<anforande>
<dok_hangar_id>2348336</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet samt vissa socialförsäkringsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>558627D2-6FE0-42BA-9FF1-82AAA500E8E5</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>BERIT ANDNOR (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Målet för den svenska välfärdspoliti-
ken är att utjämna skillnader mellan olika samhälls-
grupper genom en solidariskt finansierad välfärd som
är uppbyggd med generella system. Socialförsäkring-
arna ska vara trygga, rättvisa och effektiva. De ska
omfördela över livet och utjämna risker mellan olika
grupper.
Den nedgång som vi har haft under 90-talet i den
svenska ekonomin och den höga arbetslösheten har
naturligtvis fått konsekvenser när det gäller både
välfärdens nivåer och dess fördelning. I det ganska
nyligen presenterade välfärdsbokslutet får vi nu ett
mycket bra kunskapsunderlag för de fortsatta politis-
ka prioriteringarna inom välfärdsområdet.
Vi kan konstatera att välfärdssystemen har stått
rycken under 90-talet. Samtidigt ser vi också att det
krävs ytterligare insatser för att utveckla och förbättra
den generella välfärden så att den skapar mer av rätt-
visa och jämlikhet. Det har också varit utgångspunk-
ten för oss socialdemokrater när vi nu successivt
under de senaste åren har kunnat göra rejäla förbätt-
ringar för barnfamiljerna och för de pensionärer som
har de lägsta inkomsterna.
I takt med att vi har fått ordning på ekonomin har
vi kunnat tillföra både kommuner och landsting yt-
terligare resurser. Detta fortsätter nu. Det blir mer
resurser till vården, skolan och omsorgen genom de 9
miljarder som vi har tagit fram genom försvarsbeslu-
tet. Vi ger också ytterligare resurser för att öka till-
gängligheten i sjukvården.
I årets budget finns därutöver ytterligare förbätt-
ringar för barnfamiljerna och pensionärer med låga
inkomster. Det är förlängd föräldraförsäkring, max-
taxa i barnomsorgen, höjd garantinivå i föräldraför-
säkringen, höjda bostadstillägg för pensionärer och
skattereduktion för alla pensionärer. Det är vad vi
behandlar i detta betänkande.
Det finns mycket att kommentera. Vi tillför bl.a.
ytterligare resurser till försäkringskassans administ-
ration. Vi tar nu glädjande nog ett stort steg framåt
när det gäller den finansiella samordningen. För att
något replikera till Bo Könberg, som tidigare ställde
en del frågor till mig, vill jag säga att jag är oerhört
glad över att vi har kunnat göra detta ställningstagan-
de i utskottet.
Det innebär att utskottet gör en klar beställning till
regeringen. Vi ger att klart besked om att Socsamlag-
stiftningen ska ges rikstäckning och permanentas. Det
blir möjligt att utifrån lokala och regionala förhållan-
den utforma den samordning som vi vet är så viktig
särskilt för de grupper i samhället som är de mest
utsatta och som också har sammansatta problem.
Det är oerhört viktigt att detta sker. Jag delar Bo
Könbergs uppfattning när han säger att vi kan behöva
flytta pengar. Visst är det så. Men låt oss ge dem som
befinner sig ute i verksamheterna som känner pro-
blemen en möjlighet att anpassa sin samordnings-
verksamhet utifrån förutsättningarna. Det tycker jag
är viktigt. Vi vet att förutsättningarna och behoven
varierar över landet.
Jag förstår att Bo Könberg har låst sig och blivit
något blockerad vid just begreppet Finsam. Jag kan
lova Bo Könberg att Socsam kommer att göra mycket
stor nytta och bli en mycket bredare och bättre möj-
lighet för dem som är ute i verksamheten och vill
arbeta med samordning inom de olika sektorerna i
välfärdsområdet.
Jag hade egentligen tänkt att uppehålla mig kring
principerna för socialförsäkringen. Det är här vi ser
de betydande skillnader som finns mellan de politiska
partierna. Vi socialdemokrater tog tidigt ställning för
en generell välfärdsmodell. Det är en modell som
bygger på inkomstbortfallsprincipen och ger stan-
dardtrygghet.
Det är en välfärdsmodell som bygger på att alla är
med i ett gemensamt system där alla deltar. Vi har en
omfördelning av resurser och risker över livet och
mellan olika grupper i samhället. Det är ett system
som är solidariskt och rättvist där de som är mer pri-
vilegierade än andra solidariskt delar med sig. De
som jobbar i arbeten som sliter på kropp och själ har
lika möjligheter till ersättning och vård som de som
har jobb som är stimulerande och berikande. Det är
ett system som omfattar direktörer, vårdbiträden,
hemmafruar och IT-experter.
Det valet har visat sig vara oerhört framgångsrikt.
Av olika jämförelser som vi kan göra i ett internatio-
nellt perspektiv kan vi konstatera att det svenska valet
av modell är det system som bäst skapar förutsätt-
ningar för jämlikhet och jämställdhet. Det är detta val
av modell som har haft en avgörande betydelse för
välfärdssamhällets framväxt, sysselsättningen och
tillväxten.
Det valet av principer för välfärdens uppbyggnad
kommer också att ligga till grund för det ständigt
pågående arbetet med utveckling och förnyelse inom
socialförsäkringarna. Vi lever i ett samhälle som
ständigt utvecklas och förändras. Villkoren på ar-
betsmarknaden förändras. Vi vet hur den demografis-
ka utvecklingen ser ut. Det visar hur viktigt det är för
oss att hålla fast vid de grundläggande principer som
vi har byggt upp för socialförsäkringarna, och där är
arbetslinjen en av de mest centrala principerna.
Jag sade inledningsvis att vi ser skiljelinjerna
mellan de politiska partierna i principerna för social-
försäkringarna. Jag har roat mig med att jämföra årets
moderata motioner inom detta område med de tidiga-
re motioner som lämnats under mandatperioden.
Motionerna blir mer urvattnade och mer intetsägande,
Margit Gennser.
I börjar av perioden talade ni klarspråk. Då krävde
ni klart och tydligt att välfärdssystemen ska vara för
dem som är verkligt behövande. Det är en grupp som
ni definierade som liten, ömtålig och som består av
personer om inte av egen förskyllan har försatt sig i
en situation där han eller hon inte längre kan försörja
sig.
För att förverkliga det enligt era grundläggande
värderingar och er syn på välfärden föreslog ni också
följdriktigt försämringar inom socialförsäkringssys-
temet. Det var sänkta sjukpenningsersättningar, av-
skaffande av barnbidrag, osv.
I den motion som vi nu har att ta ställning till har
det skett en del betydande revideringar. Det ni har
fört fram är lite mer inlindat och lite mer dunkelt
skrivet. Det är fritt från de tidigare kanske lite mer
slagkraftiga formuleringarna. Man tvingas att lägga
ihop från andra motioner för att få fullständigt klart
för sig vad det handlar om.
Ett exempel på den moderata dunkelheten är den
motion som finns från moderaterna om generella
principer för socialförsäkringssystem. Där skriver
man: "I Sverige hade socialförsäkringssystemen kun-
nat konstrueras efter grundtrygghetsprincipen om
skatteuttaget tillåtit detta. Men höga skatter under de
senaste decennierna har inte gett människor möjlighet
att spara, och därmed skapa individuella försäkrings-
lösningar. Därför måste socialförsäkringssystemen
under en överskådlig framtid följa inkomstbortfalls-
principen."
Vad vill moderaterna säga med detta? Att de vill
införa en grundtrygghetsmodell i socialförsäkringen?
Kanske, men det är inte riktigt säkert. Det kan man
inte läsa ut. Man måste nog läsa vidare i en annan
motion för att riktigt förstå vad det är ni menar.
I en ytterligare motion kräver moderaterna att den
sjukpenninggrundande inkomsten ska beräknas på de
senaste 24 månaderna, och den ska endast inkomstin-
dexeras. Sjukförsäkringen ska i högre grad än i dag
kompletteras med avtalsförsäkringar och privata
försäkringar.
Jag citerar vidare: "Kombinationen lägre skatter
och något lägre ersättningar i försäkringar ökar an-
svar både för anställda och arbetsgivare genom att de
ersätter inkomstborfallet tydligare." Så kommer det:
"Lägre ersättningsnivå i en försäkring leder erfaren-
hetsmässigt till lägre utnyttjande."
När man lägger ihop hela bilden av den moderata
politiken kan vi återigen konstatera, även om det
kanske inte är så tydligt formulerat, att man vill av-
skaffa inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkrings-
systemet och tvinga ut människor på den kommersi-
ella försäkringsmarknaden. Det är en marknad som
naturligtvis värnar tryggheten för dem som kan betala
för sig men lämnar dem av oss som inte klarar att
betala premierna i kylan. Varför säger man då inte det
i klartext? Varför hymlar moderaterna i denna fråga?
Till skillnad från moderaterna vill vi socialdemo-
krater ha en välfärd som är till för alla, inte bara för
några, och det är mot den bakgrunden som vi vill höja
taken i socialförsäkringssystemen. I år beräknas un-
gefär 1 miljon löntagare inte ha rätt till 80 % i sjuker-
sättningen, på grund av att deras inkomster ligger
över det s.k. taket. Vi vet att denna grupp ökar mer
och mer tack vare den goda reallöneutvecklingen.
Det är precis som moderaterna säger, att många
kompenseras för detta i kollektivavtal - men inte alla,
bara några. Det gäller främst LO:s medlemmar, som
står utanför detta. För dem innebär en sjukskrivning
en rejäl löneförlust. När det gäller ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen saknas det ett skydd för i stort
sett alla.
Om vi inte höjer taket för ersättningarna leder det
till att inkomstbortfallsprincipen i sjukförsäkringen
ersätts med ett grundtrygghetsbidrag. Därmed skulle
naturligtvis förtroendet för försäkringen rämna, och
vi öppnar fältet för privata sjukförsäkringar.
Det är det här som vi socialdemokrater vill för-
hindra. Därför är det glädjande att vi tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har kommit
överens om att höja taket, om vi klarar det för eko-
nomin, från den 1 juli 2003. Det här är en reform som
är helt nödvändig för att behålla legitimiteten för den
generella välfärden och minska behovet av privata
alternativ, med de ökade sociala klyftor som skulle
bli en följd av det.
Men här säger moderaterna, som sagt var, klart
och tydligt nej. Detta är ett besked till samtliga lönta-
garorganisationer som kräver just höjda tak. Det är ett
besked också om vad en borgerlig regering skulle
göra om olyckan var framme till hösten. Moderaterna
är naturligtvis det parti som är störst och därmed
också har störst inflytande i en kommande borgerlig
regering. Här är skiljelinjen tydlig.
Det moderata fältropet är ju och har alltid varit:
Några men inte alla. Det står mot det socialdemokra-
tiska: Alla, inte bara några.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i betänkandet SfU1 och avslag på samtliga reserva-
tioner.
</anforandetext>
<intressent_id>0332067570917</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146722</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
