<anforande>
<dok_hangar_id>2348337</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:42 Torsdagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nicefördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1D008F3D-A7FF-405F-9CFF-0A1FD939C3FA</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Nej, vi förvägrar dem inte alls den
rätten. Som EU-kommissionens ordförande Prodi
sade går det mycket väl att ansluta ansökarländerna
utan Nicefördraget. Jag tror att han har rätt på den
punkten.
Frågan om överstatlighet har alltid ett sådant ele-
ment i sig att en majoritet av stater ska kunna tvinga
på en annan stat en politik som denna stats majoritet
och demokratiska institutioner - om vi nu talar om
demokratiska länder, och det gör vi i detta fall - inte
vill ha, inte känner sig moget för och inte känner sig
kunna uppfylla. Och detta är ett demokratiskt pro-
blem. När institutionerna samtidigt utvecklas på det
sättet att en tjänstemannakommission har en ganska
exempellös makt med initiativmonopol och annat så
är det klart att människorna som inte kan utkräva ett
effektivt ansvar inte känner sig riktigt delaktiga i
politiken utan känner sig utanför och röstar med föt-
terna och känner sig politiskt desillusionerade. Detta
är en fara, inte minst för den vänsterkraft som Anna
Lindh och jag gemensamt är en del av.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146922</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0942/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
