2348336 GP0941 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december 2001/02 41 2001-12-05 00:00:00 (forts. från 8 §) Totalförsvarsbudgeten för år 2002 (forts. FöU1) FEA4D258-3836-414A-AAC9-F0E9D43C16CB 154 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Fru talman! Redan inledningsvis vill jag, liksom Åke Carnerö, yrka bifall till reservation nr 2 samt till reservation nr 5. Under innevarande valperiod har försvaret ge- nomgått en revolutionerande omdaning. Regementen och garnisoner har liksom flygflottiljer lagts ned. Flygutbildningen har diskuterats intensivt och hett, och frågan är ännu inte löst. Amfibieförband har bildats och ersatt det stolta Kustartilleriet. Helikopter- förbanden har ännu inte fått sin utformning. Luftvär- net har minskat drastiskt m.m., m.m. Men kvar står Jas 39 Gripen som den yttersta posten för vårt stolta försvar, höll jag på att säga och sade det också. Bilden verkar lite drastisk. Riktigt så illa är det kanske inte som en del av oss kan frestas att tro. Ändå har man all anledning att fundera över varför funge- rande flygskolor och flottiljer ska läggas ned - när investeringarna kostat hundratals miljoner av skatte- betalarna medel - för att sedan byggas upp på en annan plats i landet för ytterligare hundratals miljoner kronor. Man kan också undra varför fungerande rege- menten skulle läggas ned för att till stor del byggas upp igen på platser som fordrar stora investeringar i lokaler och annat för att över huvud taget kunna fun- gera som det är tänkt. Framför allt tänker jag på flyg- flottiljen och flygskolan i Ängelholm, men också på regementena i Hässleholm och Sollefteå. Nu drabbas visserligen inte Försvarsmakten och dess budget av kapitalförstöringen när det gäller gjorda investeringar i Ängelholm, Hässleholm och Sollefteå. Ur det pers- pektivet spelar det kanske ingen roll var de fåtaliga enheter som nu finns kvar ska placeras och om det behöver nyinvesteras eller inte. Desto tråkigare måste det vara för alla skattebetalare som först har fått in- vestera på bl.a. de tre orter som jag räknade upp här som nu får det tvivelaktiga nöjet att, framför allt när det gäller flyget, göra om samma sak igen. Fru talman! En annan del av försvarets omstruktu- rering som borde väcka irritation på de drabbade orterna är de ersättningsjobb som var en viktig del i försvarsnedläggningspaketet. Inom ramen för samar- betet med Centerpartiet kring Försvarsmaktens fram- tida grundorganisation lovade regeringen år 1999 att merparten av de orter som drabbades i samband med regementsnedläggningar skulle kompenseras med statliga och privata ersättningsjobb. Närmare 1 300 statliga arbetstillfällen skulle lokaliseras till de nio kommuner som regeringen hade valt att stödja. Dess- utom skulle stöd lämnas för att skapa omkring 1 000 arbetstillfällen i privat verksamhet. Regeringen har haft god draghjälp av högkon- junkturen i samband med regementsnedläggningarna. En naturligt fungerande arbetsmarknad har, ofta utan särskilda åtgärder från regeringens sida, tacksamt tagit emot personal från de nedlagda förbanden. Icke desto mindre har regeringen gjort utfästelser till nio kommuner som tidigare har haft en omfattande mili- tär verksamhet som en viktig del i skattebasen och som en viktig inkomstkälla för det lokala näringslivet. När det gäller de 215 ersättningsjobb som skulle kompensera för nedlagda Skånska Dragonbrigaden och Wendes artilleriregemente i Hässleholm har man ännu inte, trots näringsministerns upprepade löften och efter mitt ständiga tjat, vill jag nästan säga, i muntliga och skriftliga frågor sett röken av mer än ett tjugotal av de utlovade statliga jobben. Inte heller får Hässleholms kommun ta över garnisonsområde och övningsfält som utlovats. Allt det här ger en dålig image åt regeringen och den av majoriteten i riksdagen förda försvarspolitiken och åt deras givna löften. Jag anser att det nu, ett drygt år efter förbandsnedläggningarna, egentligen borde finnas anledning att utvärdera regeringens arbete när det gäller att lokalisera närmare 2 300 nya arbetstillfällen till de orter som drabbades i samband med Försvarsmaktens omstrukturering. Löften måste infrias, fru talman. Det är en hederssak. Fru talman! Nästan varje gång då det har varit för- svarsdebatter har jag pekat på det dåliga underlag som försvarsbeslutet den 30 mars 2000 var grundat på. Jag vet att det var bråttom att få ett beslut i frågan så att personalen visste vad de hade att rätta sig efter. Men ett mer kaotiskt resultat än efter det riksdagsbe- slutet får man väl ändå leta efter. Konvulsionerna efter det i långa stycken felaktiga beslutet har ännu inte lagt sig. Nästan två år efter det senaste i raden av försvar- sekonomibeslut, den 30 mars år 2000, kan vi åter konstatera att Försvarsmaktens ekonomi står inför nya budgetöveskridanden även under innevarande verksamhetsår - detta trots att Försvarsmakten har ägnat merparten av innevarande år åt att utarbeta och implementera nya besparingsförslag. Fru talman! I samband med en frågestund i riks- dagen våren 2001 erkände försvarsminister Björn von Sydow att Försvarsmaktens ekonomiplanering lider av vissa strukturella brister. Men samtidigt som För- svarsmakten och Försvarsdepartementet ägnar bety- dande kraft åt att försöka dölja de strukturella plane- ringsproblemen åläggs Försvarsmakten att lösa ut- ökade internationella uppgifter parallellt med att man ska genomföra en omstrukturering av det traditionella invasionsförsvaret till att bli ett försvar anpassat till nya typer av hot. Jag måste i ärlighetens namn säga att det inte kan vara en lätt uppgift. Fru talman! Kristdemokraterna har inget emot, utan är tvärtom positiva till, att Sveriges försvar ingår i arbetet med att förebygga internationella kriser och med att bygga upp länder efter svåra kriser. Men vi anser att verksamheten måste vara noga planerad och väl ekonomiskt underbyggd. Vi måste, trots korta varsel, kunna stå för vad vi lovar. Problemet med det nya försvaret är att åtskilliga beslut kopplade till Försvarsmaktens grundorganisa- tion vid beslutstillfället ännu inte har fått någon lös- ning. Flera lösa trådar återstår att knyta samman. Lokaliseringen av den militära flygutbildningen och lokaliseringen av den operativa insatsledningen är två exempel. När det gäller den militära flygutbildningen fram- står den lösning som regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet förordar närmast som tagen ut Grön- köpings Veckoblad, särskilt om man beaktar det eko- nomiska kriteriet i regeringens riktlinjer till styrgrup- pen. Beslutet att lägga ned både F 10 i Ängelholm, i nuläget fortfarande Sveriges modernaste flygflottilj, och F 16 i Uppsala - de båda flottiljer som i dag be- driver militär flygförarutbildning - för att sedan byg- ga upp verksamheten på nytt vid någon av de kvarva- rande flottiljerna visar med all tydlighet på regering- ens avsaknad av en sammanhållen analys av hur en kostnadseffektiv militär organisationslösning ska se ut. Av det jag hittills sagt framgår med all önskvärd tydlighet att den försvars- och säkerhetspolitik som regeringen har valt att driva i samarbete med Center- partiet och Vänsterpartiet i allt väsentligt bygger på ad hoc-lösningar framtagna i all hast och utan någon större tid till eftertanke och reflexion omkring försla- gens konsekvenser. Det enda man har varit intresse- rad av har varit att vinna politiska segrar på förnuftets bekostnad. Den militära flygutbildningens lokalise- ringen är det mest aktuella exemplet på det. I dag har vi ett kraftigt nedbantat försvar som drar kostnader överstigande alla budgeterade ramar. Jag har inte sett att det nedbantade försvaret blivit billigare än det tidigare. Fru talman! Till sista vill jag säga några ord om Kustbevakningen. Under en lång följd av år har Kristdemokraterna, framför allt i budgetsammanhang, lyft fram Kustbevakningen och dess betydelsefulla roll i arbetet med att bevaka våra kustområden. Vi anser att Kustbevakningen är ett område som måste uppvärderas och få mer resurser. Vi föreslår därför i årets budget att anslaget 7:1 Kustbevakningen ökas med 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Det kan tyckas som att det i statliga budgetsamman- hang inte handlar om så mycket pengar, men det är ändå en markering som visar att kristdemokraterna insett Kustbevakningens betydelse. Speciellt med tanke på den omprövning av hotbil- den som behöver göras med anledning av den ändra- de världsbilden efter terrorattacken i USA den 11 september finns det anledning att satsa extra mycket på Kustbevakningen. Men vad gör då Kustbevakningen? Jo, den är en mycket viktig del av bevakningen av vårt lands grän- ser och har som jag ser det stora uppgifter i de insat- ser som kan behöva göras beträffande underrättelse- tjänst och eventuellt utökad bevakning av vårt lands långsträckta kustgränser. Kustbevakningen bedriver verksamhet inom poli- tikområdena skydd mot olyckor vad avser miljörädd- ningstjänst till sjöss, sjöräddning, eftersökning med flyg, rättsväsende - skatt, tull och exekutionsväsende. Vidare har vi livsmedelspolitik, transportpolitik och miljöpolitik. Nya uppgifter har tillkommit, och fler nya står för dörren. Schengensamarbetet och sjölä- gesinformationen är ett par exempel. För att långsik- tigt kunna fullgöra fastställda uppgifter och möta utökade krav på internationell verksamhet, gränskon- troll genom den operativa Schengenanslutningen och miljöräddningstjänst till sjöss måste Kustbevakning- ens resurser förstärkas och verksamheten lyftas högre upp på agendan. Verksamheten har behov av nyre- krytering och utbildning. I en nära framtid behöver också en stor del av fartygen och flygplanen bytas ut. Kristdemokraterna avsätter således för politikom- rådet skydd mot olyckor 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag, vilket jag tidigare har nämnt. Fru talman! Jag yrkar återigen bifall till reserva- tion 2 samt till reservation 5. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 146857 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf154