2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 Försvarsbeslut för 2002-2004 9EFF697B-B3E6-48AE-BB00-B99BD42A323D 167 RUNAR PATRIKSSON (fp) fp Fru talman! Så är vi då inne i försvarsdebatten, det här året igen. Man är glad att man står i Stock- holm, när man har haft en timmes rast och tittat på TV och sett vad som försiggår i Jerusalem och i Ka- bul. Vi slipper i alla fall den debatt som är runtom- kring oss ute i världen. Fru talman! Jag vill först yrka bifall till de gemen- samma reservationerna, och jag återkommer till dem. Jag yrkar bifall till våra egna reservationer nr 2 och nr 6. Eftersom jag i mitt anförande inte nämner så mycket om reservation nr 6 vill jag påpeka att det Folkpartiförslag som följer utredningsbetänkandet om sammanslagning av den nya myndigheten ÖCB, SPF, alltså Styrelsen för psykologiskt försvar, och Rädd- ningsverket kanske är typiskt för Folkpartiets för- svarspolitik. Det är att kunna koncentrera, att kost- nadseffektivisera försvaret och försöka komma till gemensamma, icke rivaliserande myndigheter och få en större helhetsbild i försvarsfrågan. Regeringens proposition Fortsatt förnyelse av to- talförsvaret är en för regeringen karakteristisk upp- visning i brist på handlingskraft inför en av landets viktigaste frågor - förmågan att försvara oss, alltså försvara Sverige. Terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september satte strålkastar- ljuset på de nya förutsättningarna för internationell fred och säkerhet. Att svenskt totalförsvar står inför stora utmaningar och behov av reform torde stå klart för var och en. Men regeringen tycks inte se detta. I stället skjuter man i stort sett alla förslag till beslut på framtiden - enligt propositionen mer än 30 förslag! Vi återkommer. Fru talman! Redan i försvarsbeslutet 1996 påtala- de riksdagen den ökade sårbarhet som det framtida samhället uppvisar inför nya hot och påfrestningar. Först sommaren 1999 beslutade regeringen om en utredning om en bättre helhetssyn rörande svåra på- frestningar på samhället i fred. På grund av regering- ens hantering av frågan kunde utredningen sedan inte presentera sina förslag förrän i maj 2001. Betänkandet från Sårbarhets- och säkerhetsutred- ningen är en utmärkt genomgång av de olika områden som aktualiseras. Utredningen presenterar en väl underbyggd helhetssyn på hur sårbarhetsfrågorna ska hanteras över sektorsgränserna och innehåller också ett väl underbyggt förslag till helhetslösning av hur sårbarhetsfrågorna ska hanteras organisatoriskt från nationell till regional och lokal nivå. Förslagen från Sårbarhetsutredningen har fått stöd av en bred remissomgång och av den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen. Fru talman! Trots detta förmådde regeringen inte förelägga riksdagen förslag till beslut i propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret. Detta är en oac- ceptabel fördröjning av arbetet med att skapa en struktur för att hantera svåra påfrestningar på sam- hället i fred. Riksdagens beslut 1996 och 1999 om de ekono- miska ramarna för försvaret gav enligt vår mening inte tillfredsställande utrymme vare sig för nödvändig materiell förnyelse, för internationella insatser eller för den nödvändiga omstruktureringen. Denna be- dömning har nu visat sig befogad. Inte ens den av regeringen förordade utvecklingen av försvaret kom- mer att rymmas inom nu gällande ekonomiska ramar. Effekterna av de inskränkningar som Försvarsmakten i år tvingats till är mycket kraftiga och kommer att ge negativa återverkningar på Sveriges försvarsförmåga för lång tid framöver. Fru talman! En successiv anpassning av försvaret, av såväl beredskap som andra uppgifter och förmå- gor, till utvecklingen i omvärlden är ett politiskt an- svar. Detsamma gäller för stabila förutsättningar för framtida investeringar i personal och materiel. Det är därför också ett politiskt ansvar att den långsiktiga utvecklingen och nödvändiga investeringar ges till- räckliga resurser och stabilitet. Här kunde jag nämna några ord om vår reserva- tion nr 18, som gäller västkusten och de frågor som också har nämnts här av andra talare. Det gäller möj- ligheten till helikopterverksamhet på och skydd av västkusten, och speciellt investeringarna kring Säves helikopterstation, som vi vill påpeka är mycket viktig. Vi hoppas att det efter år 2003 finns en väl fungeran- de verksamhet, som också stöder det civila samhället från sårbarhetssynpunkt. Det är en viktig fråga att vi i framtiden inte glömmer bort att västkusten också är ett viktigt område. Det är enligt Folkpartiets mening ett misslyckande från regeringens sida när den gång på gång tvingas till att i efterhand skjuta till ytterligare medel därför att de anslagna resurserna inte räcker till. Att låna pengar från framtida intäkter leder bara till ökande bekymmer. Det som erfordras är en övergripande översyn och ett långsiktigt ansvarstagande. Det nya säkerhetspolitiska läget, med dagligt nyttjande av våra stridskrafter, kräver både mer politisk ledning och mer av den politiska ledningen. Det måste skapas smidigare strukturer och processer för beslut om det kontinuerliga nyttjandet av de militära medlen. Sårbarhetsutredningen föreslog en nationell kris- hanteringsfunktion med främst samordnande uppgif- ter knuten till Regeringskansliet. Detta avvisades av regeringen. Redan kvällen den 11 september uppdrog statsministern åt sin statssekreterare i Statsrådsbered- ningen att inkalla en statssekreterargrupp, som skulle leda arbetet som en följd av terrordåden i New York och Washington. Detta motsvarar i hög grad den krishanteringsfunktion som Sårbarhetsutredningen föreslagit ska inrättas, men i ordnade och väl förbe- redda former. Den ska då vara färdig och övad att inträda när behov uppstår och inte panikinsättas, som skedde den 11 september. Behovet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet står ännu mera klart i dag. Fru talman! En av totalförsvarets huvuduppgifter är internationella krishanteringsinsatser. Förmågan till internationella insatser har därför hög prioritet, utan att den för den skull får tillåtas dominera. De hot Sverige kan komma att stå inför i framti- den kan inte bemötas på egen hand, utan måste av- värjas i gemenskap med andra fria och demokratiska stater. Den svenska säkerhetspolitiska doktrinen "Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde" har spelat ut sin roll. Med vårt medlem- skap i EU lämnade vi uttryckligen den traditionella neutralitetspolitiken bakom oss. Som medlem i EU kan Sverige aldrig stå neutralt inför en extern aggres- sion mot något annat medlemsland i EU. Vår framti- da säkerhet skapar vi tillsammans med andra fria och demokratiska stater. Utvecklingen av EU:s gemen- samma krishanteringskapacitet ska vara normgivande för motsvarande utveckling i Sverige. Optionen att samverka med Nato ska fördjupas, för att så snart som möjligt leda till svenskt medlem- skap. Nato utgör en omistlig del av de säkerhets- strukturer som garanterar ett Europa i fred och demo- krati. Det finns dock ett oroväckande glapp mellan de politiska deklarationerna och de faktiska handlingar- na. Regeringens sätt att handskas med den svenska försvarsmaktens kapacitet för internationella insatser visar på såväl bristande engagemang som otillräckliga insikter i vad som står på spel. De ökande kostnader- na för internationella insatser får inte finansieras genom nya besparingar i pågående förbandsverksam- het inom landet - det är ohållbart. Likaså är det av största vikt att regeringen på ett tydligt sätt redovisar aktuella internationella insatser för riksdagen. Freds- främjande truppinsatser bör därför förbli ett eget anslag. Fru talman! Försvarets personalförsörjningssys- tem är i behov av nya reformer. Ett exempel är, som bl.a. har påpekats av försvaret, att det finns ett behov av att för ytterligare viss tid kunna tillgodogöra sig viss specialistkompetens hos nyligen utbildade sol- dater. Detta var också något som Personalförsörj- ningsutredningen föreslog. Vi finner detta vara ett utmärkt förslag att pröva. Vi föreslår ju också kon- traktssoldater. Folkpartiet liberalerna har länge förespråkat en könsneutral värnplikt. Regeringens hänvisning till små utbildningsvolymer, som ett skäl för att värn- plikten inte ska omfatta även kvinnor, är en kapitula- tion inför unkna attityder från svunna tider. För det första: Försvaret behöver den kompetens som kvinnorna besitter. För det andra: Att fullt ut integrera kvinnorna i försvaret på exakt samma vill- kor som männen är det enda sättet att verkningsfullt ändra de attityder och förhållningssätt som i dag gör att många inte känner sig välkomna i försvaret. För- svaret behöver de bästa, oavsett kön. Folkpartiet liberalerna trodde in i det längsta att regeringen skulle komma med ett förslag till en ge- nuin omställning av det svenska försvaret till ett för- svar i takt med omvärlden och med den hotbild som i dag råder. Vi blev besvikna. Vi hoppas nu att riksda- gen ser det omöjliga och kraftlösa i regeringens pro- position och nu vill göra gemensam sak med Folk- partiet liberalerna och därigenom värna om ett vasst och smalt försvar i Sverige i takt med tiden och Euro- pasamarbetet. Fru talman! Till sist ett par frågor till försvarsmi- nistern eller Försvarsberedningens ordförande: Hur demokratisk kommer nästa proposition i försvarsfrå- gan att bli? Kommer en parlamentarisk beredning att få se skrivningarna och förbereda den nya propositio- nen som kommer? En samsyn bör ju anses vara vik- tig i försvarspolitiken, eller är det bara Folkpartiet som tycker så? 0996373560505 N 2010-01-01 00:00:00 146870 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf167