2348337 GP0942 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december 2001/02 42 2001-12-06 00:00:00 (forts.) Hälsovård, sjukvård och social omsorg (forts. SoU1) F31F2FEA-37C9-45DE-928D-A613A766922A 185 KENNETH JOHANSSON (c) c Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bak- om mitt särskilda yttrande i betänkandet och yrka bifall till reservationerna 3 och 53. Jag står självfallet bakom övriga reservationer där Centerpartiet före- kommer. Mina kolleger Gunnel Wallin och Viviann Gerdin kommer att ta upp folkhälso- och tandvårdsfrågor respektive handikappfrågor senare under debatten. Herr talman! Vårt land bokstavligen klyvs regio- nalt och socialt. Alla är förlorare. Det gäller inte minst på hälso- och sjukvårdens och omsorgens om- råden. Vi tappar service ute i landet, medan storsta- den har svårt att klara den. Vi ställer olyckliga männi- skor i vårdköer. Vi långtidssjukskriver i stället för att rehabilitera, så att människor kan komma tillbaks till arbetsgemenskapen. 100 000-tals barn finns i familjer med långvarigt socialbidragsberoende. Hemlösheten är fortsatt alldeles för hög. De sociala och geografiska hälsoklyftorna är tyd- liga. Hälsan är ojämlikt fördelad. För att vi ska kunna överbrygga klyftorna krävs det en uthållig tillväxt och en politik som ger möjlig- heter för fler att försörja sig själva och som ger fler företag som ger tillväxt. Människor och regioner ska få makt och möjligheter att vara självbestämmande. Det är nödvändigt med åtgärder om vi ska klara ser- vice, vård och omsorg som ger trygghet, livskvalitet och livskraft i hela landet. Vårdköerna måste reduceras kraftigt. Arbetslösa och sjukskrivna ska tillbaks i jobb eller börja studera. Vi vill medverka till goda uppväxtmiljöer för våra barn och ungdomar. Det ska vara mycket värme och kärlek, och det ska vara fritt från droger. Familjen är grunden. Föräldraskapet måste stöttas bättre. Alla måste ha rätt till en bostad - även de kvinnor som jag träffade för någon vecka sedan på Stadsmis- sionen här i Stockholm. Vård- och omsorgsverksamheten måste priorite- ras. Den ska vara av hög kvalitet, och man ska ha nära till den. Decentralisering och småskaliga lösningar åstad- kommer helheter och sammanhang. Storskalighet, sektorisering och centralstyre förvärrar klyftorna. Inriktningen på vår hälsopolitik är att vi ska över- brygga klyftorna. Vi vill ge förutsättningar för ett hälsosammare samhälle, där folkhälsoaspekter ge- nomsyrar alla beslut. Det ska vara ett samhälle där man lever - inte bara överlever. Slutsatsen är att det behövs mer av Centerpartiets decentraliseringspolitik. Herr talman! Centerpartiet har medverkat till - det är bäst att upprepa, eftersom vi glömmer så lätt - att via vård- eller centermiljarderna ge de mest utsatta områdena inom hälso- och sjukvården en chans att lyftas fram och få förutsättningar för vidare utveck- ling. Det gäller primärvården - basen i svensk hälso- och sjukvård - som måste förstärkas och ges förut- sättningar att ta sitt helhetsansvar. Det gäller stödet till barn, ungdomar och vuxna med psykiska problem och psykiskt funktionshindrade. Fungerande vårdkedjor inom äldrevården måste säkras. Likaså måste läkarmedverkan säkras. Även kommunernas stöd till anhöriga måste förstärkas. Vi måste också stimulera mångfald i form av alternativa livsformer. Centerpartiet medverkar således till att mer resur- ser tillförs vården och omsorgen - sammanlagt 8 miljarder åren 2002-2004. Nu gäller det att landsting och kommuner, oavsett vem som är i majoritet, gör något riktigt bra av detta. Vi stärker från Centerpartiets sida även landsting- ens och kommunernas ekonomiska resurser genom att vår politik ger en förbättrad skattebas. Nu räcker det självfallet inte att bara tillföra nya resurser. Det krävs också åtgärder för att bl.a. klara personalförsörjningen. Det krävs ett tillåtande klimat för nytänkande och att strukturella grepp tas. Vi måste uppvärdera vård- och omsorgsyrkena. Vi be- höver en tydlig strategi för hur den framtida personal- försörjningen ska klaras. Här har såväl staten, lands- tingen och kommunerna som de fackliga organisatio- nerna ett stort ansvar. Vi måste vara rädda om befint- lig personal, och vi måste skapa en positivare attityd för att kunna intressera och nyrekrytera. En mångfald av vårdgivare, som gör att personalen har fler arbets- givare att välja mellan, vore ett steg i rätt riktning. Jag tror också på nödvändigheten i att bryta ned hierarki- er, korta beslutsvägar och stimulera arbetsrotation. Dimensionering av och innehåll i vårdutbildningarna behöver nog också ses över. Ett exempel på ett mycket viktigt strukturellt grepp är att använda sjukförsäkringen effektivt för offensiva och aktiva åtgärder. Frågan debatterades flitigt här i kammaren i går. Jag tycker att Folkpartiets Bo Könberg tillsammans med min centerkollega Birgitta Carlsson belyste frågan på ett bra sätt. Den rör i högsta grad även den här debatten. Sjukförsäk- ringen kostar ca 45 miljarder och förtidspensionerna lika mycket. Samhället betalar ut ofantliga summor i passiva ersättningar. Än värre är att människor inte får hjälp utan tvingas dras med ohälsa, passiviseras och ställas utanför arbetsgemenskapen. Det är ett helsjukt system. Behovet av strukturella åtgärder är tydligare än någonsin. Förra hösten fick vi en överenskommelse i sam- band med handlingsplanen för hälso- och sjukvård. Den utlovade och överenskomna propositionen om en lokalt baserad finansiell samordning för hela riket lyser med sin frånvaro. Finsam, Socsam, Frisam - låt oss stimulera lokala lösningar! Vad blev det! Det blev snarare "Pinsam". Det sades att det skulle vara riks- dagsbehandling före jul, ett nytt regelverk och utöka- de möjligheter från den 1 januari 2002 - det är om några veckor - och friare användning av sjukförsäk- ringen för att man skulle korta köer och satsa på re- habilitering. Intentionerna i överenskommelsen var att det skulle vara uppemot 10 % fri användning av sjukförsäkringen. Så såg uppgörelsen ut. Det blev inget. Det blev möjligen nya uppdrag. Möjligen ska man kunna presentera något förslag om ett år. Vi vet att positiva utvärderingar av samordnings- försöken och de stora problemen med sjukskrivning- arna inte räcker. Överenskommelser är inget som regeringen anser sig behöva bry sig om. Jag tycker att det är dåligt. Miljöpartiets helomvändning imponerar inte heller. Alla de som blir kvar i vårdköerna och de som inte får sin rehabilitering är de stora förlorarna. Ett annat exempel på strukturellt grepp är att släp- pa in i stället för att förhindra och försvåra för alla dem som på ett seriöst sätt vill vara med och förbättra vården. I dag är det ytterst få som förnekar att fler aktörer inom vården och omsorgen bidrar med kun- nande, idéer och engagemang som kommer många patienter till godo. Helt klart är att patienterna i fram- tiden kommer att veta mer och kräva mer delaktighet och inflytande över sin egen behandling. Valfrihet och mångfald är viktiga medel och nödvändiga inslag för att möta dessa berättigade krav. Andelen privata vårdgivare inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården är relativt liten. Den har dock ökat något under senare år. Jag tycker att det är hög tid att slopa grovt tillyxade stopplagar som inskränker den kommunala självstyrelsen. Vi bör i stället ta till vara kraften hos alla dem som vill vara med och förbättra vården. Öka mångfalden - koope- rativa och privata non-profit-alternativ! Ställ krav på rätt pris och framför allt rätt kvalitet! Det är viktigt. Centerpartiet vill släppa fram entreprenörskapet bätt- re, även inom vården och omsorgen. Herr talman! I vår partimotion En mer hälsoin- riktad hälso- och sjukvård lyfter vi fram många an- gelägna områden, som bemötandefrågor och en för- bättrad tillgänglighet med införande av en nationell vård- och hjälpmedelsgaranti. För vård- och hjälpme- delsgarantin har vi i vårt budgetalternativ avsatt 500 miljoner kronor för att underlätta införandet. Vi lyfter också fram frågor om ny teknik och forskning. För ett utbyggt hälsonät avsätter vi pengar i vår skuggbudget. Läkemedelsfrågorna tar vi upp samt den framtida personalförsörjningen. Vi anser att alla patienter ska ha rätt till en andra bedömning. Patienten i centrum är bättre än i väntrum. Vi står inför ett flertal viktiga ställningstaganden. Det rör sig om frågor av etisk karaktär men även om mer konkreta frågor som kräver omedelbara ställ- ningstaganden. Läkemedelsfrågorna är ett sådant exempel. Läkemedel är ju en viktig del i behandling- en. Kostnadsansvar är på väg över till landstingen. Det händer mycket på området. Jag ska inte föregå den proposition som vi väntar på, men det är viktigt med en effektiv hantering av läkemedel. Enligt upp- gifter från professionen går det att göra mycket på det området. Det är nödvändigt med utbildning, informa- tion, en decentraliserad budget och möjligheter att följa upp budgeten. Läkemedelskommittéernas arbete är centralt. Det finns flera intressanta exempel på besparingar som görs. I Helsingborg t.ex. gav apote- kare placerade på akuten en årsbesparing på 30 mil- joner kronor. Centerpartiet förordar också att Apote- ket AB:s monopol bör avvecklas. Herr talman! Centerpartiet avdelar 50 miljoner kronor extra till bilstödet, vilket kommer upp senare. Till sist vill jag återigen plädera för en subventio- nerad hemservice. Vi avdelar 125 miljoner kronor för ändamålet, vilket avser ett genomförande vid halvårs- skiftet. Förslaget är att man ska komplettera den kommunala hemtjänsten och ge människorna bättre möjligheter att bo kvar i hemmet. Erfarenheterna från bl.a. Kommunals verksamhet i Örebro är ett exempel med positiva erfarenheter. I första vändan var t.o.m. socialministern intresserad och uttalade sig positivt för verksamheten, åtminstone i tidningen Kommunal- arbetaren. Men när det blev dags att bevisa om man var beredd att stödja och bejaka verksamheten ändra- des inställningen tyvärr mycket snabbt. Det beklagar jag, herr talman. 0327857385513 N 2010-01-01 00:00:00 147096 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf185