<anforande>
<dok_hangar_id>2348337</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EE01F63C-DA5B-44DC-B7B9-056C7E226E9E</anforande_id>
<anforande_nummer>179</anforande_nummer>
<talare>CHRIS HEISTER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller solidariteten, Ingrid
Burman, är det väl så att de som står i köerna får lov
att känna solidaritet för att de är fler än en - och de är
väldigt många, Ingrid Burman. Ingrid Burman säger:
Vi har tillfört pengar till landstingen varje år. Men
köerna har inte blivit kortare i de landsting där ni styr,
eller hur Ingrid Burman? Vi ser ju att köerna är kor-
tast i Stockholms läns landsting för att de också har
genomfört en förändring av verksamheten.
Hade inte majoriteten i den här riksdagen genom
sitt förslag till skatteutjämning brandskattat Stock-
holms län på det sätt som man gör hade situationen
sett helt annorlunda ut för Stockholms län. De hade
två svåra uppgifter att ta tag i. Den ena var de långa
köerna, den andra var de svåra ekonomin. De har
klarat de långa köerna och de har i uppgift att se till
att de också får ordning på ekonomin. Det skulle
underlättas med en riksdag som var mer vänligt in-
ställd till det borgerligt styrda Stockholms läns lands-
ting än vad Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö-
partiet, som står för majoriteten här i riksdagen, är.
Sedan är det intressant att höra Ingrid Burman tala
om att organisationsöversynerna sköts bäst lokalt och
regional. Jag håller med om det, Ingrid Burman. Men
varför har ni då stått här i riksdagen och beslutat att
förbjuda Stockholms läns landsting och andra lands-
ting som vill se till att föra över verksamheten på ett
sjukhus till privata vårdgivare för att de är övertygade
om att det ger bättre sjukvård för invånarna än att inte
göra det. Man har t.o.m. räddat sjukhus från nedlägg-
ning på det viset. Då ska det beslutas centralt i riks-
dagen. Jag förstår inte hur Ingrid Burman får det att
gå ihop.
Så till detta med utbildningsplatser. Jag håller
också med om att det är viktigt att vi ser till att vi får
fram läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal.
Men det är också viktigt med arbetsmiljön, som jag
har beskrivit och där vi också ser i Norrbotten att
sjukskrivningar har ökat med 26 % de första åtta
månaderna för läkarna. Om miljön ser ut på det viset
att 600 av de 3 000 sjuksköterskor som utexamineras
i år slutar inom fem år och gör något annat, då kom-
mer det inte att lösa sig med mer utbildningsplatser.
(forts. 14 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
</anforandetext>
<intressent_id>0478345475910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>147090</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf179</protokoll_url_www>
</anforande>
