2348339 GP0944 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:44 Måndagen den 10 december 2001/02 44 2001-12-10 00:00:00 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 7898B78F-95B5-4A59-86A0-367332DFF973 78 ULF BJÖRKLUND (kd) kd Herr talman! Våran prost är rund som en ost och lärd som själva den onde, men gemen likväl och en vänlig själ och skäms ej, att far hans var bonde Och tacka för det! Detta var en av våra kända Värmlandsskalder, Gustaf Fröding, som har skrivit många marknära och humoristiska berättelser och dikter som tangerar just den gamla bondekulturen. Bonderötterna var inte alltid någonting som man lyfte fram som någonting att vara stolt över. I stället höll man ofta tyst om det när man kom till lite högre posi- tioner i samhället. Men naturligtvis är det ingenting att skämmas över. Periodvis i historien har man dock skämts över sina bonderötter. Det finns ingen anled- ning i dag att på något sätt behöva skämmas för sina rötter i bondeleden! Jag vill hellre tro att det är precis tvärtom. Ett litet observandum finns dock. Man märker än- då en pessimism inför framtiden i dag hos bönder i vissa bygder. Jag kan känna en viss förståelse för det. Omställning och avreglering har framtvingat en mer storskalig produktion som för många har varit hård och tung. Det ena familjejordbruket efter det andra läggs fortfarande ned. Man säger att minst tre mjölkbönder lägger ned sin verksamhet dagligen samtidigt som flykten från landsbygden fortsätter. Prognosen - en dyster sådan, kanske - pekar på att av dagens ca 80 000 jordbruka- re återstår blott 10 000 om 10-15 år. Beslut om ned- läggning av verksamhet och gårdar som i generatio- ner har varit ett släktvärv upplevs av naturliga skäl som en katastrof. Besluten blir många gånger tving- ande och utan återvändo. Men glädjande nog finns även positiva signaler om nya investeringar och om nya etableringar. Jag vill kanske främst nämna Norrbotten som ett gott och positivt exempel. Unga jordbrukare satsar och inves- terar. Man undrar: Hur skulle det då inte se ut om man hade varit av med den orättvisa dieselskatten och om man hade varit av med alla andra handikapp som Norrlandsbonden ändå har? Det tycks ha gått så långt så att vi t.o.m. talar om "bondens nya uppdrag". Jordbruksminister Margareta Winberg lär ju ha visioner i den riktningen. Vad är det egentligen för nytt det handlar om? Har inte våra bönder alltid och i alla tider varit både skapare och vårdare av vårt kulturlandskap och bidragit till biolo- gisk mångfald? Bonden var och är fortfarande medskapare också till vår välfärd. Industrialismen står minsann inte ensam för välfärdsutvecklingen. Den eventuella mil- jöbelastning som ett tusenårigt jordbruk har förorsa- kat är ingenting emot vad industrialismens tvåhund- raåriga både fysiska och psykosociala miljö ställt till med. Bondens uppdrag handlar först och främst om att med god djurvård som grund producera livsmedel av hög kvalitet. Det är livsmedel som borde värderas högre, till ett pris som garanterar skälig levnadsstan- dard och då helst utan bidrag eller konstlade ersätt- ningar. Herr talman! När det gäller bondens sociala skyddsnät och möjligheter till ledighet är ett funge- rande avbytarsystem nödvändigt - inte minst för mjölkgårdar. Vanliga löntagare har rätt till fem veck- ors semester, och det är inte mer än rimligt att också jordbrukaren får en semesterrätt. Jag har inte mött en enda bonde under hösten som har ansett sig haft råd att ta ut mer än två veckor av semestern. Det bästa sättet att möta detta självklara behov är att staten stöttar utbyggnaden av en avbytartjänst som kan komma alla lantbrukare till del. Till detta anvisar vi kristdemokrater 20 miljoner kronor i budgeten inför 2002. Något gehör för det har vi inte fått. Ett annat område där statsmakten på ett bättre sätt bör stödja jordbruksnäringen är ett fungerande skör- deskadeskydd. En lantbruksföretagare är som ingen annan företagare utsatt för vädrets nycker. De klimat- förändringar som vi befarar kan vara orsakade av människans påverkan kan slå oerhört hårt för den enskilde. Översvämningar har under senare år slagit ut hela årsinkomster för enskilda företagare. Inte minst potatisodlare har drabbats hårt. Här måste sta- ten ta sitt ansvar så att den enskilde inte drabbas på ett orimligt sätt. Som jag har påpekat tidigare så måste den tolk- ning som i dag görs när det gäller begreppet katastrof ges ett individuellt innehåll och inte bedömas utifrån näringens produktionsresultat totalt sett. För att möj- liggöra detta är vi beredda att satsa 15 miljoner kro- nor för kommande budgetår. Vi måste se till den enskilda jordbrukaren - till företaget och till indivi- den. Se människan! Vi anser att arealersättningarna ska betalas ut samma år som de avser. Den principen har regeringen frångått genom att de rena EU-pengar som det hand- lar om för ändamålet används som en budgetregulator för att klara utgiftstaket. Detta har resulterat i att bönderna har fått vänta i cirka två månader över års- skiftet innan de har fått del av pengarna. Detta är naturligtvis ohållbart. Det medför ekonomiska för- luster för jordbruket och för bönderna. Dessutom har man fått bekymmer med likviditeten i vissa fall. Detta påpekade vi senast i samband med vårbudgeten. Inför 2002 års budgetarbete tvingas dock regeringen att återföra dessa pengar till 2001 för att klara utgiftsta- ket 2002. Detta välkomnar vi naturligtvis, men vi vill påpeka att bollandet med böndernas ersättningar på det här sättet är helt otillfredsställande. Detta har vi utvecklat och påpekat i en särskild reservation. Stark kritik har riktats mot regeringens hantering av programmet för miljö- och landsbygdsstöd. På grund av regeringens försumlighet när det gäller att ta till vara de möjligheter som EU-medlemskapet ger har detta stöd dragits ned, vilket har drabbat svensk landsbygd på ett speciellt sätt. Målsättningen måste naturligtvis vara att utnyttja hela möjligheten till stöd från EU. Behovet av stöd till mindre gynnade områ- den, stöd till unga jordbrukare och till nyetablering är fortfarande stort och angeläget. Vi kristdemokrater föreslår en höjning av anslaget 44:1, åtgärder för landsbygdens miljö och struktur för år 2002, med 300 miljoner kronor av nationella medel. Norrlandsjordbruket har extra kostnader som öv- riga landet inte belastas med. Under lång tid har man därför erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka dessa merkostnader. Genom att man förädlar norra Sveriges viktigaste och nästan enda gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsu- menter tillgång till högklassiga närproducerade livs- medel. I dag minskar produktionen i norra Sverige, vilket tyder på att lönsamheten är sämre än i landet för övrigt. Detta gäller inte minst fjälljordbruken. Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har dessutom medför att jordbruket i norr har drab- bats av högre kostnader än jordbruket längre söderut. Vi anser att ytterligare 7 miljoner kronor behöver anslås som ett extra Norrlandsstöd. Herr talman! Det är nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid utformandet av jordbrukspolitiken. En övergång till mer miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder ska främjas, men det är viktigt att för den skull inte missgynna det konventionella jord- bruket. Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet både beträffande produkter och produk- tionsmetoder. Om man vill höja miljömedvetandet inom hela jordbruksnäringen, som regeringen påstår sig vilja, är det anmärkningsvärt att det s.k. REKO-stödet av- vecklades. Att avveckla det stöd som givit god effekt vad gäller miljöanpassade brukningsmetoder ger fel signal till de konventionella jordbrukare som önskar en mer ekologisk inriktning av sin produktion. Vi ser hellre att det finns en långsiktig satsning både för konventionellt jordbruk med REKO-stöd och rent ekologisk produktion så att konkurrensen mellan dessa inte snedvrids i onödan. Trädgårdsnäringen bär liksom jordbruket på en extra ryggsäck i form av skatter och avgifter. På samma sätt som jordbrukets produktionsskatter utgör energibeskattningen för växthusodlingen en tung kostnad att bära. Skatten står inte alls i rimlig pro- duktion till den skatt som belastar växthusodlingen i våra konkurrensländer. Det står klart när man jämför med Danmark och Holland, som är Sveriges största konkurrenter. För att vi fortsättningsvis ska kunna säkra konsu- menten en inhemsk produktion av t.ex. tomater och andra grönsaker är det viktigt att stärka näringens konkurrenskraft. Därför har vi kristdemokrater i vårt budgetförslag krävt att växthusodlingens skatt på bränsle återförs till näringen med ett belopp som motsvarar 20 miljoner kronor. Sättet för återföringen bör utredas i anslutning till frågan om jordbrukets produktionsskatter. Regeringen har i årets budgetproposition föresla- git att återföra jordbrukets gödselmedels- och be- kämpningsmedelsskatter till näringen, likaså utsett utredare att se över möjligheterna att undanta jord- brukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. Dessa krav har Kristdemokraterna med kraft drivit, men också förväntat sig att löftet om avlyft av dieselskat- tebördan skulle hållas. Så är tyvärr inte fallet. Rege- ringens signaler till landets bönder är således att detta sannolikt inte kommer att ske före nästa års val. Regeringen har däremot redan i innevarande års budget visat lyhördhet för ett kristdemokratiskt för- slag med begäran om en forsknings- och utvecklings- fond för trädgårdsnäringen. Men vi konstaterar sam- tidigt att potatisodlingen ställs utanför motsvarande möjlighet att finansiera sina forsknings- och utveck- lingsinsatser. Potatisodlingen är liksom trädgårdsod- lingen en strukturellt småskalig företagarbransch med en begränsad produktionsandel som kanaliseras via egna utbudsorganisationer. Därför möter branschen samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det gäller att på frivillig bas organisera resurser för forsk- nings- och utvecklingsverksamhet. Vi har anslagit 5 miljoner i budgeten just för detta ändamål. När det gäller anslaget 44:4, Stöd till jordbrukets rationalisering, har riksdagen i två tillkännagivanden uppmärksammat regeringen på att omarronderings- verksamheten måste garanteras möjlighet att bedrivas på minst oförändrad nivå och med möjlighet till till- kommande projekt. Åtgärden att då minska anslaget från 5 till 3 miljoner redan i vårbudgeten och nu fort- farande, är ju inte på något sätt ägnad att tillgodose riksdagens tidigare beslut i frågan. Förutom uppenba- ra svårigheter att fullfölja redan gjorda åtaganden, innebär det att möjligheter till nya angelägna åtagan- den förhindras. Det är anmärkningsvärt att regeringen, trots två tillkännagivanden, inte det minsta beaktar de positiva effekter både för enskilda och för samhället som en rationalisering av fastighetsindelningar innebär för jord- och skogsbruket. Det här kräver en tydlig och klar förklaring från jordbruksministerns sida. Likaså föreslår regeringen att den statliga kredit- garantin för åtgärder mot översvämningar i Emån nere i Kalmar län ska upphöra den 1 januari 2002. Pågående utredningsarbete som kräver 1 miljon kro- nor under 2002 kan därmed inte slutföras. Detta är otillfredsställande. Tillsammans utgör behovet till Emån och pågående omarronderingsverksamhet i Dalarna ytterligare 3 miljoner kronor sammantaget. Det kan inte finnas absoluta och godtagbara bespa- ringskrav i en totalbudget som omfattar drygt 14 miljarder. Man har inte lyckats att skrapa ihop ens miljonen som behövs för den fortsatta utredningen om Emån. En förklaring är på sin plats. För övrigt, herr talman, finns det ett särskilt ytt- rande fogat till betänkandet där Kristdemokraternas budgetalternativ inom utgiftsområde 23 presenteras. Sammantaget satsar Kristdemokraterna 255 miljoner kronor utöver regeringens satsning inom utgiftsområ- det inför 2002. Därtill kommer avlastningen av skat- teryggsäcken, då främst dieselskatten, på ytterligare 1 100 miljoner kronor som redovisas under skatteut- skottets utgiftsområde. För att trygga livsmedelsproduktionen för framti- den i Sverige och övriga EU-länder måste det slås fast att den odlade jorden är en oersättlig och livsvik- tig resurs för människors välbefinnande och överlev- nad. Ur ett globalt perspektiv är det också långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Eu- ropa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Från Kristdemokraternas sida har vi formulerat tio punkter för utveckling av jordbruket i vårt land. Des- sa tio punkter ska jag inte räkna upp här. Jag har redan berört några av dem. Däremot skulle jag till sist vilja säga så här: Att vara bonde och odlare av den svenska modernäringen är verkligen ingenting man behöver skämmas för, utan det är någonting som man ska kunna vara stolt över också i framtiden. Med detta, herr talman, vill jag här yrka bifall till reservation nr 3. 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 147376 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0944/#anf78