2348338 GP0943 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:43 Fredagen den 7 december 2001/02 43 2001-12-07 00:00:00 Utbildning och universitetsforskning, hög- skolan samt likabehandling av studenter i hög- F37DC655-D434-4529-B19D-52512E40BE62 33 GUNNAR GOUDE (mp) mp Herr talman! De betänkanden som vi diskuterar behandlar flera olika propositioner, och förslagen berör både den högre utbildningen och forskningen. Låt mig börja med att säga några ord om de förslag som handlar om den högre utbildningen. De ekonomiska resurserna har i stora drag redan diskuterats och beslutats i riksdagen i anslutning till vårbudgeten. Det handlar om att tillskjuta medel för att finansiera den fortsatta utbyggnaden av högskolan. Det är kostnader för det ökade antalet platser i grundutbildningen och höjningar av kostnader för administrationen, t.ex. de ökade resurserna till CSN för att få en smidigare hantering av studiemedel till de studerande. De här resursförstärkningarna är aviserade i tidi- gare års propositioner och följer en sedan länge angi- ven kurs för utvecklingen av den svenska högskolan. De flesta partier är överens om att vi ska ha den här utbyggnaden. Det är väl bara Yvonne Andersson och Kristdemokraterna som har deklarerat att man inte tycker att den här utvecklingen är bra. Utöver budgetförslaget lägger regeringen fram en rad förslag till regler och lagar i de två propositioner- na Den öppna högskolan och Likabehandling av studenter i högskolan. Vi kan erinra oss hur det var under den förra mandatperioden. Också då talade man om den öppna högskolan. Högskolan skulle öppnas ut mot samhället, och då handlade det om att öppna högskola och universitet mot näringslivet, det som kallades högskolans tredje uppgift. De nya förslagen handlar om en helt annan form av öppenhet. Högskolan ska vara öppen för alla, och hinder och svårigheter för olika grupper att studera vid högskolan ska elimineras. Förslagen till föränd- ringar avser såväl rekryteringen och antagningen av nya studerande som de villkor som gäller för stude- rande inom högskolan. En sant öppen högskola kräver att den sociala snedrekryteringen avslutas, att all diskriminering inom systemet upphör, att pedagogiken och undervis- ningsmetoderna anpassas efter de nya grupperna av studerande och att tillgängligheten blir likvärdig för olika befolkningsgrupper, vilket också har regional- politiska konsekvenser. I propositionerna ges en rad olika förslag för att åstadkomma allt detta. Det handlar om förändringar av antagningssystemen, en särskild delegation som ska arbeta för att bredda rekryteringen, ett nätuniver- sitet för att öka tillgängligheten, införande av college- år, ökade krav på den pedagogiska skickligheten hos lärarna och en pedagogisk utbildning för högskolelä- rare. Dessutom framläggs en rad nya lagförslag mot diskriminering av studerande efter kön, etnisk bak- grund och funktionshinder. Regeringens förslag har utarbetats i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och vi står na- turligtvis bakom förslagen och utbildningsutskottets betänkande i de här avseendena. Det förvånar mig att Ulf Nilsson inte tydligare tar ställning för de här förslagen. Folkpartiet svävar på målet och glider över till att tala om att kraven sänks och att det inte blir ett fritt val för de studerande. Det handlar i själva verket just om att öka friheten, friheten för de många att kunna välja högskola. Det är en ytterst viktig reform med alla de här åtgärderna när de väl är omsatta i verksamheter, och den syftar just till att öka friheten att välja att studera vid en högskola. När det så gäller forskningsresurserna fortsätter förstärkningen i budgeten, om än med relativt måttli- ga anslagsökningar. När det gäller forskningsresur- serna skulle jag vilja beröra några principiellt viktiga frågor. Den nya organisationen för forskningsfinansi- ering består av Vetenskapsrådet med tre ämnesinrik- tade forskningsråd samt forskningsråden FAS och Formas för forskning inom sociala och miljörelatera- de områden. Detta är alltså den organisation för finansiering av forskning som vi har att arbeta med. Enheterna inom denna nya forskningsorganisation har just påbörjat sina verksamheter, och de är inne i den första fasen av medelstilldelningen till olika forskningsprojekt. De här forskningsråden disponerar i runt tal 3 miljarder att fördela per år. Totalt i landet forskas det för 40-50 miljarder per år, varav huvuddelen naturligtvis är tillämpad forskning, och en stor del finansieras av näringslivet. Det är alltså endast 6 % av landets forskningsresurser som riksdagen styr via forsknings- råden. I den nya organisationen får grundforskningen ett stöd om knappt 4 % av den totala forskningssats- ningen. I ett sådant perspektiv ser vi två stora problem när det gäller den framtida utvecklingen av svensk forsk- ning. För det första är grundforskningen fortfarande underdimensionerad. För det andra måste den tilläm- pade forskningen, som framför allt finns inom FAS och Formas och som gäller samhällets utveckling såväl socialt som miljömässigt, få resurser så att den verkligen kan ge den vetenskapliga grunden för en samhällsutveckling som är långsiktigt hållbar. Inför framtiden är det viktigt att uppmärksamma de här två problemen. Det är speciellt viktigt att riks- dagen noga följer och stöder utvecklingen av de rela- tivt små enheterna inom den nya organisationen. De behöver resurser och frihet för att stödja och utveckla kärnan i svensk forskning. Grundforskningen måste utökas väsentligt. En framstående och fri grundforsk- ning är förutsättningen för en god tillämpad forskning och för goda tillämpningar t.ex. i form av utveckling av nya produkter och tjänster inom näringslivet och den offentliga sektorn. En stark grundforskning ger också en bas för be- dömningar, s.k. riskbedömningar, när det gäller vilka effekter olika tillämpningar kan beräknas få, kunska- per som är av fundamental betydelse för möjligheter- na till en socialt och ekologiskt hållbar utveckling av samhället. Självfallet har riksdag och regering här ett över- gripande ansvar för att resurserna används på ett för samhället bra sätt. De framtida förstärkningarna av forskningsresurserna kan ske genom direkt ökade anslag via budgeten, det som vi kallar friska pengar, men det finns också mycket att vinna genom en om- fördelning av medel som kanaliseras till forskningen på andra vägar, så att de i stället når forskningen via forskningsråden. Det kan t.ex. gälla en del av de forskningsmedel som disponeras av statliga verk och myndigheter vilka nu själva delar ut forskningsanslag. Ett annat exempel som jag skulle vilja ta upp är de forskningsmedel som nu rinner riksdagen och forsk- ningsråden förbi och hanteras av EU. EU-forskningen är dyr för Sverige och kräver stora resurser i form av svenska skattemedel. EU styr över svenska forsk- ningsanslag av samma storleksordning som den totala satsning som vi gör på forskningsrådsorganisationen. I framtiden vore det en stor vinst om en större del av de forskningsmedel som EU nu disponerar kunde återföras till Sverige, underställas den svenska forsk- ningspolitiken och hanteras i vanlig demokratisk ordning här i riksdagen. Olika möjligheter för att få en bättre styrning av de här medlen behandlas i Mil- jöpartiets motion Ub457. De här av EU disponerade svenska forskningsan- slagen gäller till största delen tillämpad forskning. De skulle komma väl till pass när vi inom en snar framtid behöver förstärka forskningen inom de två nyinrätta- de forskningsråden FAS och Formas. De har många uppgifter att ta över från tidigare forskningsråd, och de är i en utvecklingsfas och kommer sannolikt att kräva betydande resurser i framtiden för att vi ska få en nationell kraftsamling av forskning kring en rad problem som det svenska samhället står inför när det gäller både sociala frågor och miljöfrågor. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets motion 457. Betydelsen av forskningsrådens verksamhet för den fria forskningen är alltså mycket stor. Här förvå- nar det mig verkligen att flera partier närmast tar avstånd från den här tanken. Sofia Jonsson vill snara- re föra över pengar direkt till högskolorna i syfte att gynna den fria forskningen. Ulf Nilsson uttrycker samma sak. Per Bill har för Moderaternas del sagt att det här är en centralisering som man ogärna ser. Han har dessutom föreslagit att man ska ha privata hög- skolor för att få större frihet när det gäller forskning- en. De här åtgärderna - det tror jag att alla som har erfarenhet av högskolor och universitetsverksamhet vet - gynnar knappast forskningens frihet. Självfallet ska universitet och högskolor ha bra basresurser, men forskningens frihet ska garanteras genom statliga forskningsråd och en fri konkurrens mellan forskarna om forskningspengar, så att vi får en konkurrens som också i framtiden garanterar utvecklingen av en god kvalitet i svensk forskning. Den nya forskningsorganisationen är alltså ett steg i rätt riktning och resursförstärkningarna är delvis påbörjade. Jag kan för Miljöpartiets del med glädje konstatera att vi i årets budget fått en ordentlig för- stärkning av anslagen till det övergripande området biologisk mångfald och ekologisk hållbarhet. Det är ett område som utgör själva kärnan i den kunskap som ska vara basen för en långsiktigt ekologiskt håll- bar samhällsutveckling. Inom det här forskningsfältet krävs samverkan mellan grundforskning och tillämpad forskning. An- slaget är därför fördelat på Vetenskapsrådet, Ämnes- rådet för naturvetenskap och teknik, Formas, SLU och Artdatabanken. Det här sätter den nya organisa- tionen på prov, och det ska bli intressant att se hur de olika enheterna inom organisationen själva kommer att utforma den verksamhet som krävs för att resulta- ten ska bli goda och att bygga upp en bra samverkan mellan enheterna. En sådan samverkan mellan forskningsråden, mellan grundforskning och tillämpad forskning, kommer att ha stor betydelse för forskning och ut- veckling inom en rad andra områden i framtiden, och det finns alla skäl att tro att den nya organisationen med den utformning den i dag har kommer att vara väl skickad att utveckla de här samverkansmöjlighe- terna. Jag vill som avslutning bara deklarera att jag stö- der förslaget i utskottets betänkande i det här ärendet och alltså yrkar bifall till motion 457. 0281408160607 N 2010-01-01 00:00:00 147212 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0943/#anf33