2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 Försvarsbeslut för 2002-2004 55BFBD3E-91BD-4738-9A3D-B5280CD68A75 174 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Fru talman! När betänkandet skulle justeras var Lars Ångström tvungen att ta hand om en ledsen liten Julia. Nu när debatten sker är situationen liknande. Han har barn hemma som måste tas om hand. Jag har största respekt för det och hoppas att utskottets leda- möter har det också. Miljöpartiet har under hela 90-talet pekat på att hoten mot Sverige inte är militära. I partimotionen har vi föreslagit kraftigt minskade militärutgifter och en nedmontering av det militära invasionsförsvaret till förmån för ett försvar mot nya icke-militära hot som IT-sabotage, terrorism, miljöförstöring och sön- derrostande ubåtar i Murmansk. Våra analyser och krav har visat sig i grunden va- ra riktiga och stöddes några år senare av en riksdags- majoritet. 1996 beslutade riksdagen på Miljöpartiets initiativ om en vidgad hotbild. 1999 delade Sveriges överbefälhavare Miljöpartiets analys om att det inte längre existerade något militärt invasionshot. I mars 2000 stödde en riksdagsmajoritet Miljöpartiets krav på nedläggning av att stort antal regementen och en minskning av militärutgifterna. Riksdagen stödde också vårt krav på att i statsbudgeten föra över militä- rens miljarder till sjukvården. I regeringens proposition Fortsatt förnyelse av totalförsvaret bekräftar regeringen ytterligare på flera punkter riktigheten i tidigare analyser och krav från Miljöpartiet. Regeringen medger inte bara att ett militärt hot mot Sverige inte ter sig möjligt inom en tioårsperiod utan också att det med tiden ter sig allt- mer avlägset. Regeringen tar också för första gången explicit upp vikten av att inte bara ha en anpassnings- förmåga av Försvarsmakten uppåt utan också att ha en anpassningsförmåga för fortsatta minskningar. Detta är mycket positivt. Hade detta Miljöpartikrav tillgodosetts tidigare hade den svenska nedrustningen kunnat påbörjas snabbare och genomföras smidigare till gagn såväl för Försvarsmaktens personal som för skattebetalarna. Risken för IT-sabotage har ökat i takt med att alltmer av samhällsorganisationer och samhällsfunk- tioner blir beroende av informationsteknik och där- med mer sårbara. De tekniska systemen blir alltmer komplexa och ömsesidigt beroende och får en allt större betydelse för säkerheten i samhället. Genom att en optokabel förstördes på ett enda ställe den 11 ok- tober lamslogs t.ex. all fast tele- och datatrafik från norra halvan av Sverige. Med förhållandevis små resurser kan en enskild individ, en grupp eller en organisation i princip var som helst i världen utsätta bankbetalningssystem, försäkringssystem, elektroniska kommunikationer och databaser för elektroniska intrång och sabotage. Mot IT-sabotage hjälper inte JAS-plan och ubåtar. Det finns ett behov av en övergripande om- världsanalys, tvärsektoriell samordning och incident- beredskap. Dessa uppgifter bör inte läggas på den militära försvarsmakten. Försöken till det egna kom- munikations- och ledningsystemet Orion slutade i ett mångmiljardfiasko, som förskräcker. Det är beklagligt att regeringen inte heller i år har förmått utveckla konkreta förslag till försvar och förebyggande insatser på detta område utan avser att komma tillbaka till riksdagen först nästa år. Fru talman! Tidigare har regeringen haft en benä- genhet att försöka klä även de nya hoten i form av att militära medel används. Terrorister skulle t.ex. an- vända sig av militära robotangrepp. Fördelen med en sådan verklighetsbeskrivning är att då skulle natur- ligtvis de militära motmedlen vara relevanta, och om man händelsevis råkade ha en organisation för just militära motmedel skulle det vara bra. Nackdelen med ett sådant synsätt är att det förmodligen har mycket lite med verkligheten att göra. Terrorattacken mot New York visade just detta med all önskvärd tydlighet. En motståndare söker hela tiden asymmetri. Det primära målet behöver inte vara att söka krig. Om syftet kan uppnås med andra former av påtryckningar och metoder kan det vara tillräckligt. Behovet av förmåga att hantera andra och mer sannolika former av kriser och konflikter än de rent militära leder till slutsatsen att den militära kompo- nenten i totalförsvaret blir allt mindre relevant. Ut- vecklingen talar för fortsatta minskningar av antalet förband och militära utgifter. Resurser bör i stället föras över till konfliktförebyggande politik, terrorfö- rebyggande insatser, demokratistöd och försvar mot de andra hot mot samhället som riksdagen har identi- fierat. Fru talman! Det allmänna värnpliktssystemet har spelat ut sin roll. Det utgör ett i grunden orättvist och i dag helt otidsenligt system. För det första fullgör endast en tredjedel av landets män sin pliktutbildning, mindre än 18 000 av en årskull på ca 55 000. För det andra omfattar det endast män. I stället bör 2000- talets försvarspolitik bygga på ett system av frivillig- het och vara öppet för både män och kvinnor. Just traditionellt kvinnliga erfarenheter som förmåga till strategisk planering, logistisk erfarenhet och öppet ledarskap är långt viktigare än den traditionellt man- liga tillgången på fysisk styrka, som blir allt mindre relevant. För att få hög kvalitet och en organisation byggd på frivillighet måste regeringen utveckla ett system som bygger på motivation och som är merite- rande. När är tiden mogen för Miljöpartiets mångåri- ga förslag om bättre ersättning, civil dokumentation och tilläggspoäng till högskolan? Fru talman! Det kan inte vara riktigt att Försvar- smakten ägnar tid åt att stödja krigsmaterielindustrins exportansträngningar. Skattebetalarna subventionerar redan denna sektor i en utsträckning som saknar mot- stycke i svenskt näringsliv. Försvarsmaktens medverkan i krigsmaterielex- portansträngningar står också i ett direkt motsatsför- hållande till vad regeringen skriver i propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret om att upprätt- hålla respekten för de mänskliga rättigheterna. Hur gör man det när man t.ex. beväpnar diktaturer som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna? Det vore långt bättre om regeringen lät en över- dimensionerad vapenindustri ta konsekvenserna av en krympande marknad och tillät en nödvändig avveck- ling. Fru talman! En allt viktigare del av säkerhetspoli- tiken i ett europeiskt perspektiv utgörs av konflikt- hantering. Inom ramen för EU har omfattande militä- ra strukturer byggts upp och militära resurser ställts till förfogande. Argumenten för denna utveckling har varit att kunna hantera konflikter som de vi upplevde i det forna Jugoslavien och senast i Kosovo. Proble- met med att satsa så uteslutande på den militära kom- ponenten i en krishanteringspolitik är att när den väl anses aktuell att använda är det oftast så att en kon- flikt har tillåtits att utvecklas så långt att det gått över till krig. Då är det för sent att agera. Det är inte heller på det militära området som det saknas resurser. I stället ligger den stora bristen i den nästan totala avsaknaden av konfliktlösningskompetens och civila krigsföregripande handlingsprogram. Varje gång fredsframtvingande militära styrkor skickas till ett område måste vi se det som kvittot på ett stort miss- lyckande, ett misslyckande med den förebyggande politiken. En europeisk säkerhetspolitiks viktigaste komponent är därför den aktivt förebyggande verk- samheten vari konfliktlösningsarbete ingår. En sådan politik saknas nästan helt i dag. Sverige måste verka för att främja en konfliktfö- rebyggande kultur med långsiktig uppbyggnad av kunskaper om konflikter och deras orsaker för att öka vilja och förmåga att uppträda förebyggande. Förmågan att identifiera strukturella riskfaktorer för att få en tidig varning är en förutsättning för kon- fliktförebyggande. För detta krävs att vi skapar nya samarbetsstrukturer och instrument inom allt från FN och OSSE till andra organisationer som EU. Ett första steg för att konkretisera en sådan utveckling vore initiativet att i Sverige som en del av vår försvars- budget skapa ett institut för internationell konflikt- och terrorförebyggande verksamhet i kris- och kon- fliktområden. Fru talman! Jag yrkar bifall till motion Fö8, som tyvärr inte blev bifallsyrkad i utskottet. 0235494367806 N 2010-01-01 00:00:00 146877 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf174