2348339 GP0944 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:44 Måndagen den 10 december 2001/02 44 2001-12-10 00:00:00 Sveriges säkerhetspolitik E464F42E-1E64-43C1-9BE3-4704300F3F7D 17 Karl-Göran Biörsmark (fp) fp Fru talman! I gemenskap med andra demokratiska stater, både i vår närhet och runtom i världen, ska vi i praktisk handling forma Sveriges framtida säkerhet. När vi talar om säkerhetspolitik är det ju viktigt med framförhållning: att undvika krig och kriser. Och det gör vi på olika sätt t.ex. genom ett aktivt deltagande i Förenta nationerna. Sverige är ju en aktiv aktör i FN. Det som hände den 11 september fick även USA att höja sin FN-profil. Jag tycker att det egentligen är att beklaga att det ska till en sådan drastisk händelse för att man ska inse värdet av internationellt samar- bete för att undvika kriser. Egentligen är det lite skamligt på sitt sätt att USA då helt plötsligt betalar in sina skulder till FN, för nu ska man då använda den organisationen i ett krisläge. Man borde ha insett det långt tidigare och varit med och stött FN på ett aktivt sätt och inte underminerat FN:s ekonomi. USA beta- lar ju en stor del av FN:s budget, om man nu hade betalat det man skulle. Vi gör det också genom EU. Sverige tövade gans- ka länge - alltför länge - innan vi gick med i EU. Så småningom har vi gjort det som en aktiv part och också förebyggande. Genom en solidarisk bistånds- politik ska man också kunna öka samarbetet på det internationella området för att undvika kriser. Där finns också mycket att kritisera många länder för. Bidragen till det internationella solidaritetssamvetet minskar i världen. Det borde vara precis tvärtom. Egentligen är detta småpengar jämfört med mycket annat man satsar på inom försvarsområdet. Det är brist på insikt egentligen att inte inse detta; att inter- nationellt solidaritetsarbete är fredsarbete och säker- hetspolitiskt arbete. Genom att bryta ned gränser, genom att samarbe- ta, genom att handla med varandra genom frihandel och annat ökar man förståelsen mellan människor, och därmed skapar man en bättre värld. Svensk säkerhetspolitik ska sålunda formas av verklighetens krav och inte i slutna seminarieövning- ar kring formuleringar av den svenska säkerhetspoli- tiska doktrinen. I och med vårt medlemskap i EU lämnade vi den traditionella neutralitetspolitiken bakom oss. Den svenska säkerhetspolitiska doktrinen: "Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde", har kommit till vägs ände, ja, den har spelat ut sin roll. Det inser alltfler. Ändå lever den kvar vid högtidliga deklarationer här i riksdagen. Vår självklara och ovillkorliga solidaritet med andra fria och demokratiska stater har kommit till tydligt uttryck efter de tragiska händelserna den 11 september, som flera här har varit inne på. Som medlem i EU kan Sverige aldrig stå neutralt inför extern aggression mot ett annat EU- medlemsland. Som medlem av de fria demokratiska staternas gemenskap skulle Sverige inte heller kunna stå neu- tralt vid en extern aggression mot någon av våra tre baltiska systernationer. En sådan aggression skulle innebära en åtminstone indirekt men i alla händelser mycket kraftig inskränkning i Sveriges säkerhetspoli- tiska förutsättningar. De europeiska demokratiernas säkerhet har under årtionden garanterats av Nato. Detta samarbete mel- lan USA och Europa är viktigt också i framtiden. Den transatlantiska länken ska upprätthållas. Diskussioner pågår mellan sex av riksdagens sju partier om en ny formulering av svensk säkerhetspo- litik. Eftersom Folkpartiet inte får delta i dessa över- läggningar vet vi av naturliga skäl inte hur överlägg- ningarna går. Hur intensiva är egentligen diskussio- nerna? Det kanske finns någon eller några företrädare för de partier som deltar i diskussionerna som kan lätta lite på förlåten. Neutraliteten och alliansfriheten valdes en gång av Sverige i syfte att hålla vårt land utanför stor- maktskonflikter i Europa och särskilt i Östersjöområ- det. Med det kalla krigets slut, Sovjetunionens upp- lösning, Rysslands gradvisa normalisering som en europeisk demokrati och utbyggnaden av de europe- iska samarbetsorganen föreligger inte längre det kon- fliktmönster som vår traditionella säkerhetspolitik var avsedd för. Huvudsyftet att kunna vara neutralt vid en kon- flikt i vårt eget närområde förefaller i dag inte vara annat än en rent teoretisk konstruktion. Praktisk handling och den krassa verkligheten har ju visat på något annat. Med vårt eget medlemskap i EU och övriga Östersjöstaterna som fullvärdiga medlemmar av EU föreligger i vilket fall ingen reell neutrali- tetsoption. Vår egen säkerhet förutsätter solidaritet inom den europeiska gemenskapen. Såtillvida är det i praktiken ingen skillnad mellan de förpliktelser ett EU- medlemskap innebär och de som ett Natomedlemskap skulle innebära. Det rör sig i båda fallen om ömsesi- dig solidaritet mellan Europas demokratier. En ny svensk säkerhetspolitisk doktrin bör enligt min mening utgå från att Sverige aktivt ska bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. Sverige bör därför, i likhet med de baltiska staterna, söka med- lemskap i Nato. Som fullvärdiga medlemmar av Nato får vi större inflytande än som samarbetspartner utanför Nato. Natos fortsatta utveckling från att enbart vara en försvarsallians till att vara en huvudpelare i europeisk krishantering är givetvis främst en fråga för Natos medlemmar. Utan ett fullt medlemskap ställer vi oss utanför den viktiga fortsatta utvecklingen av Nato. Det är egentligen samma resonemang som vi hade när vi ansökte om medlemskap i EU. Det är bättre att vara med i det rum där besluten fattas. EU:s och Natos successiva utvidgningar till att omfatta alltfler av Europas demokratier är viktiga bidrag till att stärka de strukturer som främst främjar fred och säkerhet i Europa. Det bidrar kraftfullt till att förebygga, möta och hantera konflikter såväl inom som mellan stater i Europa. Institutionaliserade sä- kerhetsstrukturer av denna art bidrar till att öka trans- parens och förutsägbarhet. Den mycket positiva och välkomna utvecklingen i Ryssland och dess framtida roll i det europeiska sam- arbetet bör i högre grad uppmuntras och understödjas. Rysslands väg mot demokrati och rättsstat underlättas inte av att vare sig Sverige, Natoländerna, eller Ryssland självt fortsätter att framställa Ryssland som en motpol och ett särfall i Europa. Det vore en djupt olycklig demonisering av Ryssland. Under president Putins ledarskap har Ryssland allt tydligare visat att det ser sin framtid i ett allt närmare samarbete med det övriga Europa. I efterdyningarna till attackerna mot World Trade Center har Ryssland ytterligare markerat sin hemvist i det nya Europa och dess allt närmare samarbete med Europas säkerhets- och samarbetsstrukturer. Fru talman! Alltmer talar för att Nato vid sitt toppmöte i Prag i november nästa år kommer att fatta beslut om inbjudningar till en fortsatt utvidgning. Denna gång kommer utvidgningen att omfatta också svenska grannländer i Baltikum. Finland beskriver t.ex. numera sitt säkerhetspolitiska vägval som "alliansfrihet" - och så lägger man till "under rådande förhållanden". Efter Natos toppmöte i Prag kan diskrepansen mellan svensk säkerhetspolitisk i inhemska doktriner, i de samtal som pågår och i praktisk politik därför mycket snabbt bli mycket stor. I Europa är det då bara Sverige och Vitryssland som för egen del ut- tryckligen utesluter medlemskap i Nato. Fru talman! Med dessa ord vill jag passa på att yrka bifall till reservationerna 1 och 6. Eftersom de reservationerna innefattar flera punkter nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 2 och reservation 6 under punkt 13. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 147315 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0944/#anf17