<anforande>
<dok_hangar_id>2348337</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nicefördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9F1E0EED-92D0-4367-80E7-38E7F6685656</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Den här debatten kan föra väldigt
långt om vi nu också ska föra in jordbrukspolitiken i
det hela. Jag delar mycket av den kritik som finns om
EU:s jordbrukspolitik, men det ska jag inte gå in på
nu. Folkpartiet har i olika sammanhang lyft fram de
frågorna.
Min fråga gällde att kräva tydlighet och ansvar.
Jag fick inte riktigt svar på den frågan. Marianne
Samuelsson undvek frågan. Det kan man göra med
den inställning Miljöpartiet har, dvs. att man inte vill
gå vidare och förändra. Jag och Folkpartiet har aldrig
sett EU-bygget som något statiskt. Rent historiskt går
det att se att så har det aldrig varit, och så kommer det
aldrig att bli. Så har aldrig vår inställning varit.
Låt oss se på hur man diskuterade under 50-talet
och hur EG tog flera steg tillbaka. Charles de Gaulle
stängde dörren för England osv. Så har det hållit på
hela tiden och kommer att fortsätta framöver.
Jag återkommer till frågan. Om man ska gilla lä-
get - vilket Marianne Samuelsson kanske inte kom-
mer att göra - hur ser Marianne Samuelsson på möj-
ligheten att kräva politiskt ansvar för besluten och
tydligheten i EU?
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146955</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
