<anforande>
<dok_hangar_id>2348337</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Nicefördraget (forts. KUU1) </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BBE8790D-E18A-49D8-82A2-F50254FE08E0</anforande_id>
<anforande_nummer>161</anforande_nummer>
<talare>PER UNCKEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Om statsvetenskapen ska jag inte ut-
tala mig, för där saknar jag kompetens. Om EU:s
förmåga att fullfölja sina uppgifter vet jag mera. Där
är svaret positivt.
EU är, som Margit Gennser väl känner till, en or-
ganisation som är bildad och som utvecklas på basis
av mellanstatliga överenskommelser. EU kan inte
tillskansa sig själv någon annan kompetens än den
som EU tillerkänns av sina medlemsstater. Den kom-
petensen kan sedan hanteras i fortsatt mellanstatlig
form eller i överstatlig form. Båda formerna existerar
parallellt med varandra. Jag tror att den erfarenhet
som man har gjort av detta är ömsom vin, ömsom
vatten, men det är den bästa tänkbara kombination av
samverkansmodeller som Europa har utvecklat.
Jag är väl medveten om att det finns brister i över-
statlighet, väl medveten om att det finns brister i
mellanstatlighet. EU har funnit modellen att kombi-
nera båda dessa beslutsmodeller. Det tycker jag att
EU ska fortsätta att göra.
</anforandetext>
<intressent_id>0104804820009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>147072</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf161</protokoll_url_www>
</anforande>
