades från ett jordbrukssamhälle till en industrination. Vem minns inte Gunnar Emanuel Sträng eller Gösta Netzén? De blev så småningom statsråd i olika soci- aldemokratiska regeringar. År 1932 var situationen bl.a. den att arbetsgivarna i sitt avtal med lantarbetarna krävde att lantarbetarna skulle godta en lönesänkning från 630 kr till 470 kr i årslön. Så var situationen. På den här tiden anställdes som ombudsman efter kongressvalet den unge träd- gårdsarbetaren från Hässelby Gunnar Sträng. Han var landsvägsagitator. Överallt i landet, i vägskäl, på kyrkbackar, på lastbryggor till magasin eller vid sta- tioner höll han möten, och avdelning efter avdelning bildades. Lantarbetarna låg inte bara efter i fråga om löner, utan de hade också alltid ställts utanför den sociala lagstiftningen i det borgerligt styrda Sverige. Under förbundets verksamma tid har lantarbetet förändrats från att vara ett tungt kroppsarbete i fält och ladugård till att bli ett tekniskt avancerat arbete. Men trots den tekniska utvecklingen utgör lantarbetarnas arbetsin- satser 25 % av alla arbetade timmar i svenskt lant- bruk. Detta framgår tyvärr inte i debatten eller medi- erna. Där är lantarbetaren osynlig. Men lantarbetaren är i dag en kompetent nyckel- person och medarbetare i företag, och han har goda biologiska och tekniska kunskaper. Det är en medar- betare som vill ta ansvar och som är engagerad, nog- grann och flexibel. Det är också viktigt att arbetslivet och arbetsgivarna blir mer lyhörda och höjer blicken om man ska kunna erhålla den kompetenta arbetskraft som man så ofta säger sig behöva. Löner, arbetsvill- kor och övriga anställningsförmåner är viktiga i detta sammanhang. Det går inte att tro att jordbruk och trädgårdsnäring ska attrahera ung kvalificerad arbets- kraft om man erbjuder säsongsanställningar eller låga löner. Det ger fel signaler om branschen. Det är där- emot angeläget att jordbruksföretagaren utvecklar sitt företag och breddar sin verksamhet så att man står på flera ben och erbjuder ett intressant, omväxlande och tryggt arbete för företagaren och personalen. Lantarbetareförbundet satte tidigt fokus på jord- brukets negativa miljöpåverkan. Redan 1976 skrevs de första debattinläggen som kom att förändra synen på användningen av bekämpningsmedel och handels- gödsel. Lantarbetarna har vid flera tillfällen lyft upp frågor i sina program. Det första enskilda miljöpro- grammet tog upp frågor i ett vidare sammanhang och utifrån en helhet där man fokuserade på luften vi andas, vattnet vi dricker och jorden vi odlar. Be- kämpningsmedelsfrågorna är i dag mer aktuella än någonsin i och med EU:s nya regler. De innebär att Sverige kan tvingas att godta användandet av be- kämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i mellan 20 och 30 år. Denna fråga är en konsument- och livsmedelsfråga som naturligtvis berör långt fler människor än Lantarbetareförbundets medlemmar. I samband med att förbundet går samman med Svenska Kommunalarbetareförbundet den 1 januari nästa år vill förbundet lyfta upp livsmedelsproduktio- nen ur ett folkhälsoperspektiv där konsument, miljö, livsmedelssäkerhet, djuretik och omsorg sätts i cent- rum. När de nu går samman med Kommunal tystnar norra Europas sista renodlade lantarbetarorganisation. Det är en epok som försvinner. Men frågorna som Lantarbetareförbundet har drivit kommer att fortsätta att drivas i den nya organisationen som blir Sveriges starkaste fackförbund i den gröna sektorn. Det ger tyngd och kraft i det fortsatta arbetet. Naturligtvis kommer vi socialdemokrater att fortsätta att ha bra relationer med lantarbetarna. Fru talman! Jag vill kommentera några reserva- tioner i det här betänkandet. I reservationen Åtgärder för skog som drabbas av svampangrepp kräver reser- vanterna forskning och ekonomiskt stöd till återplan- tering av skog. Forskning om svampen Gremmeniella abietina bedrivs på skogsvetenskapliga fakulteten vid SLU. Projektet syftar till ökade kunskaper om bl.a. samspel mellan miljö och sjukdomsutveckling, trä- dens försvarssystem mot svampangrepp, insekter m.m. samt val av plantmaterial. När det gäller resurser till viss forskning vill jag erinra om att enligt förordning 1993:221 för Sveriges lantbruksuniversitet ankommer den interna fördel- ningen av forskningspengar, resurser m.m. på univer- sitetets styrelse. Det är också en fråga för Forsknings- rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan- de att inom ramen för forskningsprogram fördela medel till olika forskningsprojekt. När det gäller statsbidrag till skogsbruket vill jag erinra om att merparten av dessa, inklusive bidragen vid omfattande insektsskador på skog, avskaffades genom 1993 års skogspolitiska beslut, proposition 1992/93:226. Jag vill också påpeka att det var en borgerliga regering som fick igenom detta. Beslutet var ju ett led i den ökade friheten för företagandet som genomfördes genom minskade regleringar, sänkta skatter och slopade avgifter. Jag förstår inte att Carl G Nilsson nu hävdar att han vill ha tillbaka subventionerna i skogsbruket. Det är för mig väldigt knepigt. Ni är ju med på den här reservationen. Reservation nr 2 gäller konkurrensförhållandena inom veterinärväsendet. Detta är en fråga som tidiga- re har tagits upp av Kristdemokraterna. Nu är även Moderaterna med på reservationen. Under ett par års tid har man haft en arbetsgrupp som nyligen har läm- nat över en rapport. Nu finns det flera grupper som jobbar för att försöka komma till rätta med de pro- blem som finns mellan distriktsveterinärerna och de privatanställda. Jag tror att vi får avvakta detta innan vi kan ta ställning till den reservationen. I reservation 3 om principerna för utbetalning av arealersättningar är de fyra borgerliga partierna över- ens. Det är den enda punkten där ni håller ihop, och samtidigt tycker jag att ni har fel. Det är nämligen så att med anledning av ett förslag i Agenda 2000 har EU beslutat om nya gränser för under vilken tid are- alersättningar till jordbrukare måste betalas ut. Lik- som övriga EU-länder följer naturligtvis Sverige detta beslut. Det är alltså enligt EU:s regelverk lika korrekt att betala ut stöden i januari som i december. Jag tycker att ni förlorar lite i trovärdighet när ni försöker att hålla fast vid att den här regeln inte finns. Det är samma historia i reservation 4 om statlig lånegaranti. Där påstår Centerpartiet att likviditets- problem och ekonomiska förluster uppstår beroende på utbetalningsveckan. I år beräknas arealersättning- arna bli utbetalda den 27 december. Alternativet till detta hade varit en utbetalning någon av de första dagarna i januari. Att hävda att denna skillnad om en vecka skulle medföra sådana likviditetsproblem som Centern försöker göra gällande är inte trovärdigt. I reservation 5 om djurskydd m.m. yrkar kristde- mokraterna att resurserna för djurhälsoprogrammet ska säkerställas, vilket bör ske inom Jordbruksverkets anslag. Som vi nyss hörde från jordbruksministern tänker ni föreslå en minskning för Jordbruksverket med 54 miljoner kronor. Ni är i och för sig inte värst, för Harald Nordlund vill dra ned Jordbruksverkets anslag med 100 miljoner kronor. Man kan då undra om ni anser att Jordbruksverket inte ska följa de reg- ler och förordningar som övriga medlemsländer måste följa och om ni vill uppmana till fusk och un- dermålig kontroll av EU-stöden. Vad gäller bekämpningsprogrammet för djursjuk- domar finns det inga fastlagda riktlinjer för hur hög subventionsnivån ska vara för näringens egna pro- gram. Det är emellertid ett primärt intresse för nä- ringen själv att skapa ett förtroende hos konsumen- terna och allmänheten för dennas egen produktion. Staten har emellertid insett programmets värde och har därför under lång tid bidragit med mycket stora belopp. Det statliga engagemanget inom den här sektorn kommer även fortsättningsvis att vara stort. Reservationen 7 från Kristdemokraterna, Vänster- partiet, Miljöpartiet och Folkpartiet gäller finansie- ring av ekologisk forskning och utbildning vid Stif- telsen Biodynamiska forskningsinstitutet. Jag vill om den bara säga följande. Det finns inget som hindrar att icke universitet- sanknuten forskning också konkurrerar om den forsk- ning som står till förfogande, bl.a. hos Formas, för t.ex. ekologisk forskning. Det finns alltså ingen an- ledning för regeringen eller riksdagen att styra dessa väsentligt ökade forskningsresurser i detalj. Denna prioritering måste göras på vetenskaplig grund, och den sakkunskapen besitter inte vi riksdagsledamöter. Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservatio- ner. Fru talman! Jag vill önska er alla en god jul och ett gott nytt år. 0270681733602 N 2010-01-01 00:00:00 147394 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0944/#anf96