<anforande>
<dok_hangar_id>2348337</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nicefördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>881F9489-41DF-42EF-99C5-F0BE8CDA8A34</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>ÅSA TORSTENSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Kenneth Kvist kanske inte lyssnade
ordentligt när jag i mitt anförande lyfte fram just
vikten av att de nationella parlamenten ges mer del-
aktighet och direkt inflytande i EU-arbetet. Där har vi
gått vidare med våra tankar. Ungefär som vi bygger
och utvecklar den nationella konstitutionen ser vi
också framgent en möjlighet att ha en senat i EU med
representanter från de nationella parlamenten som en
del i att stärka dessas delaktighet i EU-arbetet.
Kenneth Kvists argument att jag inte skulle kunna
ansluta mig till Nicefördraget just utifrån underifrån-
perspektivet, det decentraliserade perspektivet, visar
också Kenneth Kvists bristande förmåga att se det
samlade ansvaret för den politik som vi är berörda av
även på den nationella nivån. Centerpartiet särskiljer
inte EU-politiken från den nationella och därmed från
invånarnas delaktighet och medansvar. Däremot läg-
ger vi in en konstitutionell utveckling där vi stärker
den lokala nivån undan för undan. När vi pratar om
ett effektivare och smalare EU innebär det alltså att
fler beslut ska fattas på den lokala nivån och därmed
också färre beslut i EU.
</anforandetext>
<intressent_id>0183788551910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146938</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
