2348338 GP0943 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:43 Fredagen den 7 december 2001/02 43 2001-12-07 00:00:00 Utbildning och universitetsforskning, hög- skolan samt likabehandling av studenter i hög- CD69C69B-1FB0-462F-8D9F-AE55CF0B2E41 1 PER BILL (m) m Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i utbildningsutskottets betänkande nr 4 som heter Högskolan. Senare i de- batten kommer några av mina partivänner att yrka bifall till ytterligare ett par reservationer. Men för tids vinnande är vi minimalistiska den här gången. Det är också för att göra det möjligt för riksdagsledamöterna att hinna hem innan det blir kväll och natt. Fru talman! När Thomas Östros för snart fyra år sedan tog över på utbildningsposten var det många som hade höga förväntningar, och i början gick det bra. Visserligen blev det inga stora uppgångar i an- slagen och visserligen fortsatte urholkningen på många ställen, men det syntes åtminstone som om takten i neddragningarna var lite mindre. I dag är läget ett annat. Thomas Östros fagra tal om Sverige som forsknings- och kunskapsnation klingar allt falskare i kontrast med verkligheten - en verklighet som snarare kan liknas vid en strid på fattighuset. Alltfler är de som tappat hoppen om en snar för- bättring, om riktiga strategiska satsningar för att Sve- rige verkligen ska bli ett rikt land igen. I takt med att universitet och högskolor alltmer ljudligt ropar på mer resurser och mindre statlig styr- ning har utbildningsministern tonat ned det fagra talet om sin egen politik för att i stället ägna allt större utrymme år att fabricera historier om vad de stygga borgarna tänker göra när de ska ta över regerings- makten. Jag förstår Thomas Östros när han vill applådera sin egen högskoleproposition, speciellt som inte sär- skilt många andra i Sverige har gjort det. Däremot tycker jag att det är trist och oroande att han nästan helt avstår från att beröra de stora utmaningar som universitet och högskolor står inför. Var finns analy- sen, Thomas Östros? Var finns strategin för framti- den? Var finns resonemangen om utbildningens glo- balisering? Är det verkligen så illa att universitet och högskolor i socialdemokraternas vision endast är redskap för och producenter av en utbildningspolitik som ska bli central för fördelningspolitiken i kun- skapssamhället, för att använda Thomas Östros egna ord? Fru talman! Jag tycker inte att man kan se propo- sitionen som någonting annat än en besvikelse. Allt tal om kraftfulla satsningar har försvunnit. Det jag är riktigt oroad för är egentligen vad som inte står i propositionen. Jag är också oroad för att det bara är småsummor som ska förbättra läget. Låt mig ta upp fyra exempel på sådant som borde ha funnits med i en högskoleproposition som verkli- gen syftat till att ta tag i problemen. Det första är ett nytt antagningssystem, ett rättssäkert, decentraliserat antagningssystem till högre utbildning. Dagens an- tagningssystem skapar problem både på högskolan och på gymnasieskolan. På gymnasieskolan väljer ett stort antal elever i dag att prioritera bra betyg framför gedigen kunskap. Man väljer bort svåra ämnen som man skulle behöva till förmån för enkla ämnen där man inte behöver råplugga för att få toppbetyg. Inom högskolan yttrar sig problemen genom att fyra av fem studenter tvingas ta en omväg eller inte alls kommer in på sin drömutbildning. Fru talman! Jag är övertygad om att motivationen och glädjen hos studenterna är betydligt större om man kommer in på sin drömutbildning vid det univer- sitet eller den högskola som man vill studera på. Da- gens system leder till sämre motiverade studenter och därmed till lägre kvalitet i utbildningen. Vi moderater vill införa ett decentraliserat, rättssäkert antagnings- system. Vi vill göra det möjligt för fler och fler att komma in på sitt förstahandsval genom att låta popu- lära, högkvalitativa utbildningar växa och genom att ta in fler studenter. Vi vill värna studenterna. Vi vill värna självständiga, starka universitet och högskolor, inte centralistiska system. Det andra som jag saknar i propositionen är en or- dentlig diskussion om urholkningen av grundutbild- ningsanslagen. Alltfler studenter har fått plats vid våra universitet och högskolor. Samtidigt har ansla- gen släpat efter. Jag brukar i debatten säga att de har släpar efter med 15-20 %. Jag har haft fel, fru talman. Enligt Sveriges universitetslärarförbund SULF har kostnaderna för merparten av grundutbildningen i högskolan ökat med 26 % mer än de bidrag som man har erhållit från statsmakten räknat från budgetåret 1994/95 - 26 %! Under den kommande treårsperioden vill vi mo- derater börja återuppbyggnaden av grundutbildnings- anslagen. Vi har som en första punkt i detta återupp- byggande avsatt 1,1 miljarder kronor mer än rege- ringen i vår budget för att bygga upp grundutbild- ningsanslagen. Vi ser denna satsning på våra univer- sitet och högskolor som en investering för ökad kva- litet och för bättre utbildade studenter. Få saker, fru talman, är mer gynnsamma för landets företag och arbetsplatser än att få tillgång till välutbildade medar- betare. Det tredje som jag skulle vilja se i den här propo- sitionen är en ordentlig diskussion om bristen på forskningsanslag. Det är ingen tvekan när jag är ute på universitet och högskolor om att det i dag råder stor brist på forskningsmedel. Vetenskapsrådet till- delas för lite pengar. De s.k. fakultetsanslagen har stått stilla och urholkats de senaste åren. Tidigare har man till viss del kunnat parera detta genom att börsen har gått bra och att våra forskningsstiftelser har kun- nat fylla i de gropar i forskningsbudgeten som herrar Tham och Östros har grävt. Preliminära beräkningar som jag har gjort visar att det finns en stor risk att den svenska forskningen kommer att få ungefär 1 miljard kronor mindre att röra sig med varje år de kommande åren. Det skräm- mer mig, fru talman. Under de kommande åren vill vi moderater successivt öka forskningsanslagen med drygt 3,3 miljarder kronor. Vårt syfte är att stärka den fria forskningen och finansieringen av doktorander och att göra insatser för att Sverige ska bli ett fram- gångsrikt land på vitala områden som bioteknik, ma- terialvetenskap, IT och medicin. Fru talman! Det fjärde som jag hade velat se en ordentlig diskussion om i propositionen är kvaliteten. Trots att vi har många duktiga forskare och lärare som arbetar oerhört hårt ute på våra universitet och högskolor får vi alltfler signaler om försämrad kvali- tet i grundutbildningen. Egentligen behöver man ju inte vara Einsteins lillebror för att räkna ut det här. Vi har en urholkning av grundutbildningsanslagen på 26 % kombinerat med en stor brist i forskningsmedel och dessutom det faktum att fyra av fem studenter inte har kommit in direkt på sin favoritutbildning. Det är inte så svårt att lägga ihop de här tre faktorerna och se att de förr eller senare leder till sämre kvalitet. Fru talman! De anställda på landets universitet och högskolor jobbar i dag alltmer övertid - ofta obetald - för att studenterna ska få en högkvalitativ utbildning. Gränsen för denna godhet är dock snart nådd om jag tolkar signalerna från universitet och högskolor rätt. Yrkesstolthet och filantropisk verk- samhet kan aldrig i längden täcka över de brister som urholkningen av anslagen har inneburit. Risken för utbrändhet och hopplöshet närmar sig nu för alltfler. Våra universitet och högskolor behöver i dag kraftigt ökade anslag både på utbildnings- och forsk- ningssidan. Om man lägger ihop alla de moderata satsningarna kan man, lite beroende på hur man räk- nar, komma upp i både sju, åtta och nio miljarder kronor mer under den kommande treårsperioden. De här miljarderna ser vi bara som ett första steg i en återuppbyggnad av det som är absolut mest väsentligt när vi är på väg in i kunskapssamhället, nämligen ordentliga investeringar i högre utbildning och forsk- ning. Om Sverige vill tillhöra de länder som lockar till sig kreativa människor från hela världen är det oer- hört viktigt att se till att få fart på den högre utbild- ningen och forskningen. Få satsningar är viktigare om vi successivt vill klättra på listan över världen rikaste länder. Fru talman! Jag vill använda några av mina sista minuter till att diskutera en spännande debatt. Det är en spännande debatt som har pågått några år men som i år, tror jag, första gången dök upp i februari. Under rubriken "Det är dags för universitetsavgifter" skrev den socialdemokratiske universitetsdirektören Johnny Andersson i Uppsala: Det är min övertygelse att vi inom ett fåtal år måste bestämma oss för att vidga finansieringsbasen för högskoleutbildning utöver de nu helt dominerande statliga anslagen. Min första reaktion, fru talman, var inte att springa ut på gator och torg och hävda att socialde- mokraterna vill införa terminsavgifter. Jag känner Johnny Andersson som en klok och duktig man, och jag såg det som en tänkvärd diskussion. Några dagar senare svarade Thomas Östros i samma tidning sin partibroder, och han använder dessutom sin egen idol Tony Blair, men den här gången som ett skräckexempel på vad som händer när man inför universitetsavgifter. Universiteten får inte både behålla de statliga medel som de tidigare har fått och dessutom lägga på universitetsavgifter som gräd- de på moset. Jag såg också detta som en väldigt spännande de- batt mellan två socialdemokrater. Dessutom använder den ene en tredje socialdemokrat som ett skräckex- empel. Sedan gick det några månader. Det blev sommar, och det blev höst, och sedan dyker diskussionen upp igen. Den här gången är det lundaforskaren Ann- Marie Pålsson, den Ann-Marie Pålsson som troligtvis också blir riksdagsledamot för Moderaterna men som också är forskare vid Lunds universitet. Även hon, likt Johnny Andersson, diskuterar fördelarna med avgifter på universiteten. Knappt hade dock trycksvärtan på den skriften torkat innan Thomas Östros var ute och hävdade att Moderaterna vill införa terminsavgifter - 20 000 kr. Och det var inte bara Moderaterna. Helt plötsligt var det de borgerliga som vill införa terminsavgifter. En bombmatta av tidningsartiklar runtom i landet ser vi just nu där Ann-Marie Pålsson med stora bokstäver är den i Sverige som först vill införa universitetsavgif- ter. Fru talman! Jag har vid flera tillfällen talat om för Thomas Östros att Moderata samlingspartiet inte vill införa terminsavgifter. Jag kan gärna överlämna vår partimotion. Jag kan också se till att vår partiledare ringer och talar om detta för Thomas Östros. Bo Lundgren är nämligen mycket tydlig när det gäller att vi inte ska införa några terminsavgifter. Dessutom går det faktiskt att lyssna på mig här i dag i kammaren. Som talesman i frågor om högre utbildning och forskning kan jag garantera att det inte pågår något arbete för att införa några terminsavgifter på univer- sitet och högskolor. Fru talman! Däremot tycker jag att det är utmärkt bra att socialdemokraten Johnny Andersson och mo- deraten Ann-Marie Pålsson, som båda har en fast förankring i universitetsvärlden, diskuterar dessa frågor, att det får vara ett hett debattklimat och att man får komma in och tycka till. Jag tror inte att dessa två personer ogillar universiteten, avskyr stu- denterna och bara vill se några rikemansbarn gå på våra universitet. Jag tror faktiskt att de för denna debatt därför att de har en omsorg om våra universitet och högskolor. De ser i de fattighus som det på många ställen är i dag en möjlighet i universitetsav- gifterna. För att vara extra klar: Jag håller inte med Johnny Andersson och Ann-Marie Pålsson. Jag tycker inte att vi ska ha några universitetsavgifter. Och jag är rätt säker på att de mycket snart, på det sätt som har skett i Tony Blairs England, så att säga skulle ätas upp genom minskade statliga bidrag. 0658668232410 N 2010-01-01 00:00:00 147180 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0943/#anf1