<anforande>
<dok_hangar_id>2348336</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Försvarsbeslut för 2002-2004 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1AAD5169-8FF1-4E5B-BFED-E18E8910908A</anforande_id>
<anforande_nummer>184</anforande_nummer>
<talare>ÅKE CARNERÖ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har uppfattat det så att det vore
olyckligt att redan nu göra ingrepp i insatsorganisa-
tionen. Man kan överväga en sak, men det är rimligt
att inte göra stora ingrepp innan den har börjat byggas
upp.
Jag vill ta upp en sak till, och det gäller luftvärns-
systemet Bamse. Jag nämnde i mitt inledningsanfö-
rande obemannade flygfarkoster och Försvarsmaktens
operativa förmåga att motstå fjärrstridsmedel. Detta
nämndes även i budgetpropositionen under rubriken
Robotstrategin. Jag menar att det nu är väldigt viktigt
att i ett kompetensperspektiv analysera det här myck-
et noggrant. Det gäller ett projekt som har levt under
hela 90-talet. Stora summor är nedlagda i det, och
som jag och vi kristdemokrater ser det finns det i
Försvarsmakten ett behov av denna förmåga inom
luftförsvaret.
Min fråga är: Hur ser försvarsministern på det här
på kort sikt men även på längre sikt?
Olika användningsområden har diskuterats, och det
har vi naturligtvis ingenting emot.
</anforandetext>
<intressent_id>079223680900</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146887</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf184</protokoll_url_www>
</anforande>
