<anforande>
<dok_hangar_id>2348336</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:41 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>2001-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>06E0BDE8-C89D-4857-9280-45F5FC4DE6EC</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! På slutet i sitt engagerande inlägg
kritiserade Inger Lundberg Folkpartiet. Det får man
förstås göra. Men det är bra om man också vet vad
det handlar om. Jag fick intrycket av att det hade att
göra med att vi anvisade mindre pengar till anslaget.
Om Inger Lundberg hade fördjupat sig ytterligare i
detta hade hon också vetat varför vi gjorde det.
Om jag förstod hennes inlägg rätt i övrigt är den
enda lösning hon ser på de problem som finns med
underhållsstödet att man anslår mer pengar till det. Så
kan det ju vara, men det är inte alldeles självklart.
Enligt vår mening är det system som socialdemokra-
terna har genomfört sedan våren 1997, om jag minns
rätt, ett system som är sämre än de tänkbara alternati-
ven.
Framför allt tänker vi på det alternativ som nästan
fanns tillgängligt i utredningsform när regeringen
kastade fram sin proposition i all hast och inte var
beredd att avvakta förslaget. Det är ett förslag som
inte är lika mekaniskt som det nuvarande systemet.
Det nuvarande systemet bygger på att om två för-
äldrar som bor ihop av någon anledning finner att de
inte vill göra det längre och flyttar isär ska de per
barn få en viss summa pengar. Oavsett om de har
höga inkomster eller låga inkomster ska de få en viss
summa pengar per barn därför att de har flyttat isär.
Den lösning som förespråkades av den utredning jag
nu nämnde tror jag är ett bättre system. Det är anpas-
sat för att se till att de som behöver pengar får pengar.
Inger Lundberg säger att man inte ska ha prövning
av individer. Det låter sig sägas, och på många områ-
den delar vi den uppfattningen. Men om det är fråga
om att man har ett ökat behov därför att man inte
längre bor tillsammans är det inte självklart att det
gäller alla som flyttar isär.
Att detta är problematiskt visade sig nyligen när
regeringen tvingades föreslås en ändring i hela regel-
systemet för det växelvisa boendet eftersom man
upptäckte att det blev väldigt stora anspassningsrörel-
ser. Man bokförde barnen på det ena stället i stället
för på det andra eftersom det gav stort ekonomiskt
resultat. Jag tycker att Inger Lundberg kan titta på det
och fundera på om konstruktionen är rätt i stället för
att automatiskt angripa dem som vill anslå mindre
pengar.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>146832</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0941/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
