2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 Anslag inom socialförsäkringsområdet samt senareläggning av premiepensionens efterle- B0BB76A2-EC5D-413E-BE16-ECA2618C6EE4 74 KENNETH LANTZ (kd) kd Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Jag vill gärna läsa upp rubriken över utgiftsområde 11 ännu en gång, med lite eftertryck: Ekonomisk trygghet vid ålder- dom. Visst låter det vackert! Vem vill inte ha det så? För att uttrycka det ännu tydligare: Det kommer vi alla att kräva. Frågan är bara om någon kommer att notera våra krav, eller om man i framtiden kommer att säga till oss: Håll tyst med vad du får! Pengarna räcker inte till mer än så här. Betänkandetexten beskriver med vackra ord vår nya stora innovation på utgiftsområde 11, nämligen det nya pensionssystemet, som träder i kraft 2003. Det är bra. Det är genomtänkt och en förutsättning för framtida pensionsutbetalningar. Men vad är regering- ens stöd och hjälp till dagens pensionärer utan ATP annat än några extra smulor från den rikes bord? Även om regeringen föreslår och även driver ige- nom en viss höjning av pensionstillskottet, anser inte kristdemokraterna detta vara tillräckligt. Antalet pen- sionärer med låg eller ingen ATP blir visserligen allt mindre, men för den skull ska de inte glömmas bort. Det är bra med regeringens förslag om medeltillskott på området, men fortfarande anser vi att dessa männi- skors pensioner är alltför låga. Kristdemokraterna vill därför anslå ytterligare 1 100 miljoner kronor för att förbättra pensionstill- skottet för de ekonomiskt sett sämst ställda pensionä- rerna. I sammanhanget kan man inte låta bli att kom- mentera det märkliga i att gifta och sammanboende ska ha olika ekonomiska spelregler. Det borde vara en rättighet i svensk lagstiftning att pension ska utgå oberoende av civilstånd. Det är ett krav som kristde- mokraterna driver även inom t.ex. skatteområdet, där man i lagstiftningen fortfarande envisas med sambe- skattning. I enlighet med vårt särskilda yttrande nr 5 vill jag erinra kammaren om kristdemokraternas förslag om att höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad kvarstår. Fru talman! Jag vill också när det gäller frågan om efterlevandepension till vuxna med eftertryck åter- igen läsa upp rubriken Ekonomisk trygghet vid ålder- dom. I betänkandet tas även upp ekonomisk trygghet vid händelse av sorg. Omställningspension utbetala- des före april 1997 i tolv månader. Därefter sänktes tiden till sex månader. Det är ett beslut som har drab- bat många hårt. Ingen sörjande människa vill i ett dylikt läge komma till beslutsfattare med önskemål om att rätta till felaktigheterna. Nej, ansvaret för att visa empati i detta sammanhang är vårt. Det är märk- ligt att socialdemokrater kan sätta sig över människor som redan har det svårt. Vid sorg och ensamhet borde man inte drabbas av ekonomiska spörsmål. Man har i ett sådant läge nog med andra frågor och problem. Därför är det glädjande att läsa om ett kommande åtagande om att omställningspensionen ska utsträckas till tio månader efter 2003. Men jag vill fråga kamma- rens företrädare för regeringen: Varför återställer inte regeringen omställningspensionen till tolv månader redan per omgående? Beror det på att man inte bryr sig om den ekonomiska tryggheten för dessa grupper? Nu önskar jag att det skulle vara tillräckligt med denna grupp. Men, ack, så är det inte. Vid samma tillfälle, 1997, drabbades även änkorna av en påtaglig indragning, som vi nyss har hört, som är en ren och skär konfiskation. Deras män hade under flera år blivit invaggade i den då okända men nu bevisade falska förhoppningen att folkpensionsavgiften skulle gälla som premie för ett livsvarigt avtal för efterle- vande. I enligt med då gällande avtal borde det ha fungerat än i dag. Men även på detta område kunde regeringen tillsammans med Centerpartiet sätta sig över enskilda människor och kräva indragning av utlovad och dessutom under kortare eller längre tid utbetald efterlevandepension. Jag tror att vi är många som känner enskilda kvin- nor som drabbats. Om inte vill jag välkomna kamma- rens ledamöter ut på Mynttorget för att samtala med ihärdigt demonstrerande änkor. De har stått där i ur och skur sommar och vinter för att påtala sin avtalade rätt till änkepension efter avlidna makar. Nu läser vi i betänkandet att reglerna ska anpassas år 2003, men det är inte tillräckligt. Kristdemokrater- na anser att änkorna ska kompenseras redan nu och återfå sin tidigare utbetalade änkepension. Det är inte svårt att ställa frågan. Jag förväntar mig här och nu, fru talman, svar på följande fråga. Vad ska jag svara änkorna när jag direkt efter denna debatt kommer att möta dem ute på Mynttorget? Vad ska jag svara min tidigare arbetskollega som förlorat ca 3 000 kr i må- naden efter skatt när hon nästa gång ringer till mig för att fråga om beslutet i kammaren har blivit till hennes fördel eller nackdel? I sociaförsäkringsutskottets betänkande 13 under 1999/2000 konstaterades under utskottets bedömning att frågan om änkepension bereds inom Regerings- kansliet och att regeringen ämnar återkomma i frågan. Det har nu kommit flera propositioner sedan dess. Regeringen har inte återkommit i denna fråga på ett för oss kristdemokrater godtagbart sätt. Snarare är det så att den har negligerat både frågan och änkorna. Det är ännu en grupp människor som regeringen sätter sig över, och den bestämmer var skåpet ska stå. Jag förstår inte hur t.ex. Claes Stockhaus kan ac- ceptera detta och samarbeta i denna fråga med rege- ringen eftersom Vänsterpartiet var starkt kritiskt till detta förslag 1997. Vi hörde just Claes Stockhaus vällovliga ord om jämställdhet och omtanke om kvinnorna. Det skulle vara glädjande om vi kunde få ett stöd från Vänsterpartiet när vi snart ska gå till omröstning avseende reservation 29. Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bi- fall till reservation 29 under punkt 23. Jag ska också helt kort beröra bostadstillägget för pensionärer. Kristdemokraternas syn på detta är att fritidsfastigheter inte bör räknas in i underlaget för inkomstprövning av BTP. Vi har nämnt det tidigare i andra debatter. Vårt förslag, som dock föll i finansbe- slutet, har finansierat möjligheten att fritidsfastigheter inte ska räknas in i underlaget för BTP. Vi anser att det är ett intrång i livskvaliteten. Många äldre har ett litet torp eller sommarhus för att kunna unna sig mil- jöombyte. Det besparar dem säkerligen från en och annan krämpa också och som följd blir det lägre sjukvårdskostnader. Alla borde vara på det klara med möjligheten att avstå från fritidsfastigheter i underlaget för BTP. Men vi ser att regeringen gång på gång vill klämma ut allt vad som går från låg- och medelinkomsttagare. Är det så man ska behandla sina äldre? Ingen lyx, och inte ens det som de själva har sparat ihop till. Nu ska denna lilla enkla förmån räknas in i förmögenhet och underlag till BTP. Resultatet blir försäljning och inskränkning av livskvaliteten. Kristdemokraterna anser det är fel, fru talman. Jag refererar i övrigt till våra reservationer, som jag också står bakom, och som vi dessutom har fogat till detta betänkande, och likaså vårt särskilda yttrande. 0479155832315 N 2010-01-01 00:00:00 146777 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf74