<anforande>
<dok_hangar_id>2348336</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Totalförsvarsbudgeten för år 2002 (forts. FöU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C61EBBA8-F3BF-4058-881E-196362CC9699</anforande_id>
<anforande_nummer>159</anforande_nummer>
<talare>ANNA LILLIEHÖÖK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det har under den gångna debatten
hänvisats till många brister i försvarets organisation.
Jag vill för min del inte ens försöka uttala mig om
exakt var felet ligger eller vems det är. Det är säkert
organisationen och redovisningen. Men det är också
regeringspolitiken som har bidragit genom en ständig
ändring av spelreglerna för en verksamhet som måste
planeras långsiktigt.
I ett avseende handlar det just om hur man lägger
anslagen för internationella insatser. Försvaret har
råkat i den situationen att man nödgas till en olycklig
prioritering och konkurrenssituation där kostnaderna
för internationella verksamheter kommer att belasta
den ordinarie ekonomin så att förbands- och utbild-
ningsverksamheten i sin tur måste skäras ned. Och i
sin tur innebär det dessutom att vi får svårare att ställa
upp de förband som vi har lovat.
Därför vill jag som svar på de frågor som har
ställts om vårt förslag om en särredovisning av inter-
nationella insatser säga att vi tycker att det är mycket
viktigt att de särredovisas tydligt. Och det gäller själ-
va insatsen utomlands. Däremot anser vi att hela
utbildningen ska ingå i den ordinarie verksamheten
och som en huvuduppgift för försvaret. Jag återkom-
mer till detta i ett senare inlägg.
Jag vill bara påpeka att konsekvenserna av att just
de internationella insatsernas kostnader har lastats
över på den ordinarie verksamheten har blivit att
försvaret har fått skära ned ännu mer under löpande
år.
Jag kan nämna de mest konkreta exemplen på att
det är mycket stora brister.
Värnpliktiga får åka hem. Vi tar ett år av deras tid.
En månad innan de är färdigutbildade så talar vi om
för dem att detta var helt bortkastad tid och säger:
Varsågoda att åka hem. Ni kan få bo kvar om ni har
hyrt ut våningen.
Men vad skapar detta för känsla för försvaret och
de viktiga uppgifter som det har inför framtiden? Jag
skulle vilja säga att det snarare innebär en negativ
utveckling och en belastning för försvaret.
Samma sak gäller officerare som inte får tillräck-
lig utbildning därför att det inte finns övningstillfäl-
len.
Skälet till att det slår så här hårt är att det är
mycket lite rörliga kostnader. Det är ungefär 30 %.
Lägger man då på dessa kostnader slår det direkt mot
utbildning och övning. Det är det enda rörliga som vi
har.
Jag har hört att det finns något förband som under
detta år har fått tio olika order om att skära ned verk-
samheten så att den till slut står fullständig stilla.
Detta, Tone Tingsgård, vill jag beskriva som ett av
skälen till att vi tycker att det är väldigt viktigt att
särredovisa de internationella insatserna.
Konsekvensen blir, när vi nu går in på nästa ären-
de, att vi faktiskt fattar ett försvarsbeslut inför framti-
den för ett försvar och där vi vid avstampet står på ett
riktigt gungfly.
</anforandetext>
<intressent_id>08644719105</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146862</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf159</protokoll_url_www>
</anforande>
