2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 Anslag inom socialförsäkringsområdet samt senareläggning av premiepensionens efterle- 5AECCFD3-7DA6-4C9B-BAAD-5C7E3F8C41CE 79 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Av alla våra socialförsäkringar är pensionssystemet den allra största och förstås en av de allra viktigaste. Det handlar om hur vi ska få möj- lighet att, på gamla dar när vi inte har löneinkomster, kunna ha en hygglig tillvaro och känna tryggheten under det yrkesverksamma livet att så kommer att ske. Vi har i vårt land genomfört en mycket stor pen- sionsreform - jag vågar nog säga att det är en av de största som något industriland har genomfört de se- naste decennierna. Dess grundläggande innehåll kän- ner kammarens ledamöter väl. Det som nu pågår efter att vi tog ställning 1994, i den breda fempartiöver- enskommelsen, är genomförandet av reformen. På några punkter har det inte gått så rasande fort under de sju socialdemokratiska åren, men sakta men säkert läggs byggsten till byggsten vad gäller genom- förandet. Vi har snart alla pusselbitarna på plats. Det finns några undantag, och icke oväntat rör det sådana saker som Socialdemokraterna inte har varit så för- tjusta i men som de har kommit överens om. Detta ska vi väl få återkomma till i andra sammanhang inom kort. Helt nyligen har Riksförsäkringsverket och andra som haft i uppdrag att försöka bedöma hållfastheten i det nya pensionssystemet redovisat sina senaste be- dömningar av detta. Det har de gjort i samband med ett uppdrag som handlar om den s.k. automatiska balanseringen, det system som är tänkt att vara med för att om det krävs kunna införa en lägre indexupp- räkning, en bromsad sådan, än vad som finns i huvud- reglerna för systemet. Dessa beräkningar visar, kan jag i all korthet nämna, att med de mest sannolika antagandena om framtiden förefaller inte den s.k. bromsen behöva användas. Ingen av oss känner framtiden - det kan förstås komma att ske på ett annat sätt om det går väldigt dåligt i ekonomin eller i världen eller om det på annat sätt blir för dålig balans mellan de pengar som betalas in och de förmåner som pensionärerna ska ha. Just nu ser beräkningarna för de kommande de- cennierna förvånansvärt goda ut. Med vad man får uppfatta som någorlunda rimliga antaganden, av typen att vi över tiden ska kunna åstadkomma en tillväxt i vår ekonomi på i genomsnitt 2 %, att de pengar vi placerar med relativt fria placeringsregler i genomsnitt ska kunna ge drygt 3 % om året och ett antal andra antaganden ser det relativt hyggligt ut, som sagt var. En av huvudprinciperna i det nya pensionssys- temet är det vi ibland brukar kalla raka rör, att det ska finnas ett samband mellan det man betalar in och det man får ut. Den principen är mer genomförd i det nya pensionssystemet än i kanske något annat system i världen. Det finns ett par undantag. Ett av dem gäller en stor konflikt som har funnits mellan den borgerliga sidan och den socialdemokratiska sidan och har gällt de s.k. avgifterna ovanför taket. Där blev det en upp- görelse om att man skulle se till att hälften av avgif- terna ovanför förmånstaket var kvar, dvs. de avgifter- na ger ingen pensionsrätt. Enligt borgerlig uppfattning är detta förstås fel, men det ingår som en del av uppgörelsen. Vi fick i den delen nöja oss med att bli av med hälften, efter- som det tidigare var fulla avgifter ovanför taket. Ett annat, mindre undantag från principen om raka rör har gällt huruvida man kan få pensionsrätt när man är under 16 år även om det dras pensionsavgift. Nu har glädjande nog genomförandegruppen på den punkten landat på att ta bort detta undantag och även göra det retroaktivt. Det kommer ett förslag till riks- dagen, stött av de fem partierna, som innebär att sommarjobbare och andra också ska få pensionsrätt för sina pengar. Principen om raka rör ska upprätt- hållas. Detta rör förstås inte så väldigt många människor i vårt land. Häromåret rörde det sig om drygt 3 000 ungdomar, tror jag, som debiterades avgift utan att få några rättigheter för det. Det kommer nu att införas retroaktivt fr.o.m. 1999. Det rör sig om kanske 8 000-10 000 ungdomar som får se värdet av detta med raka rör, även om deras intresse för sina pen- sionsrättigheter kanske inte är så överväldigande när de börjar första årskursen i gymnasiet eller vad det kan vara fråga om. Vi hoppas förstås att vi på sikt ska kunna nå en enighet även om att ta bort de andra avstegen från principen om att det ska vara raka rör mellan avgifter och förmåner. Vårt nya pensionssystem har väckt ett mycket stort internationellt intresse. Redan året efter det att vi tog beslut här i kammaren, 1994, beslöt man i Italien om en liknande reform, dock med en avsevärt längre genomförandetid. Det innebär väl att det finns bety- dande ekonomiska problem för dem att hantera den ändå. Polen, Lettland och flera andra länder har beslutat om reformer som mycket liknar den svenska pen- sionsreformen. Denna månad kommer man i Ryssland att vid en andra läsning ta en pensionsreform som innehåller betydande likheter med det som vi har beslutat i den- na kammare. Så sent som i förra veckan har OECD i sin rapport om Frankrike gett dem rådet att införa någonting som kallas ett aktuellt neutralt system. Bakom detta kons- tiga uttryck döljer sig det som vi på svenska brukar kalla livsinkomstprincip. Med tanke på pensionsreformens breda uppslut- ning är det stor enighet om en stor del av pen- sionsområdet mellan åtminstone fem av de politiska partierna. Men det finns undantag. Ett undantag är det som har införts - tyvärr - för några år sedan, att sänka pensionärers bostadstillägg om de har fritidshus. Vi har motsatt oss denna föränd- ring från första början och försöker varje år vinna majoritet för att ta bort bestämmelsen. Det har inte lyckats hittills, och vi har väckt liknande förslag nu i höst. En annan punkt där vi är oense gäller förkortning- en av omställningspensionen när någon har blivit änka eller änkling, som i ett slag sänktes från tolv till sex månader våren 1997. Där har vi förespråkat att man ska ha kvar tolvmånadersgränsen. Skälet är up- penbart. Det är en mycket stor omställning i en män- niskas liv att bli av med sin livskamrat, och det kan också få stora ekonomiska konsekvenser. Att då ha så kort tid på sig som sex månader är enligt vår mening inte anständigt. Något lite har vi fått gehör för de här synpunkter- na, i och med att regeringen nu har släpats fram till en ståndpunkt att man år 2003 tänkte förlänga det till tio månader i stället för de sex månaderna. Vi kvarstår vid vår uppfattning att det omedelbart borde höjas till de gamla tolv månaderna. Den mest upprörande besparing som har ägt rum under det i vissa avseenden tuffa 90-talet i vårt land var den kraftiga försämring av änkepensionerna som fattades beslut om i denna kammare våren 1997. Det är inte bara min uppfattning, utan även forskare med anknytning till socialdemokratin har beskrivit detta som det största avsteget från den svenska välfärds- modellen som har ägt rum under det senaste decenni- et. Det är märkligt att det inte har hänt något mer på det här området. Vänsterpartiet har i likhet med oss från början kritiserat den här försämringen. Det har vi förstås tyckt vara bra. Det var säkert många änkor som i valrörelsen 1998 tyckte att det var bra att höra hur man från Vänsterpartiets sida, minst lika högt som från Folkpartiets sida, kritiserade detta. Många av änkorna trodde förstås att det skulle bli något resultat när man fick den samverkan som nu finns mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vi får ju höra i denna kammare hur ledande före- trädare för Vänsterpartiet, som partiets gruppledare i socialförsäkringsutskottet Ulla Hoffmann, slåss så att det ryker om det. Då är det bara att konstatera att de förändringar som man har lyckats uppnå under de år som har gått sedan 1998 är i en sådan takt att, om jag har räknat rätt, fru talman, man kommer att ha lyckats med sitt vallöfte någon gång omkring år 2072. Jag är intresserad av att höra Lennart Klockares bedömning, om han tycker att jag har räknat i huvud- sak rätt vad gäller Vänsterpartiets framgångar eller om jag har räknat fel på något år. Till Socialdemokraterna vill jag ställa frågan: Om det nu är så att man på punkt efter punkt har genom- fört återställare, om den socialdemokratiska partikon- gressen kände sig så uppmuntrad och pigg av den ekonomiska situationen i riket att man röstade ige- nom ett antal nya krav på reformer, vad är det då som gör att socialdemokratin är så oerhört emot att rätta till den här stora attacken som gjordes mot änkepen- sionerna? Vad är det som gör att man tydligen i för- handlingar med Vänsterpartiet står emot allt vad man orkar och nästan ställer kabinettsfråga på att få be- hålla änkepensionernas stora försämring? Jag tror att det finns ett antal personer, inte bara de änkor som många av oss har träffat utan många andra, som undrar vad som ligger bakom socialde- mokratins oerhörda envishet just på den här punkten i fråga om att slå vakt om försämringarna i änkepen- sionerna. Fru talman! Vi har flera bra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till den reservation som rör änkepensionerna, reservation nr 29. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 146782 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf79