<anforande>
<dok_hangar_id>2348339</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:44 Måndagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationell samverkan </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>07819180-B1E6-4B27-9016-1EF8F633BFC3</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>LARS OHLY (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag till beslut och avslag på reservatio-
nerna. Vänsterpartiet står helt bakom förslaget i det
här betänkandet.
Det som jag ska kommentera är ingenting som
avhandlas i reservationerna. Det är inte heller det som
de föregående talarna har tagit upp sin talartid med.
Låt mig börja med partiöverläggningarna om Sve-
riges utrikesrepresentation. Möjligtvis fanns det en
majoritet bland partiföreträdarna i de överläggningar-
na för att man skulle behålla åtminstone ambassader-
na i Lima, Beirut och Tunis. De borgerliga partierna,
främst Moderaterna, vägrade dock att utgå från den
budget som fanns. Man sade: Vi har mer pengar. Vi
har lagt till mer pengar till utrikesrepresentationen än
vad majoriteten har gjort. Därför behöver vi inte ta
ansvar för några som helst besparingar.
Därmed ställde man sig helt vid sidan av all me-
ningsfull diskussion om att verkligen försöka rädda
de här tre ambassaderna. Moderaterna var mer intres-
serade av plakatpolitik än av att påverka. Man kan
säga att det för moderaterna var viktigare att markera
mot regeringen än att rädda de hotade ambassaderna.
För de hade visst kunnat räddas med den budget som
finns. Det finns besparingsmöjligheter. Representa-
tionen i Bryssel har vuxit enormt. Den lider nästan av
elefantiasis. Antalet anställda på ambassaderna i de
nordiska länderna visar på en viss överdimensione-
ring, för att uttrycka sig milt. Det hade möjligtvis gått
att samla en majoritet som regeringen, tror jag, hade
haft svårt att bortse från.
Däremot är vi inte överens om representationen
vid Heliga stolen. Vänsterpartiet tycker att det var en
besparing som var rimlig.
Låt mig sedan kommentera Holger Gustafsson lite
grann. Han talade, snabbt nedskrivet, om de extrema
partier på vänsterkanten som är emot allt internatio-
nellt samarbete och vill lägga ned EU och WTO.
Fru talman! Därmed stänger Holger Gustafsson
dörren till allt meningsfullt samtal. Det är tydligt att
man inte kan bemöta i sak. Man kan inte argumentera
mot t.ex. Vänsterpartiets åsikter och uppfattningar. Så
svag står Holger Gustafsson i debatten att han är
tvungen att pådyvla Vänsterpartiet åsikter som vi inte
har och aldrig har haft, och han gör det för att få be-
möta hjärnspöken i stället för att bemöta det vi sagt,
det vi skrivit och det vi gjort. Det är beklagligt, fru
talman. Det visar en ovilja att bryta olika åsikter, att
verkligen debattera och diskutera.
Vi är inte överens om allt, och det är nog nödvän-
digt att vi för en öppen diskussion om de menings-
skiljaktigheter vi har. Men att medvetet argumentera
mot uppfattningar som en meningsmotståndare aldrig
har framfört visar bara på en förfärande brist på in-
tellektuell hederlighet.
</anforandetext>
<intressent_id>0371688419616</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>147301</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0944/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
