2348339 GP0944 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:44 Måndagen den 10 december 2001/02 44 2001-12-10 00:00:00 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar DF9520F1-5767-4783-A3E9-7B4B9556FB26 114 CHRISTEL ANDERBERG (m) m Fru talman! Genom distriktsveterinärorganisatio- nen DVO ska Jordbruksverket tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduk- tionen. Distriktsveterinärerna är dessutom skyldiga att utöva djursjukvård bl.a. där annan veterinärvård inte kan anvisas. Det är uppenbart att DVO går utöver ramen för det statliga uppdraget. DVO ökade under 1998 antalet debiterade förrättningar med 26 800, samtidigt som antalet djur inom jordbruket stadigt minskar. Förkla- ringen är att de statliga distriktsveterinärerna i allt större omfattning åtar sig uppdrag inom den konkur- rensutsatta sektorn vård av sällskapsdjur och hästar. Inkomsterna från denna sektor har sedan 1997 ökat från 32 till 43 %. Skattesubventioneringen innebär att de privatpraktiserande veterinärerna inte kan konkur- rera på samma villkor som de statliga och därför tappar marknadsandelar. Övertrampen från DVO är många. Följande ut- drag ur Kristianstadsbladet den 21 september 1999 kan tjäna som illustration. Man skriver: Efter många års diskuterande och sökande efter lokaler har Kristianstads kommun äntligen fått en distriktsveterinärstation. Vår huvudsakliga uppgift är att ta hand om lantbrukets animalieproducerande djur som kor och grisar. Till det kommer hästar och små sällskapsdjur, säger en av de fyra distriktsveterinärer- na på stationen. Det talades om att den nya organisa- tionen skulle bli så dyr för lantbruket att sjuka djur inte skulle kunna få någon behandling. NN vill avliva den myten och säger: Till att börja med var taxan hög, men den justerades. Dessutom är distriktsveteri- närerna subventionerade av staten. I de nya ända- målsenliga lokalerna i Öllsjö, granne med Swelab och Agrolab, finns bl.a. två mottagningsrum för smådjur. Jordbruksverket har stått för den fasta inredningen. Stationen står veterinärerna för. Fru talman! Detta är alltså i Kristianstad, där det finns minst ett tiotal privatpraktiserande veterinärer och bl.a. sju stycken smådjurskliniker. Hur stämmer detta med det statliga uppdraget? Konkurrensrådet har prövat frågan. I sitt yttrande av den 24 februari 2000 gör rådet bedömningen att kon- kurrens på lika villkor mellan privata och statliga veterinärer inte föreligger. Rådet kritiserar också sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet liksom utformningen av bidraget till avlägset boende djurägare. Enligt Konkurrensrådet bör statsmakterna precisera vad de statliga anslagen ska användas till, varvid utgångspunkten bör vara att anslagen endast får användas till att täcka merkostna- derna som uppkommer av det statliga åtagandet och inte för att täcka sådana kostnader som privata veteri- närer måste finansiera med kundintäkter. Statskontoret, som på regeringens uppdrag har kartlagt och analyserat den verksamhet som statliga myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med privata företag, lade i april 2000 fram rapporten Sta- ten som kommersiell aktör. I de fall där det saknas motiv för statliga aktörer att bedriva kommersiell konkurrensutsatt verksamhet föreslår Statskontoret att verksamheten förbjuds. Statskontoret delar Konkur- rensrådets uppfattning att den bästa lösningen på rådande konkurrensproblem på det veterinära områ- det är att avskilja DVO ifrån Jordbruksverket. En majoritet i utskottet har avslagit min motion, MJ207, i huvudsak med hänvisning till en arbets- grupp, den s.k. AVF-gruppen, som tillsattes av Jord- bruksverket 1999. Den gruppen lämnade en rapport i oktober 2000. Det visade sig, inte helt oväntat, att Jordbruksverket och Veterinärförbundet inte hade kunnat komma överens om vilken servicegrad ägare av hästar och sällskapsdjur kan begära av DVO och därmed om vilken omfattning av DVO:s säll- skapsdjursverksamhet som mot denna bakgrund är rimlig. Två centrala frågor, nämligen förhållandet att DVO:s tjänster i motsats till de privata veterinärernas är skattesubventionerade samt sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, berörs över huvud taget inte av AVF-gruppen och ingick inte heller i dess uppdrag. I dessa frågor krävs det, precis som Konkurrensrådet och Statskontoret har påpekat, initiativ från regeringens sida. Enligt de privatpraktiserande veterinärerna har AVF-gruppen aldrig haft någon annan uppgift än att agera bromsklots, att vara jordbruksministerns alibi för att inga initiativ på det här området tas. Inge Carlsson sade att den här frågan har varit up- pe tidigare. Ja, vi moderater och Kristdemokraterna har drivit frågan om rättvisa konkurrensförhållanden på det veterinära området i minst tre års tid. Nu tyck- er Inge Carlsson att vi måste avvakta en tid till. Vi har väntat i tre år. Då vill jag fråga: Hur många år till är det rimligt att vi sitter här och avvaktar? Och hur många privatpraktiserande veterinärer tycker Inge Carlsson är acceptabelt under väntetiden får slå igen på grund av att de inte klarar sin verksamhet när de blir utkonkurrerade med hjälp av sina egna skatte- pengar? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2. 0408672730600 N 2010-01-01 00:00:00 147412 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0944/#anf114