2348337 GP0942 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december 2001/02 42 2001-12-06 00:00:00 Nicefördraget 9FECB506-64CB-47D6-B521-2767ED993624 50 SÖREN LEKBERG (s) s Fru talman! Den här debatten kommer nu in i and- ra halvlek. Jag kan konstatera att det har sagts många kloka ord. Dessvärre har det också sagts en del mind- re kloka ord. Jag ska försöka upprepa en del av de kloka orden, men det är framför allt några principiella frågor i betänkandet som jag kommer att koncentrera mig på. När det gäller de s.k. framtidsfrågorna, de frågor som ska diskuteras inför nästa regeringskonferens 2004 kommer Göran Magnusson att särskilt beröra dem. Fru talman! Ett godkännande av Nicefördraget handlar ytterst om EU:s utvidgning. För att utvidg- ningen ska komma till stånd har det varit nödvändigt att få ett fördrag som reglerar de s.k. maktfrågorna inom unionen. Med maktfrågor menas frågor som gäller röstreglerna i rådet, röstviktningen där, antalet kommissionärer och antalet platser i Europaparla- mentet. Om detta inte kommer till stånd kommer utvidg- ningen att mer eller mindre stanna upp. Därför är det ytterst viktigt att Nicefördraget kan ratificeras av medlemsstaterna. Det var oerhört viktigt att det kunde förhandlas fram. Vi vet också att den här utvidgningen av EU är en historisk händelse i Europas historia. Den uppdelning som vi upplevde efter andra världskriget i över 50 år, med ett Öst- och Västeuropa, med ett demokratiskt Västeuropa och en kommunistisk diktatur i Östeuro- pas stater, har nu äntligen kommit i ett läge då det kan vara en historisk parentes. Det finns nu möjlighet att förena öst och väst. Det är självfallet vår skyldighet och plikt att se till att det nu kan genomföras. Utvidgningen av EU har också, som redan har nämnts i debatten, varit av högsta prioritet för Sveri- ge. Det var en mycket stor framgång för Sverige att under toppmötet i Göteborg kunna få till stånd en överenskommelse i Europeiska rådet om en dagord- ning för utvidgningen av EU, där stats- och rege- ringscheferna klart och tydligt lade fast en tidtabell. Det var en framgång för Sverige. Jag har i olika sammanhang när jag har träffat fö- reträdare för kandidatländerna fått höra av dem att de verkligen uppskattar de insatser som Sverige har gjort på detta område. Vi ska naturligtvis se till att vi kan fortsätta att infria våra åtaganden. Det är också glädjande att konstatera att utvidg- ningen är någonting som svenska folket uppskattar. Det kan man se i de olika opinionsundersökningar som genomförs, där vi ligger i topp bland EU:s med- lemsstater. Nicefördraget förhandlades fram för ungefär ett år sedan. Det var egentligen inte en egen regeringskon- ferens, utan det var en fortsättning på Amsterdamför- handlingarna. Man kallade också de här förhandling- arna de s.k. Amsterdamresterna. Det var sådant som man inte lyckades bli klar med i Amsterdam som man fick skjuta till en senare förhandling. Som betonas i betänkandet, och som flera talare redan har varit inne på här, har den svenska riksdagen varit djupt involverad just i de svenska ståndpunkter- na och de svenska förhandlingspositionerna när det gäller Nicefördraget. Jag vill också understryka det från talarstolen. Här har riksdagen varit med och fastställt de svenska ståndpunkterna. Det har varit kammardebat- ter, information och diskussioner i utskotten, och det har varit ett mycket ingående samråd i EU-nämnden om just Sveriges förhandlingspositioner. Som det står i betänkandet har riksdagen då varit med och kunnat ha ett avgörande inflytande över hur förhandlingarna ska föras från svensk sida. Jag säger detta därför att jag tror att det är av stort värde att ett nationellt parlament kan vara så här in- blandat i processen. Där skiljer vi oss från andra län- der. Vi och de två övriga nordiska länderna i unionen är undantag här. Vi tillhör också dem som pläderar för att om man lägger upp sitt arbete i andra med- lemsstater på det sätt som vi har gjort bidrar man till att reducera det s.k. demokratiska underskottet. Ett resultat av att riksdagen då var så involverad i Nice är också att vi inte blev missnöjda med resulta- tet, som man blev i en del andra medlemsstater. Det här var, sett från vår sida, förhandlingar som inte fördes i slutna rum. Vi kände till vad som diskutera- des bakom väggarna i Nice och andra sammanträdes- rum, så det var ingen överraskning för oss. Däremot var det naturligtvis kanske en överraskning för dem som vill gå i en mer överstatlig riktning. De blev besvikna över att det inte kom ut någonting av konfe- rensen. De som är emot EU-samarbetet var naturligt- vis besvikna för att EU-samarbetet fortsätter och fördjupas. Jag ska inte gå in mer på det här. Det finns anled- ning att i eventuella repliker gå in mer i de frågorna. Låt mig bara, fru talman, beröra ett par saker yt- terligare i slutet av mitt anförande. Det gäller Irland och Irlands folkomröstning. Det finns en utförlig beskrivning av detta i utskottsbetänkandet. Den prin- cipiella syn som där utvecklas är väldigt viktig. Vi ska naturligtvis behandla Nicefördraget precis på samma sätt som vi behandlar andra internationella överenskommelser och konventioner. Sveriges riksdag ska göra en självständig bedöm- ning av innehållet i det framförhandlade fördraget utan att titta på Irland, Tyskland eller Spanien. Vi ska göra en självständig prövning. Så hanterar vi utrikes- politiska frågor i Sverige. Det är då märkligt att de partier som i andra sammanhang vurmar för att Sve- rige ska uppträda självständigt nu accepterar något slags veto från Irland som därmed lägger ratifika- tionsprocessen åt sidan. Vi ska naturligtvis bedöma det framförhandlade fördraget och ta ställning till det. Sedan får vi se vad som händer. Fördraget träder i kraft först den dag som 15 medlemsländer har ratificerat det. Då får vi se vad som kommer att hända i framtiden. Men vi ska samti- digt vara medvetna om att om fördraget inte kan träda i kraft försenas också den historiskt nödvändiga ut- vidgningen. Så de som vill fördröja fördraget tar också på sig ett mycket stort ansvar. När det gäller frågan om folkomröstningar har vi i Sverige haft rådgivande sådana sedan 1922. Under dessa år har det hållits rådgivande folkomröstningar vid fem tillfällen. Det är ganska få under den tids- rymden. Den senaste folkomröstningen hade vi 1994. Riksdagen bestämde då att Sverige borde gå med i EU, men man underställde svenska folket den frågan eftersom det var ett stort steg att ta. Det var inget vanligt internationellt samarbete att gå med i Euro- peiska unionen, utan det handlade om ett mellanstat- ligt samarbete där man enligt mellanstatliga metoder hade bestämt att lägga över vissa beslutsbefogenheter till gemenskapen. Det var ett stort steg att ta, och därför fick svenska folket vara med och säga sig mening. Som ni vet blev det ett ja i den folkomröst- ningen, vilket någon månad senare konfirmerades av riksdagen. När vi nu studerar Nicefördraget upptäcker vi att det inte har skett några större förändringar. Det är inga nya beslutsbefogenheter som förs över till den europeiska gemenskapen, alltså till första pelaren. Det är fortfarande så att samarbetets grundläggande ka- raktär förändras inte i och med att vi godkänner Nice- fördraget. Jag kan inom parentes säga att eftersom det har gjorts väldigt många hänvisningar till Irland kan man kanske också göra en hänvisning till ett annat land strax söder om Sverige, nämligen till Danmark. Där har man ju av hävd tillämpat den principen att om det är fråga om nya traktat inom den europeiska unionen som innebär ett överflyttande av nya befogenheter till unionen ska det bli föremål för en folkomröstning i Danmark. Så har man alltid hanterat detta under årens lopp. När det gällde Nicefördraget genomfördes det ingen folkomröstning i Danmark eftersom samtliga partier och experter konstaterade att det inte innebar någon överflyttning av nya beslutsbefogenheter. Danmark var också det första landet som godkände och ratificerade Nicefördraget. Till sist vill jag tillägga att när riksdagen nu ska godkänna fördraget ska det enligt huvudregeln ske med kvalificerad majoritet. Det är en regel som har kommit till just för att man inte med bara en rösts övervikt ska kunna fatta beslut om att godkänna ett fördrag inom EU. Detta om något vittnar ju om hur seriöst vi behandlar den här frågan. Fru talman! EU ska nu med full kraft gå in i pro- cessen att välkomna nya medlemsstater från Central- och Östeuropa. Förhoppningsvis kommer EU i en nära framtid att bestå av 27 medlemsstater, varav många kommer från den forna Warszawapakten. Genom att godkänna Nicefördraget tar vi vårt ansvar för den utvecklingen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. 0618583795602 N 2010-01-01 00:00:00 146961 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf50