2348337 GP0942 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december 2001/02 42 2001-12-06 00:00:00 (forts. från 8 §) Nicefördraget (forts. KUU1) 28CB6959-7ACB-4ACF-8A32-CD74F2624C40 152 MARGIT GENNSER (m) m Fru talman! I propositionen till Nicefördraget finns en rubrik Varför skall Sverige ansluta sig till Nicefördraget?, och svaret är att vi ska förverkliga ett "återförenat Europa". Europa har aldrig varit förenat. Det är detta som har gjort Europa unikt, unikt i positiv bemärkelse. Att Europa har tillåtit mångfald, haft många länder med människor som talat olika språk, haft olika traditio- ner, smak osv. har gjort att Europa kunnat gå i täten när det gäller kulturell, vetenskaplig, teknisk, ekono- misk utveckling. Läs era ekonomiska historiker som skrivit Det europeiska miraklet eller läs vad Koestler skrev efter andra världskriget. Han anträdde en färd klädd i säck och aska till Indien, Japan och USA. Han letade efter bättre och mer fredliga kulturer och fann att trots alla våra fel och brister var vår världsdel med sina olikheter, med sina länder, sina språk bäst, för olikheterna tillät utveckling, olika utveckling. Han hoppades att olikheterna skulle skydda oss för impe- riebyggare. De många länderna tillät de kreativa men bångstyriga att komma till sin rätt. De utsattes inte för trycket att formas efter samma mall. När jag röstade ja till EG var min uppfattning att EG skulle vara en sammanslutning av självständiga stater, ett statsförbund. Men alltför starka krafter har omvandlat EG till en stat, en förbundsstat, en mycket centraliserad förbundsstat, eller är vi på väg dit. Nice- avtalet är en del av denna utveckling. När konstitu- tionsutskottets ordförande framhåller kravet på effek- tivitet men inte säger så mycket om rättssäkerhet blev jag förskräckt. När vår utrikesminister vill förkasta Irlands folkomröstning som skett enligt alla regler vill hon förkasta resultatet med en helt svensk regel tyd- ligen, att valdeltagandet var för lågt. Jag såg framför mig den röda drottningen i Alice i underlandet när hon spelade krocket. En drottning kan alltid ändra reglerna till sin fördel. Niceavtalet har som sagt redan fallit. Irlands folk har vid sin obligatoriska beslutande folkomröstning sagt nej till fördraget. Det har vi hört många gånger här i dag. Men varför vill man påskynda ratificering- en? Varför har regeringen, ministerrådet och kom- missionen kommit överens om detta? Jo, man vill ha påtryckningsmöjligheter. Det är således fråga om en mobbning på högsta nivå mot ett litet land och ett litet lands befolkning som sagt nej i en grundlagsfäst folk- omröstning. Jag är rädd för prejudikat. Därför kom- mer jag att rösta nej till Nicefördraget i dag. The National Plattform, dvs. de som organiserade nej- sidan, har vädjat till Sveriges regering att avbryta ratificeringen. Jag tycker att man borde hörsamma detta. Vi kan sitta i den sitsen någon annan gång. Irlands nej till Niceavtalet förhindrar inte utvidg- ningen av EU. Kommissionens ordförande Prodi har vid ett flertal tillfällen påpekat detta. Bl.a. yttrade han i Dublin: Nicefördraget behövs inte för utvidgningen juridiskt sett. Han sade att det behövdes politiskt, men det är en helt annan sak. Detta kan utskottet inte ha varit okunnigt om. Varför anses då Niceavtalet så viktigt att i princip grundläggande rättsprinciper sopas under mattan? Syftet är att skapa en enhetsstat, en förbundsstat, något som vanliga medborgare är mycket tveksamma till. Därför sker det by stealth, som engelsmännen säger. På svenska är det närmaste uttrycket med list och i lönndom. Jag hade inte behövt säga mer. Det finns endast ett svar på frågan. Man bör inte godkänna Niceavtalet i dag. Det finns ytterligare invändningar mot regering- ens och utskottets behandling av Nicefördraget. De ansvariga på ja-sidan framhöll under folkomröst- ningskampanjen 1994 att anslutningen till EG/EU var en anslutning helt motiverad av ekonomiska skäl. EG/EU skulle underlätta handel och rörlighet för varor, kapital, människor och service. Det var där- emot inte fråga om att lägga ett antal orubbliga grundstenar till en förbundsstat. Det var inte fråga om att på väsentliga punkter nagga Sveriges suveränitet i kanten. EG var fortfarande ett statsförbund och skulle så förbli. Det skulle inte bli en förbundsstat. Man hänvisade till kravet på enhälliga beslut. Det och vår grundlag skulle skydda oss. Nu går man mot mer av kvalificerad majoritet. Förändringen har gått snabbt. När regeringen och en stor majoritet av riksdagens ledamöter har en "politisk vilja" som kanske leder till att vi offrar vårt lands självständighet till förmån för en politisk dröm har de alla chanser att genomföra det, dessvärre. Drömmen man strävar efter har tydligen sina röt- ter i Napoleons kamp att skapa ett europeiskt imperi- um från Atlanten till Ural. Makt är en viktig ingredi- ens. Det har dagens debatt vittnat om. Läs protokollet noggrant! Napoleon misslyckades och andra har misslyckats efter honom. Men det finns alltid nya politiker som arbetar för samma mål. Napoleon strävade efter att skapa federala institutioner. Han ville införa ett euro- peiskt lagsystem, baserat på Code Civil. Europa skulle få ett enhetligt mått- och viktsystem, ett ge- mensamt mynt- och penningsystem, en central euro- peisk domstol och en europeisk folkkongress. Är inte likheterna slående? Mycket av det Napoleon vill uppnå har uppnåtts inom EU. Hur har det gått till? I tysthet med tillämp- ning av de många små stegens tyranni och genom att tillämpa våra grundlagar på gränsen till övertramp. JK:s yttrande angående Nicefördraget har redan diskuterats. JK hade allvarliga invändningar. Sådana har viftats bort. Regeringen har inte varit intresserad av att ut- veckla sin bevisföring. Det är både förvånande och nonchalant. Jag tycker att utskottet borde ha ägnat mer tid åt det. Frågan brådskar inte. Det är ingen brådska att godkänna Niceavtalet. Det har redan fallit, som det ser ut nu. Men mot Sveriges medborgare kräver all anständighet att man verkligen penetrerar frågan så grundligt som möjligt. I utskottsyttrandet behandlas också EU:s framtids- frågor, det planerade konventet samt folkomröstning- ar om nya förslag. Texten är välvillig. Medborgarna ska delta och informeras. Det är endast dimridåer. Medborgarna ska helst inte konsulteras. Utskottet vill inte ha folkomröstningar om nya fördrag. Folket kan ju säga nej i folkomröstningar. Även moderaterna som i andra sammanhang varit starka anhängare till folkomröstningar tillhör nejsägarna. EU-frågan är väl för svår för oss. Frågan gäller dock Sveriges ställning som suverän stat. Denna fråga är vi nog alla intresserade av. Jag är övertygad om att vi inte vill överlåta beslutanderätten till en elit som inte så sällan har stora privata favörer att vinna på centraliseringen av beslut till Bryssel. Här hemma talar man ofta om att EU eller EG fortfarande är en mellanstatlig organisation. Sanning- en är att det inte på en gång kan vara mellanstatligt och en överstatlig förbundsstat. Det har just kommit en bok som heter Europa som skvader. Skvadern är en hopplös sammanblandning av två olika arter. Belgiska ordförandeskapet är ärligt och har tagit upp frågan om skillnaden mellan EG och EU kan bestå. Om inte ska också försvars- och utrikespoliti- ken handhas av kommissionen och i princip alla be- slut framöver fattas med majoritet. Paris, London och Köpenhamn blev oerhört upp- rörda. Stockholm har varit tyst. Så tydligt får inte problemen formuleras. Några EU-diplomater jämför- de i Financial Times med det nederländska ordföran- deskapet 1991. Den då radikale holländske ordföran- den kritiserades vid den tiden hårt för att han hade talat om det som sedan kallades euro och godkändes i Maastrichtavtalet. De som inte vill avskaffa eller kraftigt minska Sveriges självständighet och suveränitet måste dra lärdom av det senaste decenniets utveckling. Vi bör sätta ned foten en gång för alla. Vi bör också se hur vi kan utveckla det som är bra i Europa, dvs. samarbetet i mellanstatlig riktning. Vad är det som måste tas bort, och vad måste läggas till? Den debatten bör komma i gång. Människor måste få känna efter hur de vill ha det. Vill vi skapa ett Euroland där vi talar europeiska ska vi naturligtvis säga ja till Niceavtalet. De senaste veckorna har det förts en livlig debatt om hur olyckligt det är att svenska företag inte längre är svenska. Statsministern, Sören Gyll, Michael Tre- schow och Göran Johnsson från Metall har deklarerat att de vill ta på sig den blågula hatten och att de tän- ker blågult för att värna det svenska näringslivet. Men borde de inte först värna Sverige? Annars har de inget svenskt näringsliv att värna om. Är inte det logik och konsekvens? Ett nej till Nicefördraget innebär, och nu ska jag ta det i klartext, 1. ett skydd för små stater, så att vi har tid att tän- ka efter, 2. att vi värnar om vår självständighet och demo- krati, 3. att vi stoppar en utveckling som kan undermine- ra just vår suveränitet och demokrati, 4. att vi tar hänsyn till andra folk, i det här fallet till irländska folkets demokratiska rättigheter. Det tycker jag är väldigt viktigt i detta mångfa- cetterade Europa med sin stolta historia. Vi som fattar beslut i dag här i riksdagen som riksdagsledamöter måste tänka efter och veta: Vad är det vi har lovat våra väljare? Det är faktiskt att ta ansvar för vårt lands suveränitet och folkets rätt att bestämma, det som vi i högtidliga sammanhang bru- kar kalla demokrati. Jag instämmer i de yrkanden som Sven Bergström och Bengt-Ola Ryttar redan har gjort. 0748447264503 N 2010-01-01 00:00:00 147063 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf152