2348338 GP0943 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:43 Fredagen den 7 december 2001/02 43 2001-12-07 00:00:00 Utbildning och universitetsforskning, hög- skolan samt likabehandling av studenter i hög- D56CF6DF-3206-4E5B-8571-407881B7FC63 15 ULF NILSSON (fp) fp Fru talman! Folkpartiet hade för några år sedan en valslogan: Bort med kösamhället! Det uttrycket skulle passa rätt bra. "Bort med kösamhället" är en uppma- ning som många studenter i dag har anledning att rikta till regeringen. Köerna ringlar långa till efter- sökta utbildningsplatser medan andra står tomma. Köerna är långa för människor som vill forska men inte får utbildningen finansierad. Köerna växer i väntan på studentbostäder. Telefonköerna till Cent- rala studiestödsnämnden växer utan att någon svarar på timmar. Folkpartiets liberala högskolepolitik kan formule- ras med uttrycket "den fria akademin". Den fria aka- demin bygger på tre grundsatser - kunskap som egenvärde, frihet och kvalitet. Begreppet kunskap som egenvärde innebär att det måste bli ett slut på uppdelningen i s.k. nyttig och onyttig kunskap. För- medlandet och utvecklandet av kunskap kan inte mätas i kortsiktiga nyttotermer. Oavsett om studenter läser klassiska språk eller naturvetenskapliga ämnen kan man aldrig peka på hur deras verksamhet ska kunna omsättas i pengar i framtiden. Men samhället måste alltid ta till vara och uppmuntra människors strävan efter kunskap. Frihet innebär att högskolor och universitet ska stå fria och vara samhällets självkritiska spegel. Hög- skolorna ska inte styras av politiker. I stället ska lära- re, studenter och forskare ha ett avgörande inflytande i universitetsstyrelserna. Studenternas val ska styra när det gäller tilldelning av platser både mellan olika högskolor och mellan ämnen. Därför tar vi liberaler strid för den akademiska friheten och mot politisk centralstyrning. Begreppet "kvalitet" kan inte ut- vecklas i en utbildningsfabrik. Planmål för antal ut- examinerade studenter säger väldigt lite om kvalite- ten. I stället måste utbildningens vetenskapliga kva- litet sättas i främsta rummet. Kvaliteten i undervis- ning och forskning ska utvärderas både genom inre och yttre oberoende granskning. Därför tar vi strid för den vetenskapliga kvaliteten och mot ensidigt kvan- titetstänkande. Det är den enskilde studenten som vet bäst vad han eller hon är lämpad att läsa. I dag styr staten på olika sätt i hög utsträckning resurser både till ämnen och kurser som staten anser att studenterna bör ägna sig åt - utbildningar som anses vara nyttiga. Men kunskap har som sagt ett värde i sig. Folkpartiet vill därför införa en rörlig studentpeng som följer med studentens val. Med en studentpeng är det studentens val som avgör fördelningen av platser både mellan skilda ämnen och mellan olika högskolor. Därför måste högskolorna få en större rätt att anpassa kurs- utbudet efter studenternas val och inte vara bundna av att antalet platser på olika utbildningar har fastställts av riksdagen för varje enskild högskola. Naturligtvis måste staten fastställa en totalram för kostnaderna för grundutbildning, men inom den ramen ska pengar kunna föras över mellan olika utbildningar beroende på vilka kurser studenterna väljer. Naturligtvis ska möjligheten att läsa på högskola vara helt avgiftsfri. Därför, fru talman, tycker jag att det är bra att Per Bill förtydligar moderaternas stånd- punkt. Jag har själv deltagit i en debatt med modera- ten Ann-Marie Pålsson, som kommer från Lund pre- cis som jag, i denna fråga. För Folkpartiet har det alltid varit och kommer alltid att vara en självklar utgångspunkt att all utbildning ska vara avgiftsfri. Men vi har som sagt fått ett klarläggande i dag i den frågan. Med utbildningsfabrikens ideologi som grund har den socialdemokratiska regeringen hittills varit mått- ligt intresserad av att fördela utbildningsplatser med någon större hänsyn tagen till studenternas egna öns- kemål. Det har lett till långa, ringlande köer till många platser och öde föreläsningssalar på andra håll. Nu har regeringen fått göra en halvhjärtad reträtt. Under förra året gavs högskolorna en viss frihet att omfördela platser när man inte kunde fylla platser på andra utbildningar. Det här var naturligtvis en nöd- vändig reträtt, men det visar samtidigt på den nuva- rande utbildningens brister. Med en fullt genomförd studentpeng kan studenternas efterfrågan och utbudet av utbildning bättre matchas, både när det gäller äm- nen och studieorter. Folkpartiet har som ett första steg i utvecklandet av en renodlad studentpeng i vårt budgetalternativ motionerat om att fördelningen av resurser mellan olika högskolor mycket tydligare ska anpassas till hur sökandetrycket ser ut. Därför ger vi i vår budgetmo- tion högskolor med uppenbart högt sökandetryck ett ekonomiskt tillskott på sammanlagt 200 miljoner utöver regeringens förslag. Studenten är själva utgångspunkten för Folkparti- ets politik för den högre utbildningen. Grundutbild- ningen vid landets högskolor måste byggas upp med studentens perspektiv i förgrunden. Studenten är på många sätt en utsatt individ inom högskolan, och han eller hon behöver mycket bättre information om sina rättigheter än vad som ges i dag. Därför föreslår vi att våra högskolor ska upprätta ett studentkontrakt med sina studenter. I detta kontrakt ska det klargöras vil- ken handledning man har rätt till och hur många un- dervisningstimmar studenten har rätt att förvänta sig. Det ska innehålla principer för bl.a. rättning och be- tygssättning. Studenten ska också ha rätt att ifråga- sätta sitt betyg eller att få sin uppsats bedömd av någon annan utomstående lärare. De här studentkontrakten skulle kunna variera mellan olika högskolor och universitet. Det gör att studenten innan hon eller han väljer högskola kan jämföra institutioner och skolor. På det sättet konkur- rerar högskolor och institutioner med varandra på ett mycket tydligt sätt, och det gynnar kvaliteten. Fru talman! Högskolan har expanderat kraftigt på senare år. Sedan 1997 har den högre utbildningen byggts ut med ungefär 100 000 nya utbildningsplat- ser. Den här utbyggnaden har till stor del varit både naturlig och nödvändig. Fler människor måste ge- nomgå högskoleutbildning om Sverige ska utvecklas till en kunskapsnation. Men utbyggnaden måste ske i en takt och en omfattning som gör att kvaliteten kan upprätthållas. Landets studenter har faktiskt rätt att kräva en utbildning som är akademisk inte bara till namnet utan också till innehållet. Resurserna till utbildningen har urholkats kraftigt de senare åren. Olika beräkningar talar om en minsk- ning av pengarna till utbildningen med 20 % eller 25 %. Vi kan också se att lärartimmarna på högskolan har minskat och att nybörjare på A-nivå på många håll får lika lite undervisning som studenterna på C- nivå hade för tio år sedan. I en av regeringens egna utredningar, Högskolans styrning, kunde utredaren Ingemar Lind konstatera väldigt allvarliga kvalitetsbrister inom grundutbild- ningen. Lärartätheten var låg, och på vissa institutio- ner hade undervisningstimmarna sjunkit till tre fyra timmar i veckan. Annan statistik visar att andelen disputerade lärare vid åtskilliga högskolor understiger 50 %. Därför är jag övertygad om att det nu behövs en utarbetad plan för hur vi ska kunna genomföra resursförstärkningar till högskolan så att vi kommer tillbaka till tidigare nivå. Regeringen måste också våga välja mellan att antingen minska utbygg- nadstakten eller också öka resurserna till högskolan. Lärarna vid högskolorna har hållit ställningarna så långt det var möjligt genom obetald övertid, minskad tid för forskning osv., men det håller inte i längden. Ersättningen per student, den s.k. prislappen, måste helt enkelt skrivas upp. Två tredjedelar av landets högskolor har dessutom inte lyckats utbilda så många studenter som de fått i uppdrag att göra, vilket också visar att planeringen har varit orealistisk. Folkpartiet planerar i sitt förslag för drygt 3 000 färre platser till grundutbildningen än regeringen. Vårt förslag innebär också att utbyggnaden av hög- skolan fortsätter men sker i en takt som gör det möj- ligt att förstärka kvaliteten. Regeringen har själv föreslagit en höjning av prislappen inom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi med ca 200 miljoner, men det är en förstärkning som egentligen bara är hälften av det som regeringens egen utredare ansåg vara nödvändigt. I Folkpartiets förslag föreslår vi att ersättningen per student skrivs upp med 400 miljoner. Jag är övertygad om att fler studenter klarar sin utbildning på sikt om undervisningen blir bättre. Fru talman! Svensk forskning är verkligen mycket framgångsrik. Nu senast i samband med debatten om stamcellsforskning har vi sett ett exempel på ett om- råde där Sverige ligger i världstopp. Det är verkligen glädjande, men det säger mer om forskningspolitiken för 10-20 år sedan än om forskningspolitiken i dag. Den statliga andelen av forskningspengarna har minskat kraftigt. Enligt EU-statistik från de senaste fem åren ligger Sverige sist med en nedskärning på 5 %. Därför är det verkligen mycket osäkert hur svensk forskning kommer att klara sig om tio år. Nu behövs det ett rejält trendbrott. Folkpartiet fö- reslår ett extraanslag till forskning och forskarutbild- ning på närmare 2 miljarder kronor under tre år. Det är den fria och obundna forskningen som är själva grundstenen för framtida vetenskapliga framgångar. Forskare och doktorander får inte vara beroende av projekt och av externa pengar från staten eller från företag och stiftelser. Därför vill Folkpartiet öka den del av de statliga forskningsresurserna som går direkt till universiteten. Vi föreslår en förstärkning med 720 miljoner kronor över tre år direkt till universitetens vetenskapsområden. Avslutningsvis, fru talman, behandlar vi i dag också propositionen Den öppna högskolan. Tyvärr finns det där ett antal förslag som enligt mig passar in alldeles för tydligt i socialdemokraternas och stöd- partiernas tradition att sudda ut profilen på olika ut- bildningar. Kraven på förkunskaper vid högre utbild- ning minskas. Gymnasieliknande kurser ska startas på högskolorna. På samma sätt som gymnasiet har grun- deskolefierats tycker jag nu att vi kan se en risk att högskolan gymnasifieras. Hela tiden ska tydligen nästa utbildningsnivå rätta till vad som misslyckats på den tidigare nivån. Varför inte i stället ha ett enkelt antagningssystem där en kvalificerad studentexamen ger tillträde till högre utbildning? Med Folkpartiets studentpeng skulle flera efter- traktade utbildningar byggas ut. Om platserna ändå inte räcker till ska högskolorna själva genom egna antagningar, test och prov ta reda på vilka som har bäst förkunskaper. Fru talman! Om vi utgår från att kunskap har ett egenvärde, att högskolornas frihet är ovärderlig och att kvaliteten på utbildningen är det som ska räknas, då lämnar vi den gamla utbildningsfabriken och öpp- nar den fria akademin. Jag står naturligtvis bakom alla våra olika yrkan- den men nöjer mig här med att yrka bifall till reser- vation 3 under punkt 22 i UbU1 och till reservation 3 under punkt 5 i UbU4. 0542573140300 N 2010-01-01 00:00:00 147194 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0943/#anf15